publicerad: 2008
TROLLA trol3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING; -ARE (se avledn.), -ERSKA (se avledn.).
Ordformer
(trol- i ssgr 1528 (: trolkar)–c. 1747 (: trolfyre). troll- (-å-) 1526 (: trollare) osv. trul- (th-, -w-) i ssgr 1526 (: trulkar)–1734 (: trulkarl). trull- (-w-) 1526 (: trullarom, dat. pl.)–1906. trål- i ssgr 1551 (: trålqvinner)–1738 (: trålskarlarna). tröl- i ssg 1571 (: trölkona). tröll- 1707)
Etymologi
[fsv. trolla, anskaffa gm trolldom (jfr ä. d., d. dial. trolde, nor. trolle); avledn. av TROLL. — Jfr BETROLLA, FÖRTROLLA, TROLLPACKA, TRYLLA]
1) verka med övernaturliga l. magiska (o. skrämmande l. skadliga) krafter, (med djävulens l. annan ond makts hjälp) utöva trolldom l. bruka trolldomskonst; förr äv. i speciellare anv.: uttala besvärjelse(r); äv. med obj. (se slutet). DiplDal. 3: 101 (1549). Ithem bekienner och förnemde Ingeborg, at Elin Essbjörns som först lärde henne att trolla, satt möcket öfur henne vthj Blåkulla. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 451 (i handl. fr. 1618). Man .. miszbrukar Gudz Nampn med swäriande, bannande och trållande. Rudbeckius Luther Cat. 178 (1667). Gärna will man hielpa änckan, men hon har elakt nampn på sig, at hon kan trolla. ConsAcAboP 3: 382 (1670). Det hörde till vantron, att med spottning förekomma, det medtäflerskan icke genom trollning förgjorde (öl)brygden. 2VittAH 13: 17 (1821, 1830). I Skåne var det en gång en trollkäring vid namn Gertre Jeppa, vilken var alldeles vådlig till att trolla och göra allt möjligt ont. Hon blev så gammal, att folket trodde, att hon aldrig skulle dö. Hagberg DödGäst. 634 (1937). — särsk. med obj.: utsätta för trolldom, utöva trolldom mot, förhäxa, förtrolla (se d. o. 1), särsk. (o. numera i sht) med objektiv predikatsfyllnad l. adverbial betecknande resultat l. följd av trollandet; jfr BETROLLA, TJUSA 1. G1R 26: 278 (1556). Under Tijden trålla the så Miölken, at man hafwer slätt intet Gagn aff henne. IErici Colerus 2: 29 (c. 1645). Eÿ heller funnes sådana witne och skiäl, som kunne tillbinda henne att hafwa trollat eller låtit trolla sin sahl(ig) man .. ifrå sin helsa och till dödz. VRP 1662, s. 80. Matts Persson och hexan Ellin, sysselsatte att trolla milan full med kol. Almqvist TreFr. 3: 198 (1843). Man trodde, att .. (K. Fleming) fått ”trollskott” av de förbittrade finnarne, som ansågos kunna på avstånd trolla ihjäl sina fiender. Grimberg SvFolk. 2: 432 (1914). Jag tror de skulle fått skära en bit ur näsan på mig, om jag kunnat trolla henne frisk igen. Siwertz Förtr. 130 (1945). — jfr AV-, FRAM-, PÅ-TROLLA m. fl.
2) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1: med skenbart övernaturliga l. magiska krafter påverka (ngn l. ngt) l. åstadkomma förändring l. förvandling hos (ngn l. ngt); äv.: skaffa l. locka fram (ngn l. ngt); särsk. i förb. med adverbial (adv. l. prep.-uttr. o. d.) betecknande riktning l. plats o. d. (se äv. särsk. förb.); äv. utan obj. Franzén Skald. 4: 29 (1832). Har icke Finland sjöar, / Stränder, skogar, lunder, berg och ängar, / Mäktiga att trolla qvar Zigenarn. Runeberg (SVS) 1: 190 (1833). Och sipporna trollas / Ur mossa och mull. Sehlstedt 3: 27 (1867). (Pengar) löpa omkring .. Hur skulle tingen annars kunna trollas dit de behövas? Hallström Händ. 104 (1927). Solen har börjat trolla igen ute i naturen. Det har åter blivit vår. Bäckström ClaryGift. 210 (1930). — jfr BORT-, FAST-TROLLA. — särsk.
a) († utom i ssgr) på ett omvälvande l. genomgripande o. d. sätt påverka (ngn l. ngt (i sht ngns sinne(n) l. fantasi o. d.)), särsk.: hänföra, förtrolla (se d. o. 2), tjusa (se d. o. 2 d); särsk. i p. pr. i adjektivisk anv., särsk. om ngt abstr. Lucidor (SVS) 174 (1671; uppl. 1997). Til minsta skal då hon, som trollar Hjeltens hjerta, / Få röna hwad det är, at så Brynilda smärta. Dalin Vitt. II. 5: 181 (1742). Mig helsade tärnor med trollande sång, / Mig tjusade blommornas anda. Wallin Vitt. 2: 8 (1803). Jag, trollad hård af sorgen, / Ej döden fann der jag hans suckar hörde. Hagberg Shaksp. 6: 123 (1849). Stod hon der ej / trollande skön? Levart Odensj. 65 (1893).
b) (medelst trick l. illusoriskt medel) åstadkomma skenbart oförklarlig l. övernaturlig handling l. förändring l. förvandling; äv.: fuska l. (i mer l. mindre ohederlig avsikt) använda knep l. tricksa; särsk. i förb. med prep. med, särsk. i uttr. (kunna) trolla med knäna, (kunna) utföra l. åstadkomma det till synes omöjliga. Hvad ser jag? – Henriette! – Kan ni trolla, Herr Baron? Altén Fästm. 83 (1796). Man gaf pantomimer, man trollade och jonglerade. Lagerlöf Herrg. 19 (1899). Japanskan kan trolla med sitt toalettskrin och frisören är en konstnär. Lilliehöök Nohara JapAns. 73 (1936). Ingen form av förfalskning är vanligare än den, där man trollat med stämplarna. AntikvB 188 (1947). Hon (hävdade) att just kvinnor är lämpade att bli ekonomer därför att kvinnor kan trolla med knäna, hushålla med begränsade resurser och till exempel få en middag för fyra att räcka till sex genom att blanda havre i köttfärsen. DN 14 ⁄ 5 1990, s. A7.
1) till 1: gm trolldom få (ngt l. ngn) att försvinna. Lindfors (1824). Lapp-Dora (har) trollat bort vargarna från hela trakten, lapperskan Tor-Tia björnarna från Brännås-skogen. Landsm. XI. 4: 27 (1896).
2) till 2 b: få (ngt l. ngn) att avlägsna sig l. försvinna; äv.: få (ngt) att framstå l. framträda ss. annorlunda än det i verkligheten är. Dalin (1854). Om jularna, när han stod utanför butiksfönstren och såg den mekaniska dockan trolla bort små förgyllda kort. Essén Fob 40 (1919). De befintliga, närmast kvadratiska fönstren från 1800-talets slut måste på något sätt trollas bort. Kulturen 1991, s. 116. —
2) till 2, särsk. till 2 b: skaffa l. locka fram (ngt l. ngn). Atterbom SDikt. 1: 160 (1807, 1837). En vacker dag har han icke längre makt att trolla fram kaniner ur sin hatt. Strindberg TrOtr. 2: 246 (1890). Stråken jagade i väg och trollade fram den ena låten efter den andra. Lagerlöf Saga 178 (1908). Monika trollar fram kakor och bullar till alla. Pohl o. Gieth Saknar 249 (1992). —
TROLLA IHOP l. HOP. till 2: foga l. sätta l. föra o. d. samman l. skapa (ngt). Af löjet, lekarna och tycket och behagen .. / .. af detta allt Armida / Sin gördel trollar hop med hjelp af Kärleken. JGOxenstierna 5: 350 (c. 1817). ”Det värsta var nog”, myste han en kväll när han trollat ihop alla kanalerna uppe i toppen på (kakel)ugnen, ”när jag satte upp en riktig Mariebergare”. GbgP 30 ⁄ 1 1998, s. 23. —
1) till 1: gm trolldom stoppa l. föra l. lägga o. d. in (ngt ngnstädes); äv. refl.: gm trolldom ta sig in. En folksaga om en man, som .. trollat sig in uti en afliden konungs kropp. NordT 1884, s. 95. Lagerlöf Holg. 1: 14 (1906).
2) till 2 (b): stoppa l. föra l. lägga o. d. in (ngt ngnstädes). Blanche Bild. 3: 224 (1864). Sedan jag nu har tagit ut detta tvåöre ur den ena näsduken, skall jag trolla in det i den andra. Hoffmann NutidMagi 2: 19 (1883). —
TROLLA NER. till 2: skaffa l. hämta l. föra o. d. ner (ngt). Kullberg Ariosto 1: 171 (1865). (A. Zorn) En mästare i att .. på ett nästan öfvernaturligt sätt trolla ner föremålet på (tavel)duken. Laurin Konsth. 591 (1900). —
TROLLA OM10 4. (numera mindre br.) till 2: förvandla l. omvandla (ngn l. ngt). (Pariserluften) lyfter, bär, trollar om oss till tjugu år på några timmar. Bergman Dröm. 69 (1904). Heerberger NVard. 311 (1936). —
TROLLA TILL SIG. (†) till 2: (gm sin utstrålning l. charm l. makt o. d.) locka l. skaffa l. dra till sig (ngn l. ngt). Trolla til sig flickor. Kellgren (SVS) 2: 260 (1787). Den unga, vackra och glada makan trollade till sig all hans kärlek. Bremer Sysk. 1: 274 (1848). Lundquist Nepos 8 (1875).
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. (ev. i viss bet.) hänföras till (o. ansluts av språkkänslan ofta till) troll; jfr äv. de under d. o. anförda ssgrna): A: (2 a) TROLL-BEHAG. (†) om behag (se d. o. II 1) som förtrollar ngn. Wallin (SVS) 1: 394 (1803). Svårt, jag vet, är att .. drömmen (om den älskade) sakna; / Äfven jag har rönt dess trollbehag. CGStrandberg 12 (1874). —
-BESVÄRJNING. (†) trollformel; jfr besvärjning 2. JGOxenstierna 5: 119 (c. 1817). Genom slagtande af offerdjur och trollbesvärjningar åt vindarne .. lyckades det ändtligen Magerna att på fjerde dagen stilla stormen. Carlstedt Her. 3: 161 (1833). —
(2) -BILD. särsk. (numera föga br.) om ngt som synes vara ngt annat än det är; särsk. om illusion l. produkt av fantasi l. dröm; jfr bild, sbst.1 3. Tranér Anakr. 32 (1827, 1833). (Boken) är katolsk, det är en svartkonstbok! Alltsammans är bara en hednisk trollbild utan allvar. Koch GudVV 1: 56 (1916). —
(1, 2) -BINDA. med trollmakt fängsla (ngn) l. binda (ngn) vid sig; äv. (o. i sht) mer l. mindre bildl., dels: intaga l. helt lägga beslag på, förtrolla, förtjusa, fascinera, dels närmande sig l. övergående i bet.: paralysera l. lamslå; jfr -taga. Sundblad LandStrand 37 (1891). Nu skryter Grot med att han trollbundit både gastarna och jättefolket. Lindström LeendGud. 101 (1951). Stallpojken, som hittills trollbundits av Vespers uppenbarelse, slet sig loss och försvann in i krypinnet. Trenter NarrNock. 181 (1956). Det finns de som förklarar utstrålningen hos riktigt stora artister just med att den är tvekönad .. Men för den trollbundna publiken handlar det .. mer om utstrålning än om sexvanor. SvD 12 ⁄ 3 1996, s. 48. —
(2 a) -BLICK. särsk. (†) om förtrollande l. förförisk blick. Stenhammar 180 (c. 1798). Men flickan går på hvarje stig, och hennes trollblick far / hvarhelst en rock hon skådar och hör ett stöfvelpar. Karlfeldt FridVis. 18 (1898). —
-BLOMMA. särsk. (numera bl. tillf.) om blomma som förefaller besitta övernaturlig l. magisk förmåga. PoetK 1813, 2: 67. Allt som dagen har hållit bundet löser sig och vecklar ut sig i kvällens ljuskaskader som japanska trollblommor i ett vattenglas. Boye Ast. 137 (1931). —
-BRYGD. (av trollkunnig person framställd) brygd avsedd att användas l. använd vid trolldom; särsk. (o. numera i sht) oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr -dryck, -soppa. Jag har blod som brinner / af heta röda sorten. / Det jäser vildt och rinner / som trollbrygd i retorten. Levertin II. 1: 40 (1896). Antiarbetslinjen är resultatet av den trollbrygd som uppstår när socialdemokraterna samarbetar om arbetsmarknadspolitik med miljöpartiet och vänsterpartiet. Expressen 26 ⁄ 11 2005, s. 2. —
-BÄGARE. (†) om bägare som i folktron tillskrivs magisk förmåga; äv. om tantalusbägare. JernkA 1829, Bih. s. 117 (om tantalusbägare). Han hittar .. en trollbägare som framställer kött, fläsk och vin. Lundin o. Strindberg GSthm 280 (1881). 2NF (1919). —
-BÄR. (troll- 1611 osv. trolle- 1843) om de giftiga l. icke ätliga frukterna av vissa (till skilda släkten hörande) växter; äv. om l. ss. namn på själva växterna (se särsk. a–d). Forsius Phys. 205 (1611). Trollbär och Ormbär äro utan fastställd tillämpning benämningar på allehanda vilda, icke ätliga bär. Fries BotUtfl. 2: 132 (1852). I refvorna står renfanor .. svarta glänsande trollbär locka helt förrädiskt. TurÅ 1907, s. 64. särsk.
b) (numera mindre br.) om Actaea spicata Lin., svart trolldruva. Linné Fl. nr 431 (1745). Östergren (1961).
c) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om Solanum dulcamara Lin., besksöta; jfr galen-bär 1, puka-ris. Bromelius 108 (1694). Bredvid .. (ädeltisteln) en buske av trollbär (Solanum dulcamara) med sina små fruktbollar av märklig kraft. TurÅ 1934, s. 326.
d) (numera mindre br.) om Solanum nigrum Lin., nattskatta; jfr galen-bär 2. Franckenius Spec. F 1 b (1638). Östergren (1961).
Ssg: trollbärs-ört. (numera bl. tillf.) om växt som bär trollbär; förr särsk. dels om växt tillhörande släktet Solanum Lin., dels om växten Paris quadrifolia Lin., ormbär. Liljeblad Fl. 155 (1792; om P. quadrifolia Lin.). Trollbärsörten eller nattskategräset, Solanum Tourn. Rebau NatH 2: 136 (1879). Bohm Husdj. 50 (1902). —
(2 b) -DEG. plastisk deg (se d. o. 3) framställd av vetemjöl, salt o. vatten avsedd för lekändamål. ST 3 ⁄ 9 1965, s. 21. —
-DJUR, sbst.2 (sbst.1 se troll ssgr). (†) särsk. om bjäre. Bjäre eller Trollhare: Ett trolldjur, gjordt af någon trollpacka, likt en hare som sätter sig på bakbenen och diar kon. Rääf Ydre 1: 82 (1856). Norrl. 14: 31 (1926). —
-DJÄVUL. (†) om ondskefull person med (påstådd) trolldomsförmåga; jfr djävul 3 a. 3SthmTb. 13: 24 (1622). Gadelius Tro 2: 315 (i handl. fr. 1671). —
-DON. (†) redskap l. verktyg avsett för l. använt vid utövande av trolldom; jfr don, sbst.1 3, o. -redskap. Möller (1790). Callerholm Stowe 439 (1852). —
-DOSA. (förr) dosa för l. med trollmedel (jfr -påse); äv. bildl. (med anslutning till trolla, v.1 2 b) om dosa med skenbart magiska egenskaper. BoupptVäxjö 1880. A. Wilhelmjs ”Fantasiestück” .. befanns vara en riktig trolldosa. Vid de första tonerna öppnades den och visades för publiken. Den var tom. Peterson-Berger Recens. 1: 39 (1896, 1923). Dyvelsträcken ingick bl. a. ofta som beståndsdel i de satser, varmed de s. k. trollpåsarna eller trolldosorna utrustades. Rig 1943, s. 98. —
-DRUVA. bot. individ l. art av släktet Actaea Lin. (med giftiga frukter), särsk. dels i uttr. svart trolldruva, om arten A. spicata Lin. (jfr -bär b), dels i uttr. röd trolldruva, om arten A. erythrocarpa Fisch.; i sht förr äv. om frukten av A. spicata Lin. Fries BotUtfl. 3: 203 (1864). Sundén (1891; om frukten). Under bäckravinernas gråalar och häggar frodas den väldiga foderbräken .. tillsammans med tibast .. och trolldruva. Selander LevLandsk. 113 (1955). Röd trolldruva .. svart trolldruva. VåraKulturvN 39 (1977). —
-DRYCK. dryck som i folktron tillskrivs magisk verkan; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -brygd. SvMag. 1766, s. 23. Vid akademien drack jag frihetens trolldryck ur fulla bägare och blef rusig deraf. Livijn 1: 177 (1817). Mörksens furste .. lärde församlingen konsten att av nyfödda barns lemmar bereda trolldrycker, trollsalvor och många andra trollmedel. Gentz Lindgren 192 (1931). —
-ELD. (numera bl. tillf.) om eld l. eldsken med förledande l. förvirrande l. förment magisk kraft; äv. mer l. mindre bildl. AAAngermannus VtlDan. Förspr. C 1 b (1592; bildl.). I sista akten se vi, hur Sigfrid .. ledes till foten af ”Brynhildaklippan”, på hvars topp, omgifven af en fruktansvärd trolleld, den visa valkyrian hvilar. PT 1905, nr 290, s. 3. —
(2 a) -FAGER. (numera mindre br.) förtrollande l. förföriskt fager, betagande vacker. Sitt trollfagra sken / gjuter fullmånen in. Josephson GRos. 18 (1896). Västerb. 1927, s. 50. —
-FINNE. (†) om same som i ä. folktro tillskrivs trolldomsförmåga; jfr finne, sbst.3 3. (En juridisk tvist angående) att Falck skulle hafva begagnat sig af en ”trollfinne” att spå och bota sjukdomar. Gadelius Tro 2: 189 (cit. fr. 1675). Högberg Vred. 3: 384 (1906). —
-FIOL. (numera mindre br.) jfr -flöjt. Budk(Brage) 1929, 2: 31. Det är en trollfiol, sade han. Jag är som borta när jag spelar på den. Siwertz Förtr. 223 (1945). —
(2 b) -FLASKA. (numera bl. tillf.) (på visst sätt preparerad) flaska avsedd att användas l. använd vid trolleri. Norman GossLek. 257 (1878). —
-FLÖJT. flöjt med magisk förmåga (att framställa förtrollande toner); äv. bildl.; jfr -fiol. Trollflöjten, Skådespel med Sång i 4 Akter. Klemming DramLitt. 196 (boktitel fr. 1812). Valerius 1: 82 (1847; bildl.). När Tamino prövar sin trollflöjt för första gången flockas apor kring honom. GbgP 6 ⁄ 7 2002, s. 32. —
-FOLK, sbst.2 (sbst.1 se troll ssgr). (†) koll. l. sammanfattande, om förment trolldomskunnigt folk. Rig 1934, s. 195 (1673). Schamanism är väl .. orsaken hvar före Lapparne .. under alla tider haft ett bestämdt dåligt rygte om sig såsom trollfolk. Düben Lappl. 276 (1873). —
-FORMEL. formel (bestående av mer l. mindre meningslösa ord) med förment magisk verkan (avsedd att uttalas l. uttalad i samband med utövande av trolldom l. trolldomskonst); äv. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; jfr -besvärjning, -ord, -ramsa, -runa 2, -språk, -visa o. trolldoms-besväring, -ord. Frey 1845, s. 166. Den politiske Constantinus Magnus förbjöd väl den skadliga svartkonsten, men tillät uttryckligen användandet af trollformler mot oväder och sjukdomar. Lysander RomLittH 224 (1858). Med trollformeln ”rationalisering” bör man ju enligt vänsterpressen .. lätt och lekande få jordbruket på fötter igen. SvD(A) 22 ⁄ 11 1929, s. 5. —
-FÖRMÅGA. (†) förmåga att trolla; äv. i mer l. mindre bildl. anv.: förmåga att trollbinda; jfr trolldoms-förmåga. LBÄ 4: 19 (1797). Om mig en gud den trollförmåga skänkte, / Att smälta marmorn under mejselns slag. Kullberg Dikt. 34 (1850). Förundransvärd är ordens trollförmåga. Dahlgren Moreto 12 (1873). —
(2) -GARN. (numera mindre br.) grimnät; äv. bildl., om ngt som snärjer l. förför l. bedrar o. d. Beklagansvärda de, hvilkas blickar icke kunna fångas af sifferkalkylernas trollgarn. TT 1901, Ark. s. 33. Trollgarn, dubbelt el. tredubbelt nät. SvFiskelex. (1955). —
(2 a) -GLANS. glans (se d. o. 2) som förtrollar l. tjusar; äv. bildl. På canalerna sväfvade af och an sinnrika konsteldar, hvilka, afspeglade i vattnet, ökade den trollglans, som från .. lamporna spridde sig. PoetK 1822, 2: 9. Bellmanssångens trollglans över vårens ljusa Djurgårdsvimmel. 3SAH LIV. 2: 139 (1943). —
-GUBBE, sbst.2 (sbst.1 se troll ssgr). mansperson som tros l. påstås kunna trolla, trollkarl (se d. o. 1); äv. i oeg. l. bildl. anv., särsk. (med anslutning till trolla, v.1 2 (b)) dels om trollkonstnär (se d. o. 2), dels om person som överraskar l. briljerar gm sin påhittighet l. finurlighet (i idrottsutövning l. spel o. d.). UpplDomb. 8: 32 (1586). Kom det något ondt åt kreaturen, skadade det ju ej att ha en trollgubbe .. till hands att kunna leja för att skjuta bort det onda eller hjälpa medelst annat kackel. Fatab. 1918, s. 116. Två av de senaste årens stora trollgubbar i elitserien, Peter Forsberg och Mariusz Czerkawski, möttes natten till fredagen i NHL. DN 11 ⁄ 2 1995, s. C7. Det var eld- och svärdslukare, trollgubbar och kraftkarlar som sprängde järnkedjor. GbgP 15 ⁄ 4 2002, s. 21. —
-GUDINNA. (†) gudinna med förmåga att trolla; äv. oeg. l. bildl. Skynda dig, min wän och Troll-Gudinna. Hesselius Zaletta 63 (1740). Jag (underlät) ej att påkalla fantasiens trollgudinna. Livijn 1: 212 (1817). Björkman (1889). —
-HARE. (i fråga om ä. folkliga föreställningar) av förment trolldomskunnig person frambesvuren l. av olika material framställd hare med uppgift att tjuvmjölka kor o. föra hem mjölken till sin uppdragsgivare (jfr -katt o. bjäre, di-hare, mjölk-hare, puke, sbst.1 1 a); äv. (i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) utvidgat, om (svart) hare som under jakt lätt kommer undan (o. som därför tros vara förtrollad). BtFinlH 2: 292 (1666). Trollharar, sådane, som äro svåra att träffa i håll, och midt under jagten liksom hastigt försvinna. Källström Jagt 208 (1850). I Ösmo kyrka i Sörmland finnas välkända bilder av hur djävulen hjälper en kvinna att tjuvmjölka grannens ko genom en trollhare. Näsström FornDSv. 1: 261 (1941). —
-HASSEL. (växt av (det i Nordamerika vilt växande)) släktet Hamamelis Lin. (vars blad o. växtsätt liknar hasselns o. varav flera arter odlas i svenska trädgårdar ss. prydnadsväxter). Kalm Resa 2: 204 (1756). Trollhassel .. buske med vexelvisa blad och stipler, bl(ommo)rna ensamma. Lilja FlOdlVext. 15 (1839). —
-HÄXA. (†) om häxa; jfr -kona o. trollpacka 1. (Att) Kirstina (hade) kallat sin Moder för en Trollhexa. KultHM 3: 74 (1706). Landsm. 3: 395 (1911). —
-KARL. (troll- 1526 osv. trolls- 1738) [fsv. trolkarl]
1) mansperson som tros l. påstås ha förmåga att utöva l. (mer l. mindre yrkesmässigt) utövar trolldom l. brukar trolldomskonst, häxmästare (se d. o. 1); särsk. om schaman; jfr -gubbe, sbst.2, -konstnär 1, -man, sbst.2 o. trollare 1. Apg. 13: 6 (NT 1526). Hemming Siggeson Klockare, en förfärligh och förskreckeligh besueriare och trulkar, dän månge ogudelige böner, konster .. och wyskepelse drifwit och öfwat hafuer. ÄARäfst 150 (1596). Hos vissa folk ligger religionen till allra största delen i trollkarlarnas händer. Man brukar kalla denna religionsform schamanism efter namnet på de sibiriska trollkarlarna. Nilsson PrimKult. 117 (1923). jfr lögn-trollkarl.
2) i oeg. l. bildl. anv. av 1.
a) om person som kan utföra det till synes omöjliga l. som visar genialisk begåvning (i utövandet av en konst l. ett yrke o. d.). Fan jag af det korta samtal jag hade med honom det han var ingen ting mindre än trollkarl i astronomien. Ferrner ResEur. 442 (1761). En tjusare af första ordningen är Rostand, en verskonstens trollkarl och mästare. Levertin 11: 189 (1903). Och på den inkomsten levde du och sparade pengar! sa hon. En sån trollkarl! Nyblom StrPers. 15 (1945).
b) person som (inför publik l. yrkesmässigt) utför trollkonster, illusionist, trollkonstnär. Cellarius 152 (1699). Han har ingen hög hatt eller mantel eller glitterlåda som det hoppar kaniner ur. Men hans yrke är trollkarl eller illusionist, vilket är vad han hellre kallar sig. SvD 7 ⁄ 2 1995, s. 23.
Avledn.: trollkarlsaktig, adj. särsk. (numera bl. tillf.) till -karl 2: som kännetecknar l. påminner om l. är typisk för en trollkarl(s). För att .. göra denna kostym så trollkarlsaktig som möjligt, hade min syster här och hvar fastsytt diverse mystiska emblemer af guldpapper. Adelsköld Dagsv. 1: 80 (1898). —
-KATT. (i fråga om ä. folkliga föreställningar) jfr -hare o. puke, sbst.1 1 a. (Den onde) gjorde .. henne en trollkatt, och hon skar sig i fingret och dröpte tre droppar blod på katten .. (som då blev) lefvandes och lopp genom dörren. NorrlS 1–6: 358 (1905). —
-KAVEL. (†) kavel (se kavle 1 i) som i folktron tillskrivs trolldomskraft (förlänad gm magiska tecken). Hvarför Kettil Runske kastade sin med runor besatta trollkafvel mot trollmannen. Hofberg SvFolksägn. 35 (1882). —
-KNUT. knut (se knut, sbst.1 1) som (enl. folktron) förlänats magisk kraft l. trolldomskraft; äv. (o. numera i sht) oeg. l. bildl., om ss. leksak l. tidsfördriv ämnat föremål bestående av delar vilka (endast med svårighet l. list) kan sammanfogas l. tas isär. Tempeus Messenius 114 (1612). Knytningen af trollknutar .. användes i ond afsigt. Till trollknutar fordrades band af olika färg och stoff. De nedgräfdes i grannskapet af den persons bostad, som man ville skada. Rydberg Magi 136 (1865). Uppgiften i dessa (tålamodsprov) är antingen att sammansätta en figur, trollknut, eller att lösgöra olika föremål från varandra. NordKult. 24: 100 (1933). —
-KNUTA. (förr) bylte l. knyte o. d. innehållande föremål l. ämne o. d. med förment magisk kraft (o. avsett för trolldom); jfr knuta, sbst. 1. (Emedan) Trulls Nills. angifvet, att han .. funnet ett sammanvicklat Papper .. med en liten beth Rågbröd, ett Furukors, Alun, Svafvel och Sallt med mera uti, hvilket .. han förment vara en Trollknuta. KultHM 3: 72 (1706). —
-KOMMISSION. (†) trolldomskommission. UHiärne 2Anl. 63 (1702). Trollkommissioner nedsattes (på 1600-talet) .. och dömde många hundrade att å båle brännas ”för sin själs salighets skull”. Topelius Fält. 2: 181 (1856). —
-KONA. [fsv. trolkona] (i fråga om ä. folkliga föreställningar) kvinna som ansågs (ha förmåga att) utöva trolldom (med djävulens l. annan ond makts hjälp); jfr -häxa, -käring, sbst.2, o. häxa, sbst. 1, trollerska 1, trollpacka 1. 2Mos. 22: 18 (Bib. 1541). Vthi Dannmora Sochnn ähre twende Trolkonnor som .. bruka runespödh. UppsDP 21 ⁄ 9 1599. När .. (rannsakningarna) i slutet av juni 1675 var avslutade, hade i det närmaste 400 misstänkta trollkonor registrerats. Ankarloo TrolldProc. 158 (1971). —
-KONST. (troll- 1597 osv. trolle- 1689)
1) till 1: konst(en) att trolla, trolldomskonst, häxeri (jfr konst 6); äv. dels konkret(are), om det l. ngt vari sådan konst tar sig uttryck l. resulterar, dels bildl. Gadelius Tro 2: 312 (i handl. fr. 1597). De tro, at sådana människjor gifvas, som kunna genom trullkonst skaffa fram stulna saker. Osbeck Lah. 268 (1796). At nyttja tiden är den säkraste trollkonst. Altén FörfOsk. 19 (1798). Tekniska trollkonster: Strumpor av sågspån. Kostym av mjölk. Uniform av potatis. Syntetiska konstmassor erövra textilmarknaden. SvD(A) 25 ⁄ 8 1940, s. 3. I Tyskland känner man även till trollkonster, genom vilka man kan förhindra ohälsa av övernaturligt slag, om man går över en bäck. Arv 1947, s. 157.
2) (†) till 2 a: konst(en) att dåra l. förtrolla l. hänföra; äv. konkretare, om det vari sådan förmåga tar sig uttryck. GFGyllenborg Bält. VIII (1800). Jag skall slå mig på att härma någon populär mans trollkonster. Hagberg Shaksp. 1: 163 (1847).
3) till 2 b: särsk. konkretare: konststycke l. knep utfört av trollkonstnär l. gycklare o. d., trick (se trick, sbst.3 1); i sht i pl.; jfr trolleri-konst 2, -trick. Norman GossLek. 276 (1878). En liten friluftsteater, där trollkonster förevisades af ”professor” C. Bils och .. pantomimer utfördes. SErikÅb. 1913, s. 103. —
-KONSTNÄR~02 l. ~20.
1) till 1: trollkunnig person, trollkarl (se d. o. 1); särsk. (o. numera bl.) oeg. l. bildl. Peringskiöld Hkr. 1: 27 (1697). (Lagrelius) är en gammal trollkonstnär vid vetenskapens tomma kassakista. Wästberg SvHerr. 193 (1934).
2) till 2 b: person som (yrkesmässigt) trollar, illusionist; jfr -gubbe, sbst.2, o. trollare 2, trolleri-konstnär. Norman GossLek. 218 (1878). Dagens trollkonstnärer måste vara beredda på att ha ett större tekniskt kunnande än tidigare. SvD(A) 1962, nr 68, s. 16. —
-KRABBA. zool. om det till kräftdjuren hörande krabbliknande släktet Lithodes Latr. (i sht i pl.); särsk. om (individ av) arten L. maja Lin. JJHaartman hos Linné Bref I. 6: 248 (1752). Nära släkt med eremitkräftorna är de krabbliknande trollkrabborna .. Den enda trollkrabba, som förekommer i svenska farvatten, är den stora, röda, starkt taggiga Lithodes maja Linné. DjurVärld 2: 169 (1961). —
-KRAFT. magisk kraft, trolldomskraft; särsk. i oeg. l. bildl. anv., särsk.: förtrollande l. fängslande kraft, tjuskraft, charm. Thorild (SVS) 1: 62 (1781). Den gamla mannen var fullt och fast öfvertygad, att någon trollkraft under allt detta (dvs. ett av brinnande fosfor orsakat sår) varit förborgad. BL 2: 330 (1836). Tonernas konst, förbunden med en mäktig trollkraft. Andersson Stråkh. 215 (1923). —
-KRETS. trollring (se d. o. 2); jfr krets, sbst.1 1 a. Möller 2: 1437 (1785). Hexan drar med underliga åtbörder en trollkrets och ställer besynnerliga saker der inom. Rydberg Faust 67 (1876). Han hade använt år av sitt liv på att .. komma ut ur de medfödda idéernas trollkrets. Holmberg Leopold 1: 237 (1953). —
-KUNNIG. som kan trolla, trolldomskunnig; äv. i överförd anv., om yttrande l. åtbörd o. d. En trollkunnig kona war der komen i en Swane liknelse eller ham. Björner Hrom. 11 (1737). Med trollkunnig åtbörd hon talade så. Ling As. 331 (1833). Han (var) trollkunnig och kunde förutsäga allt vad som skulle komma att hända. Sahlgren RosSilv. 159 (1927).
Avledn.: trollkunnighet, r. l. f. egenskapen l. förmågan att kunna trolla. Ragnil i Tunarp .. var vidt beryktad för trollkunnighet. Rääf Ydre 1: 137 (1856). —
-KVADRAT. särsk. (numera mindre br.) kvadratiskt utformat (rut)schema bestående av tal från 1 till annat kvadrattal (utom 4) vari summan av de horisontalt l. vertikalt l. diagonalt placerade talen är identisk. Trollqvadrat med 49 rutor. Huru inskrifvas talen från 1 till 49 i en quadrat med 49 rutor, så att summan af hvarje rad, i hvilken riktning som helst alltid utgör 175? Quarnstedt Räkn. 39 (1852). Östergren (1961). —
-KVAST. (numera bl. tillf.) om kvast vilken i folktron tillskrivs magisk kraft; förr äv. om häxkvast. (Kausalitetslagen) är som trollqvasten hos Göthe, hvilken, en gång satt i rörelse, ej kan stannas ens af trollkarlen sjelf. Claëson 2: 81 (1857). Æcidier, som orsaka de s. k. trollkvastarne på tall och gran .. äfvensom på björk och hägg. BotN 1876, s. 29. —
-KVINNA, sbst.2 (sbst.1 se troll ssgr). [fsv. trolqvinna] trollpacka (se d. o. 1). G1R 22: 31 (1551). Ensam i ett af fängelserummen på Åbo slott satt den dömda trollqvinnan Fane, qvällen före den dag, då hon skulle brännas på bålet. Topelius Fält. 2: 213 (1856). —
-KÄRING, sbst.2 (sbst.1 se troll ssgr), l. -KÄRRING, sbst.2 (sbst.1 se troll ssgr), förr äv. -KÄRLING, sbst.2 (sbst.1 se troll ssgr). [fsv. trolkärling] trollpacka (se d. o. 1); jfr trollerska 1. HH XIII. 1: 187 (1565). En trålkärringh j Åker, som är beryckta aff en anna(n) quinna at ho 3 reesor haffwer waridh till blåkulla. UppsDP 5 ⁄ 2 1596. Kom det något ondt åt kreaturen, skadade det ju ej att ha en trollgubbe eller en trollkäring till hands att kunna leja för att skjuta bort det onda eller hjälpa medelst annat kuckel. Fatab. 1918, s. 116.
Ssg: trollkäring- l. trollkärings-slända. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om (individ av) arten Verbascum thapsus Lin., kungsljus. Rothof 264 (1762). Kungsljusblomma .. kallas i Medelpad trollkäringslända med anledning av sin om en sländstav med omvirad lintott erinrande form. Gentz Lindgren 63 (1928). —
(2 a) -LJUD. (†) om ljud som förför l. dårar. Stagnelius (SVS) 2: 37 (c. 1820). Knorring Förh. 1: 82 (1843). —
-LYKTA. (förr) om laterna magica; äv. i mer l. mindre bildl. anv.; jfr -lanterna. Lind 1: 1856 (1749). Mina tankar formera en troll-lyckta, i hwars brännpunkt oupphörligt lyser, Ewa, Ewa och alltid – Ewa. Berzelius o. Palmstedt Brevväxl. 2: 264 (1835). Laterna magican eller trollyktan som den också kallades, har funnits sedan 1640-talet. Kulturen 1983, s. 169. —
-MAKT. makt som ngn l. ngt har l. utövar till följd av sin förmåga att utöva trolldom; ngn gg äv. om den (l. det) som äger sådan makt; särsk. oeg. l. bildl., om ngns l. ngts makt att förtrolla l. tjusa l. betaga o. d.; jfr makt 11 o. trolldoms-makt. Leopold 5: 394 (1797). Denna .. bild av Mathilda Orozco låter oss fullt förstå, hvarför hon ägde en så obetvinglig tjusningsförmåga och hvari denna trollmakt bestod. Montgomery-Cederhielm Mathilda Orozco 39 (1919). Utanför skogen räckte inte häxans trollmakt. Beskow Kist. 119 (1926). Bysen, Bäru eller någon annan trollmakt kan ligga gömd där. SvD(A) 29 ⁄ 7 1959, s. 5. —
-MAN. sbst.2 (sbst.1 se troll ssgr). (numera mindre br.) trolldomskunnig man, trollkarl (se d. o. 1); äv. oeg. l. bildl., om man med förmåga att förvåna l. trollbinda l. väcka beundran. Messenius Disa 24 (1611). De Christna förklarar .. (Celsus) för widskepliga trollmän och beswärjare, som trodde på Sibyllornas utsagor. Rydberg o. Tegnér Engelhardt 1: 167 (1834). Jules Verne, denne fantasiens trollman, var min stora idol. Moberg BerLevn. 245 (1968). —
-MANTEL. (numera mindre br.) om mantel med förment magisk kraft; äv. mer l. mindre bildl. Maskera sig med poesins trollmantel. Phosph. 1810, s. 224. Hånfullt lät .. (K. X G.) svara, att han icke ägde någon trollmantel, på hvilken han kunde föra sin krigshär genom luften. SvH 5: 577 (1906). Beskow ÖppJord 106 (1937). —
-MASK. (†) om armpolyp. Retzius Djurr. 115 (1772). Zoophyta, Djurwäxter .. Hydra, Trollmask. Stammen flytande, slemmig, med en blomma, som slutar den med tagellika trådar omgifna munnen. Brander NatH 41 (1785). Björkman (1889). —
-MEDEL. medel använt vid trolldom; äv. oeg. l. bildl., särsk. om ämne l. preparat för hälso- l. kroppsvård (som tros l. påstås ha magisk verkan); jfr trolldoms-medel. Möller 2: 1437 (1785). Man eger .. ett gammalt, classiskt trollmedel mot podagern. Lysander RomLittH 219 (1858). Den såsom trollmedel använda björnstrupen utgöres av ett ungefär tio centimeter långt stycke. Arv 1949, s. 113. —
-MJÖLKA, -ning. (numera bl. i skildring av ä. folkliga föreställningar) om trollhare l. trollkatt o. d.: (för sin ägares räkning o. i smyg) mjölka (annans ko). Enda sättet att blifva .. (mjölkbjären) kvitt är, att husbonden i den gård, hvars kor äro utsatta för trollmjölkningen, passar på, när mjölkbjären kommer ut ur ladugården, ock då genast slår till honom med ett oxok, hvaraf han strax dör. Landsm. II. 5: 10 (1881). (De) talade om .. hur Skorva Kristians Lotta slagit ut ögat på en käring, som trollmjölkat en annans kor. Göth Bondeh. 106 (1923). —
-MOS. kok. efterrätt bestående av (uppvispat) äppel- (l. lingon)mos (o. socker) som nedröres i (vispad) äggvita (varvid volymen ökar på ett överraskande (o. ss. magiskt l. mystiskt uppfattat) sätt). Langlet Husm. 492 (1884). —
(2 a) -MUSIK. (numera bl. tillf.) om (ljud påminnande om) musik som förmedlar en stämning l. känsla av ngt trolskt l. sagoaktigt. Stagnelius (SVS) 2: 352 (1821). Du vet ej hvart och frågar icke hvadan, / Du drages in af skogens trollmusik. Tigerschiöld Dikt. 1: 63 (1888). —
-NYCKEL. (numera mindre br.) om nyckel med förment magisk kraft; särsk. bildl., om ngt som på ett besynnerligt l. överraskande sätt bereder tillträde till ngt. Bremer GVerld. 2: 213 (1860). De små (rekommendations)korten voro .. som trollnycklar .. Och dörrar och hjärtan öppnades överallt. HågkLivsintr. 15: 210 (1934). Östergren (1961). —
-NYSTAN. (numera mindre br.) om av förment trollkunnig kvinna förfärdigat nystan vilket gm trolldom kan ges liv o. anta trollhares gestalt. Landsm. VI. 6: 13 (1888). Östergren (1961). —
-NÄT. särsk. (†) i mer l. mindre bildl. anv., om nät som tillskrivs magisk kraft (o. vari ngn (låter sig) lockas l. fångas); jfr nät, sbst. 3 d. PoetK 1820, 1: 57. Denna skönhet just, / Som man med öfverdrift så vidt beprisar, / Den är det trollnät, hvarmed dig – och ack! / Hvad värre är, sig sjelf – hon snärjer in. Atterbom FB 19 (c. 1855). —
-ORD. (numera bl. tillf.) trollformel; äv. bildl. PoetK 1814, 2: 115. Genom några upprepade signerier och trollord kunde han få tjufvar att återbära hvad de stulit. Wacklin Minn. 3: 54 (1845). Frihet (för fantasin) – skulle det vara trollordet – ett ”Sesam öppna dig”, till diktens härligheter? Benedictsson Skåne 68 (1884). —
-PACK, sbst.2 (sbst.1 se troll ssgr). (numera bl. tillf.) nedsättande, om (l. till) förment trolldomskunniga män l. kvinnor; jfr pack, sbst.1 3. Schroderus Albert. 3–4: 318 (1638). (Man sätter) eggjern öfwer dörarne, på dhet trullpacket, som då fahr omkring, skal inthet .. skada boskapen. BtFinlH 2: 284 (1666). —
-PUTA. (†) trollpåse. Trollputa .. bunden vid halsen på en i bet gående ko. Putan innehåller bland annat hvitlök, vättaljus, ”arfvasilfver” m. m. .. och troddes skydda mot förgörelse. MeddNordM 1893–94, s. 86. Rig 1921, s. 154. —
-PÅSE. (förr) påse (för l.) med trolldomsmedel; jfr påse, sbst. 1 e, o. -dosa, -puta. ÅngermDomb. 3 ⁄ 2 1632, fol. 52. En liten trollpåse mot tandvärk sänder jag härmed, icke fordrande någon tro derpå endast att den bäres på bröst- eller hjert-gropen. Bremer Brev 4: 399 (1865). —
-RAMSA. jfr ramsa, sbst. 4 slutet, o. -formel. Att få .. höra den musikaliska bönrösten rabbla trollramsor över det onda, det skulle betyda en hel veckas djup sömn för en jäktad människa. Wassing Dödgr. 273 (1958). —
-RANNSAKNING. (†) rättslig undersökning angående ngns förmenta trollkunnighet; jfr rannsakning 3. Vid troll-ransakningar nyttjades grymma medel, att förmå de misstänkte till bekännelse. Hallenberg Hist. 3: 306 (1793). Afzelius Sag. X. 2: 149 (1866). —
(1, 2) -REDSKAP~02 l. ~20. särsk. (†) till 1: redskap avsett för l. använt vid utövande av trolldom; jfr -don. Nilsson Ur. I. 1: 81 (1843). Zilliacus Aho Panu 175 (1898). —
-RING.
1) (numera bl. tillf.) om ring (se ring, sbst.1 1) med förment magisk kraft l. trolldomskraft. Phosph. 1811, s. 40. Trollringar, medelst hvilka ondt afvändes eller något godt tillskyndades bäraren, voro kända hos många af forntidens folk. 2NF 23: 426 (1915).
2) om ring (se ring, sbst.1 3) vilken är avsedd att l. anses utgöra yttre gräns för område med trolldom l. magi; särsk. (o. numera nästan bl.) i bildl. anv., om sfär l. område inom vilket ngn l. ngt utövar (mer l. mindre obetvinglig) (troll)makt l. påverkan l. lockelse o. d.; jfr -cirkel, -krets, -sfär. Heinrich (1814). Akta, att inte ormen kryper bort .. nej, nej, inte farligt! .. jag har dragit trollring omkring honom. Blanche Band. 478 (1848). Vacker, svartlockig, med varma, bruna ögon, visste han att tjusa till alla damer, som kommo inom hans trollring. Nordensvan Lek 67 (1887). Ankaret höll inte, när han råkade inom Martina von Schwerins trollring. Böök Tegnér 1: 380 (1946).
3) (numera föga br.) om (ofullständig) ring som avbarkats runt stam l. gren hos fruktträd (i avsikt att gm minskad tillväxthastighet öka fruktsättningen). Agardh Bot. 2: 158 (1832). IllSvOrdb. (1964). —
-RUNA.
1) hist. runa (se runa, sbst.1 2 b) som i folktron anse(tt)s äga magisk kraft; i sht i pl.; motsatt: ”målrunor”; äv. i bildl. anv.; jfr -tecken o. lönn-, svart-, trolldoms-runa. Verelius 211 (1681). Ling Edd. 17 (1820; bildl.). Trollrunor, ristade för att bringa ofärd åt fiender eller för att förjaga sjukdom. IllSvH 1: 356 (1877).
2) (†) trollformel; äv.: trollsång; jfr runa, sbst.1 1 c, o. sejd-runa. PoetK 1813, 1: 26. Ett sjörå .. sjunger sina trollrunor. Börjesson Brödr. 5 (1861). 3SAH 17: 47 (1902). —
-RÖKELSE. (förr) rökelse (se d. o. 1 b) som i folktron ansågs äga magisk kraft. VexiöBl. 1838, nr 25, s. 3. Wigström Folkd. 1: 94 (1880). —
-SAK. (numera bl. tillf.) om sak som i folktron anses äga övernaturlig l. magisk kraft l. som används vid utövande av trolldom; jfr -tingest. Oldendorp 1: 279 (1786). Att portvaktaren, som .. i hans rum, på maghernes inrådan, inlagt de förmenta trollsakerna, skulle tagas i förhör. Palmblad Nov. 2: 128 (1841). —
-SALT. (†) om salt som i folktron anses äga magisk kraft; jfr salt, sbst. 1 c. Peder oluffz .. haffuer .. beskyldt sin kyrckieherdes hustru .. det hon hafuer tagit trull sallt aff fingiärtru (dvs. Finn-Gertrud), och der medh ingifuit sit bohagh. ÅngermDomb. 20 ⁄ 5 1636, fol. 107.
Ssg (†): trollsalt-påsa-käring. om kvinna som gör l. innehar l. brukar påse (se påse, sbst. 1 e) med ”trollsalt”. Theslikest sade Andhrs att Ericks hustrv skulle hafua kallat sin hustrv .. trwlsalt possa käringh. BtSödKultH 12: 68 (1597). —
-SALVA. (förr) salva (använd vid utövande av trolldom o.) som i folktron tillskrivs övernaturlig l. magisk verkan; jfr -smörja o. trolldoms-salva. Heinrich (1814). Konsten att af nyfödda barns lemmar bereda trolldrycker och trollsalvor. Rydberg Magi 118 (1865). En underbar trollsalva, som genast kunde hela alla sår och till och med kunde väcka upp en död till liv igen. Lindholm SagLappl. 57 (1918). —
-SEDEL. (†) papperslapp med påskrift bestående i trollformel l. trolltecken o. d. Lind 1: 1856 (1749). FoF 1914, s. 190. —
-SFÄR. särsk. (numera bl. mera tillf.) bildl., om sfär (se d. o. 6 b) inom vilken ngns l. ngts trollkraft verkar l. råder; jfr -ring. Altarskåpet .. är ett af .. sengotikens skulpturverk, som skimrande i guld och färger med makt drager fantasien inom sin trollsfär och tjusar genom sitt trohjärtade innehåll. TurÅ 1913, s. 111. —
(2) -SKEN. (numera mindre br.) om sken (från himlakropp) som verkar l. kommer ngt att verka trolskt l. magiskt; särsk. mer l. mindre bildl.; jfr -skimmer. Vid minnets trollsken drömmande jag vakar. Stagnelius (SVS) 1: 4 (1812). Månens trollsken hvilar, som fordom, / Öfver rosen- och myrtengården. Qvantén LyrDikt. 78 (1859). Östergren (1961). —
-SKEPP. (numera bl. tillf.) om skepp som förefaller ha övernaturliga l. magiska egenskaper, förtrollat skepp; sagoskepp. Sagan om Olof den heliges trollskepp, som gick så wäl till lands som i watten. Afzelius Sag. 6: 139 (1851). Siwertz JoDr. 275 (1928). —
(2) -SKIMMER. (numera bl. mera tillf.) jfr skimmer 1 o. -sken. I samma mån passionen aftager hos konstnären, i samma mån skall också den sol sjunka, som kastade sitt klara trollskimmer öfver föremålen i konstverket. Bergh Konst 5 (1886, 1908). —
-SKJUTA. (†) medelst trollskott (söka) skada l. förgöra l. orsaka sjukdom hos (människa l. djur); jfr skjuta, v.1 I 3 a. Hon hafuer tagit En rön och skuttit der medh öffuer boskapen, Aldenstundh hon mener sigh at henness boskap war trulskytten. ÅngermDomb. 16 ⁄ 8 1632, fol. 43. Högberg Vred. 2: 108 (1906). —
-SKOG. om skog med gamla l. förvridna l. knotiga träd, urskogsliknande skog; särsk. mer l. mindre bildl. SvTMusF 1921, s. 135 (bildl.). På andra sidan vägen Verkeåns dalgång med sin trollskog ut mot Haväng. GbgP 5 ⁄ 5 2002, s. 52. —
-SKOTT. (troll- 1596 osv. trolle- 1596) (numera i sht i skildring av ä. folkliga föreställningar) om gm trolldom åstadkommet skott (se skott, sbst.2 3 a) utsänt (av trollkunnig person) i avsikt att skada l. förgöra l. orsaka sjukdom hos människa l. djur; äv. dels om handlingen att skjuta l. kasta iväg sådant skott, dels ss. namn på hastigt påkomna sjukdomar av olika slag hos människa l. djur (i sht om ryggskott); jfr djävuls-skott, eld-skott 2, lapp-skott, rygg-skott 2. Ragnel, signerska, laasz för trullskott, lapskott. ÄARäfst 163 (1596). Hästen brun utan techen 11 åhr g(amma)l blifwit Casserat wid Gen(eral) Munstringen .. har trollskott. GenMRulla 6 ⁄ 10 1711. Vid trollskott eller ond sändning gick trollkarlen ut i skogen, der han aflossade ett skott, som på äfven det största afstånd troddes drabba hans fiende. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 117 (1863). Bäst jag stod i mina tankar, fick jag trollskott i ryggen så starkt att jag ramlade i sjön. Rönnberg Bredbolstad 125 (1907). NE (1995). —
-SKÄRVA. skärva av trollspegel. Kihlman Chesterton Värdsh. 62 (1922). Trollskärvan satt i hans öga och gav honom en förvänd syn på allt. GHT 13 ⁄ 3 1926, s. 16. —
-SLAG. (troll- 1822 osv. trolla- 1594. trolle- 1596) särsk. om slag (se slag, sbst.1 1) gm vilket ngn l. ngt enl. folktron utsätts för trolldom; särsk. (o. numera bl.) i sådana uttr. som som genom ett trollslag, alldeles plötsligt (o. på ett obegripligt sätt), fullständigt överraskande (jfr trolleri 1). En gångh war hun ther och signna hans barnn för trollaslagh. TbLödöse 331 (1594). Jag kan icke beskrifva det intryck jag erfor när gulbrända backarne på en gång, liksom med trollslag, öppnade sig och läto mig se en klart blå sjö, djupt bäddad emellan afrundade bergshöjder. Bremer GVerld. 4: 145 (1861). Hon inbillade sig att komme hon bara ut ur pinokammaren, skulle plågorna försvinna som genom ett trollslag. Krusenstjerna Pahlen 7: 443 (1935). —
-SLAGEN, p. adj. (troll- 1917 osv. trolla- 1594) (numera bl. tillf.) slagen med trolldom; särsk. bildl., om sak: förtrollad, förhäxad. Thå war hanns barnn trollaslagienn. TbLödöse 328 (1594). De där människorna, vilka ej .. flydde undan den trollslagna marken. Johansson RödaHuv. 1: 153 (1917). —
-SLÄNDA.
1) (†) trollpacka (se d. o. 1). Häxerskan spann .. gåendes affsoles omkring gården .. alt som skadan ske skulle; hwarföre kallas än idag sådana häxor, Trållsländor. Broman Glys. 1: 776 (c. 1730). Broman Glys. 1: 792 (c. 1740).
2) om insekt tillhörande ordningen Odonata; äv. i pl. (entomol.), om ordningen. Han far ikring som een Trollslända. Celsius Ordspr. 1: 579 (1708). Äfven bland trollsländorna finnas arter med en utpräglad diskontinuerlig utbredning. FoFl. 1919, s. 208. I sin tyngdlösa, nästan immateriella existens är trollsländan hans (dvs. W. Aspenströms) favoritsymbol. SvLittTidskr. 1961, s. 98.
-SLÖJA. (numera bl. tillf.) slöja med magiska l. förtrollande egenskaper; äv. mer l. mindre bildl. De Undergudinnor derpå, / för strålande pannorna trollslöjor kasta. Ling As. 434 (1833). Man menar kanske med orätt att fantasiens trollslöja fladdrar bort för draget från det stora okända. Siwertz Förtr. 315 (1945). —
-SMULTRON. bot. växten Potentilla rupestris Lin. (vars blommor liknar smultronets men vars frukt är oätlig). ArkBot. II. 1: 46 (1904). —
-SMÖR.
1) (i fråga om ä. folkliga föreställningar) smör som (enl. folktron) utsatts för trolldom då det stulits l. kärnats av stulen mjölk. 3SthmTb. 2: 167 (1597). Igenkänna Trullsmör. The säija, at sådant stulet Smör skal wara illa luchtande, och falla på Maten til Botnen. Hildebrand MagNat. 131 (1650). Fatab. 1929, s. 25.
2) om smörliknande gult l. vitt plasmodium hos vissa arter av slemsvampar (vilket enl. folktron ansågs vara exkrementer av trollharen); äv. om sådana svampar, särsk. om svamparten Fuligo septica (Lin.) Wigg. (jfr bjär-smör), förr äv. om svamparten Serpula lacrymans (Wulf.) Schröt., hussvamp (jfr golv-svamp). BtFinlH 2: 366 (1678). Swamp i hus, Hus-Swamp, Gålf-Swamp, Trållsmör .. wäxer uti husen under gålf, på syllar och långt upföre wäggar. Rothof 508 (1762). Denna mystiska tingest, hvilken .. ömsom kallats trollhare, ömsom bära .. (är) ganska svår att tillintetgöra. För att lyckas förinta honom bränner man hans afkastningar, det s. k. trollsmöret. Gadelius Tro 2: 171 (1913). (Lat.) Fuligo septica .. (sv.) Trollsmör. Ursing SvVäxt. Krypt. 432 (1949).
Ssg (till -smör 2; numera föga br.): trollsmör-, äv. trollsmörs-svamp. svamparten Fuligo septica (Lin.) Wigg. Hartman Örsted 108 (1865). TurÅ 1911, s. 268. —
-SMÖRJA. (numera bl. tillf.) jfr smörja, sbst. 1 c, o. -salva. LMil. 2: Föret. 13 b (1764). Den (till Blåkulla) ridande satt baklänges, och fortskaffningsmedlet öfversmordes med trollsmörja. NF 2: 737 (1877). —
-SNITT. (numera mindre br.) om snitt (se d. o. 2) i öga (vilket tros l. påstås vara) åstadkommet av skärva av trollspegel; särsk. bildl. Ett folk som likt folket i Dovre äro sig själva nog, och som fått ett trollsnitt i ögonlinsen så att de bara kan se sig själva. Lindberg Teat. 373 (1916). Östergren (1961). —
(1, 2) -SPEGEL. spegel som förvränger synbilden av det som avspeglas; magisk spegel; särsk. i mer l. mindre bildl. anv.; jfr -glas o. svart-spegel. Lind 1: 1843 (1749). Hon hade en trollspegel, hvilken hon flitigt rådfrågade och som allt dittills sagt henne, att hon var den skönaste. Bäckström Folkb. 2: Öfvers. 47 (1848). Det är som om man fått en skärfva af den Andersenska trollspegeln i ögat. Söderberg Mörkn. 217 (1907). —
(2) -SPEL. särsk. (†) sagospel med överraskande l. fantastiska inslag; särsk. mer l. mindre bildl., särsk. om gåtfullt l. sällsamt skeende l. händelse(förlopp) som förtrollar l. tjusar ngn. Compliquerad och präktig skall .. (festen på Drottningholm) hafva varit, något deri Tornerspel, något Trollspel. 2Saml. 3: 38 (1779). Skönast är sceneriet åt det väderstreck i hvilket månen nu står .. Det är ett trollspel så storslaget. Hedin GmAs. 1: 323 (1898). —
-SPRATT. (†) förtret l. förargelse o. d. som framkalla(t)s gm trollkonst l. magi. Böttiger 5: 236 (1871, 1874). —
-SPRÅK. särsk. (†) trollformel; jfr språk 3. PoetK 1817, 1: 128. Folkmedicinens recept .. reningar och besvärjelser avvärja och beskydda .. alltsammans med .. larmande musik eller hemliga trollspråk. IllRelH 15 (1924). —
-SPÖ. spö vilket i folktron tillskrivs magisk l. undergörande kraft (o. som används vid utövande av trolldom), äv. mer l. mindre bildl.; jfr -stav o. trolldoms-spö. Möller (1807). (Fen) vidrörde .. (tjuven) med sitt trollspö .. och förvandlade honom .. i en groda. Deleen Meidinger 36 (1825). ”Allting fritt” är i själfva verket ett trollspö, under hvars skydd det är en stor lycka att lefva. Tenow Solidar 3: 10 (1907). —
-STARK. (†) som har (god) förmåga att trolla l. förtrolla. Det troll-starka qvädet. Ling Gylfe 8 (1812). Häxan, den trollstarka, säjdat / bort från min lefnad all lycka. Bååth NordmMyst. 125 (1898). —
-STAV. till 1: trollspö (jfr trolldoms-stav); särsk. mer l. mindre bildl.; äv. till 2 b, om stav använd av trollkonstnär l. illusionist (för att distrahera åskådaren). GT 1788, nr 22, s. 3 (i titel på lustspel). Genom kraften af min trollstaf (den eländigaste gåsfjäder på jorden) går jag att flytta oss, nemligen mina läsare och mig, på ett ögonblick till Löfstaholm. Bremer FamH 169 (1831; uppl. 2000). (Hos medicinmannen) brunno trummor och fetischer, trollstavar och mäktiga reliker (upp). Dahlin SvartL 276 (1934). På kalaset var det meningen att han skulle trolla .. Felix fick bära lådan, Helena trollstaven. Wästberg Kung. 212 (1955). —
-STEN. sten vilken i folktron tillskrivs magisk kraft; äv. oeg., om sten som på grund av sitt utseende l. sin form förefaller gåtfull l. mystisk. En .. kolossalisk Skyddssten eller så kallad Trollsten. Sjöborg Nomenkl. 9 (1815). Mor sa: ”Nu ska vi leta efter trollstenar”. Det var de där alldeles kritvita stenarna man kan hitta ibland på vägen. Edelfeldt Rit 16 (1991). —
-SVÄRD. (numera bl. tillf.) svärd som i folktron tillskrevs magisk kraft; äv. bildl. Stagnelius (SVS) 4: 129 (c. 1817; bildl.). Någon Tysk äfwentyrare sålde .. ett böjdt swärd, på hwars klinga åtskilliga astrologiska och kabbalistiska bilder woro tecknade. Han utgaf det för att wara Gustaf Adolfs .. omtalade trollswärd. Fryxell Ber. 6: 476 (1833). —
-SÅNG. sång som i folktron tillskrivs övernaturlig l. magisk kraft (o. som sjungs i samband med utövande av trolldom) (jfr -runa 2, -visa o. galder); äv. allmännare, om sång l. poesi som förtrollar l. tjusar, särsk. i mer l. mindre bildl. anv. Stagnelius (SVS) 4: 132 (c. 1817). Bellmans odödliga sånger äro i mästarens munn hvad fäderna kallade galder, en verklig trollsång. Livijn 2: 310 (1838). Med blick, på hvilken visionären käns, / Han ser mot hafvet. Böljans trollsång klingar. Snoilsky 2: 172 (1881). De sjungna orden, trollsångerna, (tillmättes) en icke ringa magisk kraft. FolklEtnSt. 3: 124 (1922). —
-SÖMN. (numera bl. mera tillf.) om gm trolldom l. magi framkallad djup l. tung l. långvarig sömn. Knös Elfv. 53 (1852). Gustaf-Janson GodVänn. 122 (1955). —
(1, 2) -TAGA. trollbinda (ngn l. ngt); ngn gg äv. i eg. anv., om trollkunnigt väsen: taga till sig (ngn), lägga beslag på. Som om han trolltagits av dimman, staden och slätten, som om aldrig hans blå skogar skulle susa hemaktigt för honom mer. Svenson-Graner Regnb. 153 (1914). Den trolltagna jungfrun kom aldrig tillbaka, men i hennes spår växte underbart färgade blommor upp. GbgP 25 ⁄ 8 1995, s. 52. —
-TECKEN. (förr) om tecken (se d. o. 2 b α) som i folktron ansågs äga magisk kraft; jfr -runa 1. Liljegren Runl. 15 (1832). Vid utövandet av den svarta magien spelade runorna, framför allt de ur dessa utvecklade trolltecknen .. en synnerligen viktig roll. Ymer 1921, s. 335. —
-TINGEST. (†) trollsak. (Sjömännen) ha .. en troll-tingest, med några påskrufvade glas-bitar, hvarigenom de kunna läsa i solen, utan at vända ögonen åt henne. Wallenberg (SVS) 2: 26 (1770; uppl. 1999). HallHist. 1: 141 (1954). —
-TRUMMA.
1) etnogr. om (oval l. äggformad) trumma använd l. avsedd att användas (av samisk l. sibirisk schamanist) ss. hjälpmedel vid utövande av trolldom l. magi l. spådom l. ss. medel att uppnå extas; jfr lapp-, schaman-, spå-trumma. Landsm. XVII. 3: 29 (1672). Gällde besöket blidkandet af någon vredgad gudomlighet, så tog noåiden fram den stora trolltrumman .. på hvars spända trumskinn en mängd gudomligheter, eller tecken för sådana voro målade. Hemberg ObanStig. 56 (1896).
2) (förr) i oeg. anv. av 1: stroboskop (se d. o. 1). UB 2: 285 (1873). Från 1860-talets leksak för rörliga bilder, trolltrumman, till våra dagars kinematografapparater är steget lika stort som mellan filmreportaget från 1897 och filmdramat av i år. SvSlöjdT 1927, s. 13. —
-TYG. om handling l. skeende l. förhållande som enl. folktron härrör från l. står i samband l. kan förknippas med trolldom; äv. konkret, dels om förment trollkunnigt väsen (jfr otyg c), dels om föremål l. redskap o. d. (som anses framställt gm l. används vid utövande av trolldom); jfr trollskap 2. Såsom ett bevis på nödvändigheten af Missionsarbetet ibland Lapparne må nämnas, att den Lappman, som afyttrat det ifrågavarande trolltyget, nu i stället skaffat sig ett nytt instrument af samma slag. KyrkohÅ 1927, s. 245 (1842). Ej .. böra stall och fähus rengöras på juldagen, ty där detta sker, får trolltyg makt att smita in genom de öppna dörrarna. SvFmT 10: 160 (1898). Han var övertygad om, att det låg något trolltyg under hela saken. Engström ÖlFolk 69 (1927). —
-TYRE. (†) om hårboll vilken enl. folktron förfärdigats gm trolldom o. placerats i kreaturs inälvor där den ger upphov till plötslig sjukdom; jfr finne-tyre. (I museisamlingen) sågs Troll-tyre, som hwarcken trollkäringar eller dieflar giordt, utan den 3die magen på et idiszlande kreatur. Linné Gothl. 330 (1745). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 118 (1863). —
-VAPEN. (†) vapen som i folktron tillskrivs övernaturlig l. magisk kraft; äv. dels om trolls vapen, dels mer l. mindre bildl. Ling As. 82 (1833; om trolls vapen). Vapen, som har en magisk verkan. Dalin (1854). Hur kan en minnesångare tala så? Sjung blott, det är trollvapen, som öppna öfverallt. Scholander I. 2: 104 (c. 1870). —
-VERK. (numera bl. tillf.) om verksamheten l. handlingen att trolla l. utöva trolldom; äv. konkret, om resultatet av sådan verksamhet osv.; särsk. i mer l. mindre bildl. anv. BtFinlH 2: 350 (1670). Man .. trodde henne hafwa haft j sinnet at til något företagande trullwärk missbruka oblatet. BtFinlH 2: 364 (1671). SvLittFT 1834, sp. 742 (bildl.). Vi gingo .. för att bese trollverket, och det befanns att .. (tandvärksträdet) i verkligheten liknade en igelkott, med sina månghundrade pinnar. Adelsköld Dagsv. 3: 119 (1900). —
-VISA, sbst.2 (sbst.1 se troll ssgr). (†) visa med förment magisk verkan; jfr -formel, -sång. Verelius 284 (1681). Rudbeck D. Ä. Atl. 3: 599 (1698). —
(1, 2) -VÄRLD, sbst.2 (sbst.1 se troll ssgr). om föreställningsvärld i vilken inbillningen l. fantasin härskar, overklig l. övernaturlig värld; i sht förr äv. om del av den verkliga världen l. verkligheten som tjusar l. förtrollar. Så flyktade ock den katolska Söderns romantik ur Fantasiens trollverldar. Phosph. 1810, s. 125. Denna trollwerld af ljus och färg .. deri föremålen träda tillbaka och den underbara färgmagien förherrskande fängslar intresset. Ljunggren Est. 2: 171 (1860). —
-VÄSENDE. (†) sammanfattande, om allt som hör samman med trolldom l. magi; särsk.: häxväsen. Ett bref ifrån högre hand, der i honom pålägges att wara med i den commissionen här i staden sättias skall öfwer trollwäsendet. UUKonsP 12: 117 (1676). 2SvKulturb. 5–6: 76 (1936). —
-ÄGG. (numera mindre br.)
1) om ägg av ovanlig l. märklig storlek l. form o. dyl. l. ur vilket ngt besynnerligt l. exceptionellt framkommer l. framkommit (o. som därför tros vara förtrollat). Han (gav) henne en liten och mycket fager lindorm, som han fått i ett trollägg uti Bjarmaland. Fryxell Ber. 1: 52 (1823). FoFl. 1941, s. 207.
2) om den outvecklade vitaktiga o. äggformiga fruktkroppen hos svampen Phallus impudicus Lin., stinksvamp (vilken i folktron tillskrivs undergörande kraft). Fries BotUtfl. 3: 351 (1864). Östergren (1961). —
-ÖRT. (numera bl. tillf.) om ört som i folktron tillskrivs magisk kraft; förr särsk. speciellare, ss. namn på vissa växter, särsk. dels om växten Pulicaria vulgaris Gaertn., loppört, dels om växten Paris quadrifolia Lin., ormbär (jfr -bär a), dels om individ l. art av växtsläktet Circaea Lin., häxörter. Linc. E 6 d (1640). Serenius Iiii 4 a (1757; om P. vulgaris Gaertn.). Nemnich Naturg. 1: 1046 (1793; om C. lutetiana Lin.). Medea .. befann sig .. hos Aigevs, hvilken hon lofvat att genom trollörter befria från barnlöshet. Emanuelsson Plut. 1: 161 (1842). Hartman ExcFl. 55 (1846; om P. quadrifolia Lin.). Kronliljornas familj .. är ganska stor, i det att omkring 1500 arter redan äro upptäckta, bland hvilka vi i Sverige ega vildt växande vårlökarterna, sandliljorna, konvalle .. trollört m. fl. Fries Växtr. 221 (1884).
B (†): TROLLA-SLAG, -SLAGEN, se A.
C (†): TROLLE-BÄR, -KONST, -SKOTT, -SLAG, se A.
E (†): TROLLS-KARL, se A.
Avledn.: TROLLAKTIG, adj.2 (adj.1 se troll avledn.) till 1: som liknar l. påminner om l. kännetecknar l. förknippas med trolldom l. trolleri; äv. allmännare: sagoaktig, fantasifull. Sylvius Mornay 371 (1674). Så trollaktig denna berättelse synes, så hemställer jag dock till dig .. om icke den har sin fulla riktighet. Bremer Brev 4: 486 (c. 1835). —
TROLLARE, m. ⁄ ⁄ (ig). [fsv. trollare]
1) (†) till 1: (manlig) person som (enl. folktron) har förmåga att utöva l. (yrkesmässigt) utövar trolldom l. brukar trolldomskonst. Upp. 21: 8 (NT 1526). Düben Lappl. 398 (1873).
2) (numera bl. tillf.) till 2 b: trollkonstnär (se d. o. 2). Röken blåste han ut i vassa strålar genom både ögon, öron, näsa och mun. Han var en riktig trollare. Nilsson Bombi 52 (1932). —
TROLLERI104, n.
1) till 1: trolldom, häxeri; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., dels om (skenbart) oförklarligt skeende l. oförklarlig händelse l. företeelse, särsk. i sådana uttr. som som genom (ett) trolleri, som genom ett trollslag, dels (med anslutning till trolla, v.1 2 a) om ngts l. ngns förtrollande l. bedårande inverkan, lockelse, tjuskraft; förr äv. konkret(are), om det l. ngt vari trolldom tar sig uttryck l. resulterar. Columbus (SVS) 1: 67 (1674). Rättegångarne mot allt slags trolleri .. hafva blifvit inställde. Leopold 3: 375 (1802). Saken (dvs. häxprocesserna) föll i förakt och löjlighet, och snart hörde man ej mer talas om de förut så allmänna trollerierna. Fryxell Ber. 14: 145 (1846). I dikterna .. kan poesin bli reflekterande och mista omedelbarhetens trolleri. Hallström LevDikt 295 (1914). Vi talar om .. allt möjligt annat men som genom ett trolleri är vi genast inne på bolsjevikerna igen. Aurén ResMänn. 172 (1937). Förstaklasskupén dras fram genom snölandskapet, tyst, utan en ruckning. Det är lite trolleri. Skogarna och gårdarna bara skjuts in i tågrutan och dras bort igen i blixtsnabba bildväxlingar. DN(A) 27 ⁄ 2 1965, s. 8.
2) till 2 b: handlingen att trolla, särsk. om trollkonstnärs l. illusionists verksamhet l. uppträdande; äv. konkretare, om enskilt knep l. trick. Här har en rödhårig konstmakare samlat omkring sig en folkskock, som med nyfikenhet gapar på hans trollerier. Bergman VSmSkr. 138 (1825). En stunds trolleri af en från London anländ konstnär. SErikÅb. 1913, s. 121.
Ssgr (i allm. till trolleri 2): trolleri-apparat. jfr apparat 3 a. Cederströms alla trolleriapparater. De röda biljardbollarna, den svarta servanten, den lilla äggpåsen och alla de preparerade kortlekarna. Zetterström 25År 204 (1931).
-konst. 1) (†) till trolleri 1: trolldomskonst. Fries Grönl. 144 (1872). 2) till trolleri 2: trollkonst (se d. o. 3); jfr -knep, -trick. SAOL (1950). Black Bert underhåller med trollerikonster på Hard Rock Café. DN 22 ⁄ 8 1987, På stan s. 6.
-professor. (numera bl. tillf., i sht skämts.) om framstående l. (ovanligt) skicklig trollkonstnär; särsk. bildl.; jfr professor 4 o. -konstnär. Söderberg Glas 64 (1905). Trolleriprofessorn i .. Morgonbladet gör svart till vitt. Siwertz JoDr. 373 (1928).
-trick. trollkonst (se d. o. 3); särsk. bildl.; jfr trick, sbst.3 1, o. -knep. Gustaf-Janson GodVänn. 67 (1955; bildl.). Ett slags pantomim för vuxna .. ärliga trolleritrick och shownummer som är överväldigande i elegans. GbgP 7 ⁄ 12 1997, s. 66. —
TROLLERSKA, f. (†)
1) till 1: kvinna som (enl. folktron) har förmåga att utöva l. (yrkesmässigt) utövar trolldom l. brukar trolldomskonst, trollkäring (se troll-käring, sbst.2), trollpacka. Hillgren Delsbo 2: 79 (cit. fr. 1673). Lo-Johansson Stat. 1: 159 (1936).
2) till 2 a, om kvinna med förmåga att bedåra l. förföra l. tjusa, förtrollerska. JGOxenstierna 5: 314 (c. 1817). Strindberg Folkung. 84 (1899).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content