[jfr t. traktur; av senlat. tractura, avledn. av p. pf.-stammen av lat. trahere, draga (jfr DISTRAHERA, TRAKT, sbst.1, m. fl.)]
(i fackspr., i sht orgelb.) om mekanism varigm tangenters rörelser överförs till spelventiler o. d. Drake Töpfer 2(1850). Månget nytt, brusande orgelverk med dess ofta dåliga pneumatiska traktur, där man ej kan spela en fuga klart. HågkLivsintr. 14: 249(1933). Trakturen är mekanisk och registraturen elektrisk. ÖgCorr. 15 ⁄ 1 1970, s. 11.— jfr REGISTER-, SPEL-TRAKTUR.
