[liksom t. tremolo av ä. it. tremolo, darrning, substantivering av tremulo, tremolo, adj., darrande, av lat. tremulus, dallrande (se TREMULERA)]
mus. (i sht på stråk- l. mandolininstrument (gm hastiga rörelser upp o. ned med stråke l. plektrum) åstadkommen) mycket snabb upprepning av viss ton (l. vissa toner i ett ackord) (kombinerad med mycket snabba variationer i tonstyrka) (jfr TREMULANDO I, TREMULANT 2); äv. dels om sådan upprepning osv. frambringad av mänsklig stämma under sång, dels i oeg. l. bildl. anv., särsk. i fråga om fågelsång. Vogler Clavérsch. 29(1798). På violoncellen kunna pizzicato, arpeggios, tremolos och flageoletten med effekt användas. Bauck MusReall. 151(1871). Säker på tonen låter .. (näktergalen) sången gå i höjden och strör omkring sig drillar och tremolon, så att man lyssnar som förhäxad. Olzon Llewellyn GrönDal 253(1940). (Han) excellerade som kyrkosångare särskilt i ett tremolo som han frambringade stående på ett ben genom att häftigt skaka det andra, medan han krampaktigt höll sig fast i läktarskranket. Blomberg JosephsonLiv 97(1951).
