SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2007  
TRANCHEMENT, n.; pl. = l. -er.
Ordformer
(tranchement (-sch-) 16691691. transament 1730. transement 1708)
Etymologi
[jfr eng. trenchment; av fr. tranchement, vbalsbst. till trancher (se TRANCHERA)]
(†) skydds- l. skyttevärn bestående av (ett system av) skyttegravar; jfr RETRANCHEMANG 2, TRANCHÉ. Delachapelle ExBook 57 (1669). 20 000 man, hvilka lågo alle uti sine fördehlachtige transement, som de för sigh upkastat hafva. HH XVIII. 4: 5 (1708). HFinlÖ 428 (1730).
Spoiler title
Spoiler content