[fsv. trylla; jfr d. trylle, fvn. trylla, nor. dial. trylla; växelform till TROLLA, v.1]
(†) göra (ngn) till troll, förtrolla, förhäxa; äv. utan obj.: utöva trolldom l. bruka trolldomskonst (jfr TROLLA, v.1 1). Han tryllar och kiwser thet arma creaturet. LPetri Wijgd. C 2 b(1538). (Manasse) achtadhe på foghla roop, och trylte och stichtadhe spåmän och teknatydhare. 2Krön. 33: 6(Bib. 1541).
Avledn. (†): TRYLLARE. mansperson som (enl. folktron) (yrkesmässigt) utövar trolldom; jfr trollare 1. At beswäria Dieffuulen, Item korsa och teekna, skal wara skrymterij, Leffiare handel och Tryllares werck. LPetri Exorc. D 6 a(1562).
SAOB
