publicerad: 1953
PLASMA plas4ma, äv. 32, sbst.1, n. (Fries BotUtfl. 1: 271 (1843) osv.) l. r. l. f. (NF 3: 138 (1878: hud-plasman) osv.); best. -at resp. -an, äv. (numera knappast br.) i best. anv. utan slutart. (Fries BotUtfl. 1: 271 (1843)); pl. (i bet. 1 o. 4) -er (Hygiea 1860, s. 532 (: neoplasmer), UNT 1929, nr 10140, s. 1 (i bet. 4)).
Etymologi
[jfr t. plasma, eng. plasma, plasm, fr. plasma (i ssgr äv. -plasme), ävensom lat. plasma, varelse, fantasiskapelse, (veklig) modulation; av gr. πλάσμα, ngt format l. danat, fantasiskapelse, affekterat utförande av sång m. m., till πλάσσω, formar, danar, skapar (se PLASTISK). — Jfr PLASMODESM, PLASMON m. fl.]
1) (i fackspr.) ngt bildat l. danat l. format; bildning (se d. o. 4 b); ss. senare led i ssgr; se NEO-, PROTO-, TELE-PLASMA.
2) [tidigast använt i t. av läkaren C. H. Schultz 1836 om blodplasma med tanke på detta ss. ett ämne som tjänar att uppbygga o. livnära organismen (jfr PLASTISK 4 b)] anat. o. fysiol. om den flytande delen av blodet (vari blodkroppar m. m. äro uppslammade); äv. om motsvarande del av lymfa l. mjölk; förr äv. (bot.) om motsvarande del av näringssaft hos växt. Fries BotUtfl. 1: 272 (1843; hos växt). Lovén Huxley 58 (1871). LAHT 1921, s. 387. Lindbom BlodSj. 275 (1937). jfr BLOD-, LYMF-PLASMA.
3) [elliptiskt för PROTOPLASMA] biol. halvflytande, geléartad, slemliknande substans (bestående av en kolloidal blandning av proteiner, kolhydrat, fett m. m.) som bildar huvudbeståndsdelen i en cell o. vari cellorganen äro inlagrade, protoplasma, cytoplasma. BotN 1884, s. 103. Egenskaper, som bero på någonting i äggcellens plasma eller på plasmans beskaffenhet, kunna icke förete mendling. Hofsten Ärftl. 1: 123 (1927). jfr CELL-, GRODD-, HUD-, IDIO-, KORN-, NEURO-, VÄGG-PLASMA.
4) [elliptiskt för EKTOPLASMA (t. ektoplasma, eng. ectoplasm, fr. ectoplasme, ectoplasma, till gr. ἐκτός, utanför, på utsidan) o. TELEPLASMA] (i sht i fackspr.) substans som enligt spiritistisk uppfattning utgår ur medier o. bildar underlag för materialisationsfenomen; äv. konkretare, om (av dylik substans bestående) materialisation; ektoplasma, teleplasma. UNT 1929, nr 10140, s. 1. Plasma som flöt ut ur mediernas mun. DN(B) 1951, nr 53, s. 5.
Ssgr (i allm. till 3; i fackspr.): (2) PLASMA-ERSÄTTNING~020. med. konkret: plasmaersättningsmedel. 2SvUppslB 7: 312 (1948). —
(2) -ERSÄTTNINGSMEDEL~01020. med. medel (t. ex. gelatin) som i st. f. blodplasma överföres till kärlsystemet vid blodförlust o. d.; jfr -transfusion. 2SvUppslB 22: 1156 (1952). —
(2) -KOLLOID, r. fysiol. kolloid (se kolloid, sbst. 2) i blodplasma. Thunberg Livsförrättn. 109 (1924). —
(3, 4) -KROPP. [jfr t. plasmakörper] särsk. biol. till 3: kropp (se kropp, sbst.1 5) av protoplasma. LAHT 1906, s. 284. —
(2) -TRANSFUSION. med. överföring av blodplasma till kärlsystemet hos en människa vid blodförlust l. vid behandling av chock o. d. 2SvUppslB (1952). —
(2, 3) -ÄGGVITA~020. särsk. fysiol. till 2, om äggviteämnen i (blod)plasma. Okokt plasmaäggvita .. (angripes) ej alls av pepsin. Hammarsten BiokemSnapsh. 221 (1937).
Avledn.: PLASMATISK040, adj. [jfr t. plasmatisch, eng. plasmatic, fr. plasmatique; jfr äv. gr. πλασματικός, efterliknande, imitativ, diktad, osann] (i fackspr.) till 2—4: som utgöres av l. beror på l. har avseende på plasma; särsk. biol. till 3. KommentSvFarm. 1207 (1905). Plasmatisk nedärvning. Nilsson Ärftl. 233 (1934).
Spoiler title
Spoiler content