SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2008  
TRULLA trul3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. trulla; jfr dan. o. nor. trulle, t. dial. trullen, ävensom eng. troll; sannol. av imitativt ursprung. — Jfr TRUDELUTT]
(numera bl. mera tillf.) rulla; röra sig med små steg; äv. tr.: flytta (ngt) gm rullning. Nötterna rulla’ / Och trulla’ / Ner i gräset, / Kring näset. CFDahlgren 3: 254 (1821). Tjärtunnan trullades i land. Strindberg Hems. 9 (1887). När han började doppa fällan i vattnet satte musen tassarna för ögonen, och det såg så rörande ut att han öppnade buren och släppte ut fångsten. Musen trullade genast i väg opp mot huset och slank in i värmen igen med ett tacksamt leende. DN 25 ⁄ 4 1967, s. 12.
Spoiler title
Spoiler content