SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1937  
KORG kor4j, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Mat. 14: 20 (NT 1526) osv.); förr äv. KORGA, f.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-, kå-. -rf(f) 1584 (: Eggosthe korffuer, pl.)1663 (: korfva, pl.). -rg(h) 1526 osv. korga, sg. 16231736. kyrffue, pl. 1530)
Etymologi
[fsv. korgher; jfr d. kurv, nor. kurv, korg, isl. korf; av mnt. korf, liksom t. korb av fht. c(h)orb, c(h)orp; sannol. av lat. corbis, korg (jfr KORBELJ)]
1) bärredskap (ofta äv. användt till förvaring av föremål o. d.) bestående av en vanl. med grepe l. handtag, ofta äv. med lock försedd behållare flätad av vidjor l. spröt l. spån l. bast l. halm o. d.; ngn gg om dylikt redskap framställt av annat material; äv. oeg., om innehållet i en korg. Bära, förr äv. draga en korg på armen. Fläta korgar av vide. Apg. 9: 25 (NT 1526). Ther stoodh en korgh medh sommor frucht. Am. 8: 1 (Bib. 1541). Draga .. en korgh på wänstra armen. Bolinus Dagb. 13 (1666). Han kommer igen, lastad med en korg Hyacinter och andra blomster. Riccoboni Catesby 71 (1761). Hellström Malmros 50 (1931). — jfr BAST-, BLOMSTER-, BRÖD-, BÄR-, FISK-, FRUKT-, GREP-, HALM-, HÄMT-, MAT-, PIL-, SKÄPPE-, SPJÄL-, SPÅN-, STÅLTRÅDS-, SÄV-, TORG-, TVÄTT-, VIDE-, ÄGG-KORG m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. gå (omkring) med korgen, idka försäljning av varor som bäras omkring i korg. PH 6: 4610 (1757). Lundell ärk(änne)r at hon (dvs. hans korgflicka) icke i lagstadd tjenst hos Lundell vistas, utan går med korgen, och är skattskrifven på landet. VRP 14/8 1778.
b) ss. ungefärligt rymdmått: så mycket (av ngt) som rymmes i en korg på en gång; äv. i uttr. korg full (äv. sammanskrivet). The togho vpp thz offuer war j styckiom (efter bespisandet av de fem tusen männen), tolff korghar fulla. Mat. 14: 20 (NT 1526). 3 korgar rossin. OxBr. 11: 787 (1640). JernkA 1826, 1: 313 (ss. kolmått). En korgfull (fisk). Lindblad Long SkogHeml. 1: 54 (1919).
c) [jfr uttr. hänga brödkorgen högt för ngn (se BRÖD-KORG 1 b)] (†) bildl., i uttr. spänna ngn korgen hög l. spänna upp ngns korg, bereda ngn svårigheter. Det är vijst, att korgen spännes dem (dvs. holländarna) tämelig hög, i det att commercierne så graveras. RP 8: 137 (1640; i fråga om handelsförh. under 30-åriga kriget). Därs. 246.
d) (†) i bildl. uttr. som anspela på korgens användning för uppsamling o. förvaring av livsmedel o. d. Armodh lärer spara .. (dvs.) Lijtet i korgen lärer fulle knappa. Grubb 36 (1665). Then onyttiga sorgen från afton til morgon, gier intet i korgen. Scherping Cober 1: 114 (1734). Kolmodin QvSp. 2: 405 (1750).
e) [jfr motsv. uttr. i d., nor., holl. o. t.; anv. står i samband med vissa äldre (måhända huvudsakligen i diktningen förekommande) bruk vid frieri o. d., dels att den tillbedda satte ut en korg, vari tillbedjaren skulle hissas upp till henne, men härvid, när det gällde en misshaglig tillbedjare, satte ut en korg med lös botten, så att tillbedjaren vid upphissandet föll igenom korgen till marken (eller satte ut en bottenlös korg ss. tecken på avböjande), dels ett yngre bruk att åt en tillbedjare l. en friare överlämna en korg ss. tecken på avböjande l. avslag] i fråga om avslag på frieri; dels (förr) om korg som överlämnades åt friare ss. tecken på avslag, dels bildl. ss. beteckning för avslag. Palmchron SundhSp. 157 (1642). Korgen ökar sorgen. Grubb 426 (1665). Den rike .. / Gånger i dants hos de guld-slängiande dyre Madamer / Fri för kårg oc sårg. BrölBesw. 42 (c. 1670). Inlefwererade een Attest, att befalningzmannens hustro ehrnadt sändt honom (som friat till befallningsmannens dotter) een korg .. giord till förargelse. VDP 1681, s. 348. Det säjer jag förut, pappa, om Holländarn har peruk, så flätar jag honom en stor korg. Altén Kotzebue Landförv. 41 (1795). (Han hade) såsom resultat af sina giljarfärder endast hemfört ett dussin korgar, men ingen fru. Tegnér Farf. 103 (1900). — särsk.
α) [med anspelning på de ovan nämnda bruken vid frieri o. d.] (†) i sådana uttr. som falla l. slippa igenom korgen, få avslag på frieri, bottenlös korg o. d. Honom (dvs. friaren) händer wist then sorgen / Han faller igönom korgen. Messenius Blanck. 54 (1614). Slippa genom Korgen. Bedlegr. 11 (1647). (Den som lyckats i sitt frieri) sofwer vthan Sorg / Vthi en stolp-fast Säng ey i en botn-lös Korg / Som Giliar' räddes mäst. Lucidor (SVS) 109 (1669).
β) (vard.) i uttr. l. giva, äv. utdela korgen, förr äv. gå av l. draga av med korgen, få resp. giva avslag på frieri. Visb. 1: 305 (c. 1620). Jungfrum och Pijgom, som gifwa Korgen åth ährlige och redelige Män. Bedlegr. 2 (1647). Så drog han (dvs. friaren) aff med korgen. Rosenfeldt Vitt. 206 (1686). Hon — hon! — (hade) friat till Jonas och fått korgen. Bergman JoH 41 (1926). Utdela korgen. Dens. LBrenn. 292 (1928). — särsk. i ordspr. Fattigh Frijare får snart korgen. Grubb 204 (1665). Den som friar till olyckan får sällan korgen. Ljungquist Smål. 34 (1921).
γ) (†) i uttr. korg och kalvskinn, se KALVSKINN 2 b.
δ) (†) i utvidgad anv., i fråga om avslag på begäran av annat slag än frieri. Björnståhl Resa 1: 426 (1772). Af Aurivillius har jag fått korgen (då jag anhöll att få bli docent). Geijer (1809) i MoB 7: 78. Sundén (1886).
f) [jfr motsv. uttr. i d., nor. o. t.; sannol. urspr. med syftning på korgens användning (i sht i ä. tid) ss. rede o. bo för kycklingkull (jfr HÖNS-KORG)] (vard.) i sådana uttr. som vara högsta, förr äv. förnämsta hönset i korgen, förr äv. vara hane l. högsta kaxen l. den ypperste l. störste i korgen o. d., förr äv. bliva mästare i korgen, vara den dominerande l. den förnämste, förr äv. den mest omtyckte l. gynnade i en viss grupp. Han (dvs. Saul) wille .. sielff wara högste kaxen i Korgen. Rudbeckius KonReg. 207 (1615). Baakdantare .. meene sigh wara the förnemste hönssen j korgen. Bullernæsius Lögn. 218 (1619). Then som bäst kan hökla, pråla, och skicka sigh ibland Qwinfolck, han är then ypperste i Korgen. Schroderus Hoflew. 209 (1629). Hane i Korgen. Alm. 1640, s. 42. Blifwa .. Mästare i Korgen. Brask Pufendorf Hist. 30 (1680). Såsom Rector Magnificus var jag högsta hönset i korgen (på balen). Geijer Brev 260 (1830). SvD(B) 1927, nr 193, s. 7. jfr (†): Hadhe wij rächt (dvs. rätt) så till sware (hos konungen) .., så hadhe I wäll sittit lithet ringhare I Kårghenn änn I vti wårdes ähre. UrkFinlÖ I. 1: 44 (c. 1600).
g) om föremål o. d. som föreställer en korg.
α) om korgliknande julgransprydnad flätad av papper. Östergren (1930).
β) kok. bakvärk i korgform. Sjöberg Singstock 313 (1832). Korgar med gräddskum. Schulthess (1885). — jfr KROKAN-KORG.
γ) (†) om korgliknande håruppsättning; jfr KORBELJ. HLilljebjörn Hågk. 1: 14 (1865). Tigerschiöld Dikt. 2: 45 (1891). — jfr HÅR-KORG.
δ) [jfr t. korb] konst. korgliknande del av kapitäl. Ikonen (1889).
2) om vissa redskap l. redskapsdelar som i likhet med en korg framställts av flätvärk (av vidjor l. spröt l. dyl.) l. som utvecklats ur l. i viss användning kommit att ersätta l. gm sin funktion l. form likna en korg (i bet. 1); utom i a, d, f β, g, h numera nästan bl. i ssgr l. (i sht i fackspr.) elliptiskt för dylika. Murenius AV 261 (1653; om bäryta på likbår). Kahlmeter LerArt. 15 (1743; om silkorg). En gammal Styfkjortel med Korg. SvKulturb. 3—4: 124 (cit. fr. 1761; om panjé). TT 1872, s. 265 (om linkorg). Wrangel SvFlBok 28 (1897; om mastkorg). 2UB 1: 627 (1898; om korgrost). Hissdörrens dragspelsgaller smällde, herr Berth och hans dotter stego in i korgen. Essén KessSthm 109 (1916; om hisskorg). Bankiren hade kanske utan vidare förpassat skrivelsen i korgen, om den icke (osv.). Bergman JoH 227 (1926; om papperskorg). Carlsson Dagsv. 25 (1927; om ostkorg). — jfr BREV-, ELD-, FILTRER-, FYR-, HALSTER-, HISS-, HUMLE-, LAST-, LIN-, MAST-, MUL-, MUN-, OST-, PAPPERS-, PÄNN-, SADEL-, SIL-, SKYDDS-, SPEL-, SÄDES-KORG m. fl. — särsk.
a) [jfr t. korb] fisk. om korgliknande fiskeredskap, mjärde, tina. Risingh LandB 86 (1671). MeddLantbrStyr. 1918, 208: 58. — jfr KRÄFT-, ÅL-KORG.
b) [jfr t. korb] (†) om bikupa (av flätad halm). Koch Biskiöts. 96 (1753). — jfr BI-KORG.
c) mil. om skanskorg. Sappörregl. 1880, s. 17. — jfr SKANS-KORG.
d) idrott. om urspr. korgliknande, numera på olika sätt utformad, vid en stång l. stoppbräda l. vägg fäst inrättning som utgör mål i korgboll. BonnierKL 6: 665 (1925).
e) om överrede på åkdon, vagnskorg, slädkorg. KKD 10: 134 (1708). Bergman VSmSkr. 15 (1819; på släde). Öppen godsvagn med hög korg. SFS 1905, nr 40, s. 7 (i fråga om järnvägsvagn). LB 4: 464 (1907; på arbetsvagn). Barnvagn m. fast korg. NKKatal. 1916—17, s. 68. — jfr SLÄD-, VAGNS-KORG.
f) om (del av) predikstol.
α) (arkaiserande) om den korgliknande predikstol i Stockholms storkyrka varifrån Olaus Petri predikade; äv. i uttr. Mäster Olofs korg. När i korgen mäster Olof träder, / Hvad språk den fräcke mot sin Konung för! Franzén Skald. 3: 264 (1824, 1829). Mäster Olofs korg. Fogelqvist Minn. 72 (1930). — särsk. i uttr. Mäster Olof i korgen, om Olaus Petri. Fryxell Ber. 3: 62 (1828).
β) (i fackspr.) del av predikstol där predikanten har sin plats, bestående av en plattform omgärdad av ett bröstvärn. TT 1895, Byggn. s. 99.
g) [jfr t. korb] (i fackspr., i sht mil.) på värj- l. sabelfäste: anordning till skydd för handen, bestående av byglar som helt omsluta handen l. parerplåt med mer än halvsfärisk rundning. Full l. hel korg, korg på både ters- o. kvartsidan av fästet. Halv korg, korg endast på ena sidan av fästet. Holmberg 2: 325 (1795). Alm VapnH 95 (1927).
h) boktr. på radgjutningsmaskin: anordning för matrisernas upphängande, bestående av en ram med vidfästa ståltrådar. 2UB 10: 202 (1906).
3) bildl., om korgliknande föremål o. d.
a) (i fackspr.) på bi: fördjupning på bakbenens skenben, vari frömjöl samlas. NF 2: 438 (1877).
b) bot. blomkorg (se d. o. 2). UVTF 25: 16 (1880). Skårman Forssell 214 (1898).
c) (i vissa trakter) öppet ide ovan jord. Svederus Jagt 339 (1831). SD(L) 1902, nr 560, s. 3.
d) om bröstkorg; i ssgrna BRÖST-, REVBENS-KORG.
e) ss. benämning på växt; i ssgn JUNGFRU-KORG.
4) flätvärk av det slag som användes vid korgtillvärkning; utom i fackspr. nästan bl. ss. förled i ssg. Föremål af korg och bast. Hierta-Retzius ArbStug. 96 (1897). Bokhyllor av korg. Hedin Pol 2: 563 (1911). Hallmöbel i korg. SD(A) 1915, nr 233, s. 14.
Ssgr (i allm. till 4. Anm. Ett stort antal ssgr, ss. -ARBETE, -FABRIKATION, -FLÄTAD, -FLÄTNING, -MAKARE, -MAKERI, -PIL, -SLÖJD, -SPRÖT, -TILLVÄRKNING, -VIDE, som numera närmast ansluta sig till 4, kunna äv. hänföras o. ha sannol. tidigare oftast hänförts till 1 l., mera tillf., till 2): A: KORG-ARBETE~020, äv. ~200. [jfr t. korbarbeit]
1) arbete med korgtillvärkning. Dalin (1852). Rig 1921, s. 119.
2) konkret: korgflätat slöjd- l. industrialster, korgmakeriarbete. BoupptSthm 1667, s. 1028. Cnattingius 73 (1875, 1894).
3) flätvärk av det slag som användes vid korgtillvärkning; äv. om den teknik som kommer till användning vid korgtillvärkning. 1 Vagga, korgarbete. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 25. En verandamöbel af korgarbete. VL 1894, nr 301, s. 3.
(3 b) -BLOMMIG. [jfr t. korbblütig] bot. om växt: vars blommor sitta i korg; i pl. äv. (ensamt l. i uttr. korgblommiga växter) ss. benämning på familjen Compositæ. Krok o. Almquist Fl. 1: 1 (1883).
(3 b) -BLOMSTRIG. bot. = -BLOMMIG. Korgblomstriga (Compositæ). Areschoug LVäxt. 100 (1875).
(1, 2) -BOD. [jfr t. korbladen] (†) butik för försäljning av korgar o. andra korgmakeriarbeten, slöjdaffär. AB 1869, nr 286, s. 4. Auerbach (1911).
(2 d) -BOLL. [jfr t. korbball] idrott. visst slags om handboll erinrande bollspel i vilket målet utgöres av en korg (i bet. 2 d). Bruhn Lek. (1899).
-BORD. (mindre br.) jfr -MÖBEL. BoupptVäxjö 1859.
-BUR. (i fackspr.) korgflätad fågelbur (särsk. för transport av brevduvor). 2UB 2: 154 (1901).
-BUTELJ. = -FLASKA. Rhyzelius Ant. 92 (c. 1750).
(1) -BÅGE. [jfr t. korbbogen; bågen liknar en korggrepe] byggn. tryckt, oval båge (se BÅGE, sbst.1 3) sammansatt av flera cirkelbågar vilka övergå i varandra, så att de i sammanbindningspunkterna ha gemensam tangent. Rothstein Byggn. 410 (1859). Hahr NordeurRenässArkit. 17 (1927).
-BÄNK. (†) jfr -MÖBEL. Salander Gårdsf. 329 (1758).
-FABRIK. för tillvärkning av korgar, korgmöbler o. andra korgmakeriarbeten. Åstrand 1: 361 (1855).
-FABRIKANT.
-FABRIKATION. jfr -FABRIK.
-FABRIKÖR. (föga br.) korgfabrikant. SvT 1852, nr 153, s. 1. WoJ (1891).
(1) -FATARE. (mindre br.) bärgv. kolfatare. NoraskogArk. 5: 528 (1793). JernkA 1885, s. 364.
(1) -FATNING. (mindre br.) bärgv. kolfatning. JernkA 1819, s. 33.
(1) -FATTAN. (†) grepe l. handtag på korg. Lind (1749; under korb-ohr).
(1) -FIKON. [jfr t. korbfeige] handel. i pl.: fikon som för transport o. försäljning förpackats i korgar; förr i sht om fikon av lägre kvalitet, numera om fikon av viss hög kvalitet. SvTyHlex. (1851).
(2 a) -FISKE. fisk. fiske med korg. Serner Birck 176 (1917).
-FLASKA. [jfr t. korbflasche] (i sht i fackspr.) flaska omgiven av ett flätvärk av bast, rotting, vide, tåg l. dyl.; jfr -BUTELJ, ävensom DAMEJEANNE. KlädkamRSthm 1555, s. 2 b. SFS 1911, nr 80, s. 145.
(1) -FLICKA, f. (†) jfr -GUMMA. VRP 14/8 1778.
-FLÄTAD, p. adj.
1) flätad av samma material o. i samma teknik som användes vid tillvärkning av korgar. Langlet Ryssl. 118 (1898). De höga, korgflätade vaggorna. Wieselgren Paris Banz. 30 (1926).
2) (mera tillf.) omgiven av flätvärk av bast, rotting, vide l. dyl. Korgflätade och slipade (eau de cologne-)flaskor. SvD(A) 1926, nr 307, s. 15.
-FLÄTARE. Wikforss 1: 963 (1804). Siwertz Dun 103 (1922).
-FLÄTERI1004, äv. 3~002. abstr. TT 1871, s. 125.
-FLÄTERSKA. Dalin (1852).
-FLÄTNING.
1) flätning av korgar o. andra föremål som framställas av samma material o. i samma teknik som användes vid tillvärkning av korgar. Cook 2Resa 192 (1783).
2) konkret, = KORG 4. Cederborgh OT 3: 24 (1814). En trädgårdssoffa av korgflätning. RedNordM 1927, s. 36.
(1) -FORMIG.
-FÅTÖLJ. jfr -MÖBEL. KatalCronquist 1906—07, s. 39.
(jfr 2 g) -FÄSTE. (i fackspr.) på värja l. sabel: korgformigt fäste. BoupptRArk. 1671. Korgfäste till en sabel från 1600-talet. MeddNordM 18991900, s. 96. Alm VapnH 95 (1927).
(1) -GREPE. Holmberg 1: 90 (1795).
(1) -GUMMA, f. (†) (äldre) kvinna som idkar försäljning av varor som hon bär omkring i korg; jfr -FLICKA, -MÅNGLERSKA, -PIGA, ävensom KORG 1 a. Thomander TankLöj. 184 (1832).
(1) -HANDTAG~02, äv. ~20.
(jfr 3 c) -IDE. (i vissa trakter) = KORG 3 c. Wetterhoff Skog 1: 192 (1883).
-INDUSTRI. avseende tillvärkning av korgmakeriarbeten. —
(1) -KAPITÄL. konst. under medeltiden förekommande, rundat, av flätband omgivet kapitäl. SvUppslB 14: 1151 (1933).
-KOFFERT. [jfr t. korbkoffer] korgflätad koffert. BoupptSthm 1686, s. 26 b (1684). VaruhbTulltaxa 1: 567 (1931).
(1, 4) -LIK, adj. Brunius Metr. 351 (1836).
(1) -LINJE. [jfr t. korblinie] (föga br.) byggn. = -BÅGE. Rothstein Byggn. 411 (1859). Lundell (1893).
(1) -LOCK, n. —
-MAKARE. (korg- 1667 osv. korge- 1669) [jfr t. korbmacher]
1) till 4: person som yrkesmässigt tillvärkar korgar o. andra föremål som utföras i samma material o. teknik som korgar. BoupptSthm 1667, s. 952. SkogsvT 1907, s. 23.
2) till 2 e: person som yrkesmässigt tillvärkar vagns- (l. släd)korgar. UB 6: 328 (1874).
Ssgr (till -MAKARE 1): korgmakar- l. korgmakare-arbete. särsk. konkret. Cook 2Resa 79 (1783).
-hyvel. [jfr t. korbmacherhobel] Eneberg Karmarsch 1: 253 (1858).
-virke. virke till korgmakeriarbeten.
-värkstad.
-yrke(t).
-MAKERI1004, ngn gg 3~002. korgflätning, korgtillvärkning. PH 6: 4003 (1756). Alving Châteaubriant Brière 110 (1924).
Ssgr: korgmakeri-arbetare.
-värkstad.
(1) -MAT. (†) bildl., i uttr. giva vacker korgmat, vara inkomstbringande, ”ge en vacker slant”. Tersmeden Mem. 5: 26 (1769).
-MATTA, r. l. f. (†) korgflätad matta. SvKock. 228 (1837).
(1) -MÅNGLERSKA l. -MÅNGELSKA. (†) jfr -GUMMA. Serenius (1741). Larsen (1884).
-MÖBEL. (helt l. delvis) korgflätad möbel. UB 6: 336 (1874). En .. veranda, möblerad med korgmöbler. Alving Avigs. 137 (1918). Korgmöbler av .. sjögräs. SvSkog. 1272 (1928).
(1) -PIGA. (†) jfr -GUMMA. VRP 17/8 1778.
-PIL. [jfr t. korbweide, ävensom det nylat. artnamnet]
1) bot. pilarten Salix viminalis Lin., vars kvistar användas ss. material för korgtillvärkning, tyskpil. Linné Vg. 7 (1747).
2) (i sht i fackspr.) koll., om avskurna kvistar av korgpil, avsedda ss. material för korgtillvärkning. Hallström Brilj. 83 (1896).
Ssg (till -PIL 1): korgpil-skenor, pl. (i fackspr.) skalade och kluvna kvistar av korgpil. VaruhbTulltaxa 1: 62 (1931).
(jfr 2) -ROST. (i fackspr.) i kamin o. d.: förskjutbart, horisontalt rostgaller anordnat ss. bottnen i en korg. TT 1884, s. 37.
(1) -RUSSIN. [jfr t. korbrosine] (förr) i pl.: visst slags russin (vanl. av lägre kvalitet), som för transport o. försäljning förpackats i korgar; jfr MATT-RUSSIN. OxBr. 11: 701 (1637). Schulthess (1885).
-RYSS, r. l. m. (†) visst slags korgflätat fordon användt ss. åkdon l. (vid masugn) för transport av träkol, ”ryss”. Cederborgh OT 2: 26 (1810).
(2 c) -SAPP. [jfr t. korbsappe] (†) bef. sapp (löpgrav) vars bröstvärn är beklädt med skanskorgar. Sappörregl. 1880, s. 4.
(2 c) -SKANS. [jfr t. korbschanze] (knappast br.) bef. jfr -SAPP. Fryxell Ber. 2: 197 (1826). TySvO 1336 (1932).
-SKOG. (†) skog som lämnar material till korgtillvärkning. Brummer 136 (1789).
(2 e) -SKRINDA. (förr) jfr -SLÄDE. DA 1793, nr 16, s. 3.
(2 e) -SLÄDE. (förr) släde med flätad korg. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 90. TurÅ 1912, s. 181.
-SPRÖT l. -SPRÖTE. för korgtillvärkning. Dalin (1852). RedNordM 1925, s. 10.
(2) -STAD. (korg- 16561903. korge- 1662) (mindre br.) bärgv. ställe vid bottnen av ett schakt där malmen lastas i tunnor för uppfordring, fyllort. RP 16: 406 (1656). JernkA 1903, Bih. s. 24.
-STOL. (korg- 1583 osv. korge- 16691671) [jfr t. korbstuhl] (helt l. delvis) korgflätad stol (i sht länstol). TullbSthm 5/11 1583. Dalin (1852). Den enda bekväma (stol) som fanns, var korgstolen, och den knakade. Stiernstedt Liw. 306 (1925).
(3 b) -STÄLLNING. bot. samling av blomkorgar (se d. o. 2). BotN 1891, s. 180.
(1) -SVAMP. bot. om vissa svampar med korgliknande fruktkropp.
1) svamp av släktet Cyathus Hall., brödkorgsvamp. Fischerström 4: 473 (c. 1795). Fries Ordb. (c. 1870).
2) svamp av släktet Nidularia Fr. Dalin (1852).
3) (†) svamp av släktet Peziza Lin., skålsvamp. Liljeblad Fl. 353 (1792). Weste FörslSAOB (1823).
-SÄNG. (korg- 1673 osv. korge- 16541725) [jfr t. korbbett]
1) (i sht förr) korgflätad säng. BoupptSthm 19/7 1654. Erixon Möbl. 1: XIV (1925).
2) (i vissa trakter) sängliknande klädkorg. Ahlström Eldsl. 355 (1879). Erixon Möbl. 1: XIV (1925).
(1) -TAL. (korg- 1788. korge- 1741) (†) antal korgar. Bergv. 2: 258 (1741). Rinman 1: 826 (1788).
(1) -TALS, adv. (korg- 1880. korge- 1620)
1) (†) i uttr. i korgtals, med användande av korg ss. måttsenhet. Rossin (skola försäljas) j corgetals (osv.). SkrGbgJub. 6: 549 (1620).
2) (föga br.) i mängd l. myckenhet som motsvarar flera korgar fulla. (Man) fick bära ut korgtals af .. förtorkade tobaksbussar. Strömborg Runebg 1: 46 (1880).
-TILLVÄRKNING~020. tillvärkning av korgar o. andra korgmakeriarbeten, korgflätning. —
(2 e) -TRILLA, r. l. f. (förr) jfr -VAGN. Lundegård Tit. 132 (1892).
(jfr 2) -TUB. sjömil. på torpedbåt m. m.: utskjutningsanordning för torped, bestående av en järnram l. en gallerkorg ur vilken torpeden lössläppes utan initialkraft. KrigVAH 1883, s. 346. VFl. 1930, s. 126.
-VAGGA, r. l. f. [jfr t. korbwiege] (förr) korgflätad vagga. BoupptSthm 1667, s. 1028. Hedenstierna FruW 163 (1890).
(2 e) -VAGN. (korg- 1749 osv. korge- 1736) [jfr t. korbwagen] (förr) vagn med flätad korg. VDAkt. 1737, nr 159 (1736). VL 1895, nr 161, s. 2. Kléen MSommar 129 (1896; om barnvagn).
(1) -VALV. byggn. jfr -BÅGE. UB 1: 321 (1873).
-VARA, r. l. f. [jfr t. korbware] i pl.: korgmakeriarbeten.
Ssg: korgvaru-industri.
-VIDE. [jfr t. korbweide]
2) (i sht i fackspr.) = -PIL 2. Lind (1749; under korb-weiden). SvT 1852, nr 161, s. 3.
-VIDJA. jfr -SPRÖT. Björkman Skogssk. 80 (1868).
(1) -VIS, adv. [jfr t. korbweise]
1) i korgar; med användande av korg ss. måttsenhet. SvTyHlex. (1851). Fisken såldes (på 1890-talet) korgvis. SkrGbgJub. 19: 141 (1923).
2) i mängd l. myckenhet motsvarande flera korgar fulla; äv. bildl. Lindberg Teat. 269 (1916; bildl.).
-VÄRK, n. [jfr t. korbwerk] (mindre br.) flätvärk av vidjor, spröt, spån o. d. SvTyHlex. (1851). Vattnet forsar in genom korgverket (på gondolen). Hedin Pol 2: 562 (1911). Klinckowström Fotb. 22 (1920).
(3 b) -VÄXT. bot. korgblommig växt; i pl. äv. ss. benämning på familjen Compositæ. Holmström Naturl. 136 (1895). FolkskV 1901, s. 159.
B (†): KORGE-MAKARE, -STAD, -STOL, -SÄNG, -TAL, -TALS, -VAGN, se A.
Avledn.: KORGA, v., -ning. (i vissa trakter) till 1, 4: tillvärka korgar (l. andra korgmakeriarbeten). Ljungström ÅhsVed. 36 (1865). Rig 1921, s. 118.
Spoiler title
Spoiler content