TRIPPING trip4iŋ, r.; best. -en; pl. (mera tillf.) -ar.
Etymologi
[liksom d., nor. tripping av eng. tripping, vbalsbst. till trip, bringa att snubbla l. falla (se TRIPP, sbst.2)]
sport. i ishockey: (otillåten) fällning (i sht med klubba) av motståndare; äv. konkretare. SvD 14 ⁄ 3 1969, s. 20. När Foppa åkte ut för en onödig tripping kunde Jagr avgöra .. med sitt andra powerplaymål. DN 7 ⁄ 10 2005, s. B19.
