[jfr t., eng. triphthong, fr. triphtongue; av nylat. triphthongus, av gr. τρίφϑογγος, till TRI-o. den efterled som äv. finns i δίφϑογγος (se DIFTONG)]
språkv. förbindelse av tre vokalljud som tillhör samma stavelse; förr äv.: trigraf; jfr DIFTONG. Rosenstein DesPepliers 23(1742). Tre vokaler förenade och uttalade som en enda, kallas .. Triftong, t. e. (i fr.) beau. Agardh o. Bruzelius 2(1807). Triftonger saknas i svenskt riksspråk med undantag af .. härmningen af kattlätet: miau. Noreen VS 2: 62(1907). Triftonger äro vanliga som uttal av svenska långa vokaler i obildat sydsvenskt tal. Malmberg Fonet. 69(1949).
