TRANSFUSION transfɯʃω4n, äv. -u-, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng., fr. transfusion; av lat. transfusio (gen. -ōnis), vbalsbst. till transfundere (se TRANSFUNDERA)]
om direkt överföring av blod från en människa (l. ett djur) till en annan (resp. annat); särsk. (o. numera bl., med.) om intravenös tillförsel av blod l. koksalt o. d. Genom .. Transfusion trodde man sig kunna med blodet öfverflytta ungdomens helsa och lifaktighet i en äldre kropp. Dalman ÅrsbVetA 1822, s. 241. Transfusion, det är intappning af ett djurs blod i ett annat. Berzelius Kemi 6: 35(1830). Transfusion av äggvitelösningar. Bergstrand SvLäkS 404(1958). Båda patienterna fick transfusioner av fel blod, men inga komplikationer inträffade. ÖgCorr. 24 ⁄ 3 1971, s. 24.— jfr BLOD-, KOKSALT-, PLASMA-TRANSFUSION.
Ssgr: TRANSFUSIONS-BLOD. blod för transfusion. Behovet av transfusionsblod ökar allt mer. DN(A) 13 ⁄ 6 1964, s. 4.—
-SMITTAD, p. adj. smittad i samband med transfusion. GbgP 18 ⁄ 6 1987, s. 24. Av de 80-tal transfusionssmittade har tio personer utvecklat aids och 6–7 personer har dött. GbgP 15 ⁄ 4 1988, s. 5.
