SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2007  
TRANSVERSELL -værsäl4, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. -el)
Etymologi
[sannol. av ä. fr. transversel, sidoform till transversal (se TRANSVERSAL, adj.)]
(i fackspr.) som går tvärs över, tvärgående; särsk. om vågrörelse vars svängningar sker vinkelrätt mot fortplantningsriktningen; ofta ss. adv.; jfr TRANSVERSAL, adj. Martin PVetA 1763, s. 167. Gnides ett silkesband transverselt öfver ett annat ur samma stycke, blir det förra negativt. Fock 1Fys. 541 (1855). I dalsidan saknas .. ofta tektoniska parallellinjer, medan transversella sådana i större eller mindre vinkel ge dalsidan ett tandat utseende. SvGeogrÅb. 1944, s. 13. Ljud kan uppstå då en kropp vibrerar i ett medium. I en gas eller vätska fortplantas ljudet endast i form av longitudinella vågor. I en fast kropp kan däremot även transversella vågrörelser uppstå. GymnFys. 3: 70 (1979).
Spoiler title
Spoiler content