[fsv. tren, trin, sv. dial. tren, trin; jfr d. trin, vbalsbst. till TRENA, TRINA]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) steg; särsk. i anv. ss. måttsord. Stadium är itt stycke wägh CXXV. treen lo(n)gt. GlLuk. 24: 13(NT 1526). När man tå skal försökiat (dvs. att bedriva mission), kommer han ingen wart ther medh, thet går itt tren fram, och tw tilbaka igen. LPetri 1Post. Q 8 b(1555). (Pojken som har svindel) öppnar sakta ögonen och ser neråt. Bara några trin kvar till marken. Martinson VägUt 155(1936).
