TRANSVESTIT -sti4t, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av t. transvestit, bildat av den tyske sexologen M. Hirschfeld (i arbetet Die Transvestiten (1910)) till lat. trans, över (se TRANS-), o. vestitus, klädd, p. pf. av vestire, klä, till vestis, klädnad (se VÄST). — Jfr TRANSVESTITISM]
person som (tidvis) använder motsatta könets kläder l. attribut. Wernstedt (1935). Transvestiterna, som inte upplever någon motsatt könstillhörighet. ÖgCorr. 21 ⁄ 6 1968, s. 6. —
