SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2007  
TRILLA tril3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an, pl. -or.
Etymologi
[jfr nor. trille; till TRILLA, v. — Jfr TRALLA, sbst.2]
(förr) om enklare, fyrhjuligt, enspänt (stundom tvåspänt) åkdon med öppen vagnskorg försedd med två (framåtvända) säten; äv. om l. med huvudsaklig tanke på till sådant åkdon hörande vagnskorg; jfr TRILL-VAGN. (Min reskamrat beslutade) att själf komma efter i en liten trilla några timmar senare med hästar, dem jag skulle beställa. Berzelius Res. 85 (1818). Ett par Kälkar, som kunna pasza till en Trilla. VexiöBl. 1825, nr 43, s. 4. Baksätet var borttaget för grisburens skull, och eftersom vagnen var en trilla, fanns det endast två ordentliga sittplatser kvar. Kernell UtfGrönGob. 48 (1942). För resor till och från järnvägsstationen stod kusk, häst och en trilla till förfogande. Tingsten Liv 1: 15 (1961). — jfr BOND-, KORG-, PINN-TRILLA.
Ssgr (Anm. Jfr äv. ssg under trilla, v. ssgr A.): TRILL-HJUL, sbst.2 (sbst.1 se trilla, sbst.1 ssgr). (numera bl. tillf.) Geijer Brev 324 (1839). De korta, knubbiga benen rörde sig på gatan med ett trillhjuls hastighet. Blanche FlStadsg. 241 (1847). —
-KALESCH. (†) jfr kalesch. LdVBl. 1827, nr 26, s. 4. —
-SELE. (förr) SvT 1852, nr 156, s. 4. Jordbruksredskap af alla slag, såsom .. årder och harfvar, stång- och trillselar. SD(L) 1894, nr 37, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content