[av t. trommeln, (ä. t. trummeln), avledn. av trommel (se TRUMLA, sbst.)]
(numera föga br.) slå l. spela på trumma, trumma (se TRUMMA, v.2 1); särsk. i uttr. trumla på ngt (särsk. trumma l. trumskinn) l. med ngt (särsk. trumma l. trumpinnar); förr äv. i (det möjl. med huvudtrycket på efter uttalade) uttr. trumla efter ngn, eftertrumma ngn (jfr TRUMMA, v.2 1); äv. dels tr., i sht i sådana uttr. som trumla tapto, dels oeg. l. bildl., i sht: stoja l. väsnas o. d. Lät blåsa Larm och Trumla! Wexionius Sinn. 3: B 2 b(1684). I dag är i staden trumlat effter honom. VDAkt. 1756, nr 140. J staden är en Corps Stadswakt, och trumlas tappto kl. 9° hwar afton. Palmstedt Res. 8(1778). Gud wet hur det kommer till att annars skarpsynta personer äro blinda för den kolossala dumhetens trumlande och råmningar. Berzelius o. Palmstedt Brevväxl. 1: 40(1818). Bremer NVerld. 3: 88(1854: på). Blåsa med pipor och trumla med trummor. Ekelöf BlandKort 126(1957). SAOL(1973). — jfr EFTER-, IN-TRUMLA.
TRUMLA UT. (†) trumma ut (se trumma ut 1) (ngt); äv. bildl.: basunera ut (ngt (l. ngn ss. varande ngt)). Man (hade) öfwer hela Ryszland trumlat ut Mazeppa, såsom en Lands-förrädare. Nordberg C12 2: 185(1740). Kärlek (mister) all sin smak / Om han skull’ trumlas ut wid alla torg och tak. Nordenflycht (SVS) 2: 327(c. 1745).
SAOB
