TRUNK truŋ4k, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[av eng. trunk, av meng. trunke, tronk(e), av ffr. tronc, trunc (fr. tronc), (träd)stam m. m., av lat. truncus, (träd)stam, samhörigt med lat. truncus, adj., avhuggen, kapad, stympad, o. truncare, stympa; av ovisst ursprung. — Jfr TRUNKERA]
1) (ngt vard.) större (res)väska l. koffert. Ferrner ResEur. 178 (1760; på vagn, om eng. förh.). Han hade många vidlyftiga och blankfernissade trunkar i sitt bagage. I dem förvarade han allt sitt jordiska goda. Aronson Byar 58 (1937).
2) sjöt. om lägre, lådformad överbyggnad på lastfartyg (i sht tankfartyg). TT 1904, M. s. 38. Trunk minskar den ogynnsamma inverkan som stora, fria vätskeytor ha på fartygs stabilitet. SohlmanSjölex. (1955).
3) (i fackspr.) om rör l. trumma (se TRUMMA, sbst. 1); särsk. [möjl. elliptiskt för TRUNK-KOLV] om i ångmaskin l. förbränningsmotor med kolven (se KOLV I 4) sammangjutet rör som verkar direkt (utan kolvstång) på vevstaken (äv. om kolven, trunkkolv). Ramsten 54 (1866; på ångmaskin). (Att) kolfven .. var utförd såsom trunk och i ett stycke med lågtryckskolfven. TT 1897, M. s. 19. Trunk .. (dvs.) trunkkolv. NEOrdb. (1996).
(2) -DÄCK. sjöt. om det däck som bildar trunkens tak. Trunkdäcket har samma språng som hamndäcket. TT 1904, M. s. 38. —
(3) -KOLV. (i fackspr.) Förtätaren (på varmluftsmaskinen) är utförd såsom en trunkkolf. TT 1885, s. 42. —
(3) -MASKIN. (i fackspr.) maskin l. motor med en l. flera trunk(kolv)ar. UB 7: 379 (1874).
