TRUMLA trum3la2, v.2, -ade; vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.).
1) (i sht i Sydsv.) motsv. TRUMLA, sbst. 2: med trumla l. vält bearbeta (jordstycke l. gräsmatta o. d.); äv. med obj. betecknande material som pressas ned i underlaget, i den särsk. förb. TRUMLA NED. För att göra fältet fint och jämt i ytan harvas slutligen med .. koppelharvar och trumlas likaledes. SkrSkånHushS II. 2: 90 (1861). Trumla gräsmattan. SvOrdb. (1986).
2) (i fackspr.) motsv. TRUMLA, sbst. 3: bearbeta l. behandla (ngt) i trommel l. trumla (i sht för finfördelning l. polering). TNCPubl. 14: 99 (1951). Trumling .. (dvs.) slipning, polering eller borttagning av grader och skägg genom rotering i trumma. TNCPubl. 84: 219 (1986).
Särsk. förb.: TRUMLA NED10 4 l. NER4. till 1: gm trumling pressa ned (ngt). (De försökte) att antända den växande säden och, då detta misslyckades, att trumla ned den med stora vältar. Böök ResTyskl. 109 (1916). Vägarna var dåliga, bestod på många ställen av endast aska och kantsten, som ej trumlats ner. Henning HbgMinn. 1: 269 (1950).
