SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2007  
TRANTIRARA tran1tira3ra2, förr äv. TRANTERARA, r. l. f., om person f.//ig.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(trantarara 1841. tranterara 1872–1936. trantirara 1902 osv. trantrara 1744–1853)
Etymologi
[sannol. ombildning av TANTIRARA med anslutning till RANTIRARA med sidoformer]
(numera föga br.)
1) tantirara (se d. o. 1). Kexél Puff 30 (1789). (Jag) sjunger mitt trantrara, / Trots den lumpna skara, / Som vill öfverrösta med sitt kling. CFDahlgren 2: 165 (1843).
2) tantirara (se d. o. 2); äv. (tillf.) nedsättande, om person. Lagerström Holberg Jean 21 (1744). Den der långa ”trantraran” till dotter, som såg ut som det svåra året. Wetterbergh Selln. 57 (1853). En lång tranterara om vad han heter och var han bor och vem han har ärvt sina pengar av. Hammarling Wodehouse Åska 152 (1936). Östergren (1959).
Spoiler title
Spoiler content