SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2008  
TRÅNA trå3na2, v. -ade. vbalsbst. -AD (se d. o.), -ANDE, -ING (†, Schmedeman Just. 443 (1665), Collin Ordl. (1847: Bortråning)); -ARE (numera mindre br., Thorild (SVS) 1: 494 (1783), SAOL (1973)); förr äv. TRÅNAS, v. dep.
Ordformer
(tråna (-åh-, -åå-) c. 1594 osv. trånas 16941824)
Etymologi
[fsv. thrana, försmäkta, tråna; inkoativbildning till TRÅ, v.1]
Lindroth Bureus 61 (i handl. fr. c. 1594; utan angiven bet.).
1) (utom i vissa ssgr o. särsk. förb. numera mindre br.) om levande varelse l. växt: (under mer l. mindre lång tid) tyna bort, förtvina; äv.: bli kraftlös l. matt o. utmärglad l. uttorkad, särsk. dels på grund av sjukdom (jfr TRÅ, sbst.1 1), dels av brist på näring l. vätska; förr äv. ss. dep., särsk. i förb. TRÅNAS BORT; jfr TRÅ, v.1 1. Schroderus Dict. 256 (c. 1635). Såsom .. lijka Synd är, at förbanna sigh eller någon annan .. gifwa sigh eller någon annan vthi Siukdom, Tråning, Gudz Straff eller annat ondt. Schmedeman Just. 443 (1665; rättat efter orig.). Kitslighet och häftig älskogs bråna / En orsak honom war, at han begynte tråna, / Wardt mager, lades ned på säng, och så på bår. Kolmodin QvSp. 2: 567 (1750). I allmänhet igenkännes en Spitelsk med följande kännetecken: .. kroppen trånar och utmärglas. VetAH 1760, s. 306. Senebier har genom mångfaldiga rön bekräftat, att utan ljus är vegetation trånande, utan färgor i blad och blommor. Ehrenheim Phys. 1: 329 (1822). Darmus – kung som han var – trånar af vattenbrist. CVAStrandberg 2: 19 (c. 1850). (Sv.) Naturen trånar under wintern, (t.) während des Winters ist die Natur abgestorben. ÖoL (1852). — jfr FÖR-TRÅNA. — särsk. i oeg. l. bildl. anv., i sht med sakligt subj.: förlora i kraft o. vitalitet; äv.: föra en tynande tillvaro. Spegel ÖPar. 36 (1705). Emedlertid tråna spectaclerne af din frånvaro, isynnerhet det dramatiska, där ingen ting får spelas utom originaler. Kellgren (SVS) 6: 299 (1790). Gustaf I, så stor i alt .. sökte .. at afskudda et Utländskt Handelstvång, hvarunder Riket trånade och dess inbyggare utmärglades. Sundelius NorrköpMinne 84 (1798). Att inhemska bokfabriker tråna af brist på afsättning. Järta 1: 16 (1799). Cannelin (1939).
2) (lidelsefullt) sukta l. längta (efter ngn l. ngt, i sht ngt som synes långt borta l. är utom räckhåll); äv. i oeg. l. överförd anv., om blick l. ton o. d.; vanl. i förb. med prep. efter l. till; äv. ngn gg dels refl., dels tr.; jfr TRÅ, v.1 2 (slutet). De kastade trånande blickar efter henne. ÖB 86 (c. 1712). För den blicken, halft i fransar sluten, / Du skulle kunnat tråna dig i hjel. CVAStrandberg 4: 305 (1857). Han trånade till Paris, som i hans tanke var frihetens fäste och bålverk. 3SAH 2: 218 (1887). Gigorna spela och oboen sänder / trånande toner i natten ut. NordRevy 1895, s. 57. Vad hjärtat innerst trånat, finnes där. Vetterlund SkuggSal 31 (1916). (Mannekängerna) såg trånande på våra tårtor. SvD(B) 19 ⁄ 3 1955, s. 8. Venedig .. med den där Suckarnas bro. Där har dom stått och trånat, gubbarna. Born RopSten. 251 (1991). — jfr EFTER-, FÖR-TRÅNA.
Särsk. förb.: TRÅNA AV. (†) till 1: tyna bort, försvagas; jfr avtråna. (Visar det sig, att) andetäppa kommer til och heshet, mycket wahr uphostas, och kroppen trånar af; då måste den Sjuke antingen bruka Mjölk-Curen eller Mjölk-Waszla. Rosenstein BarnSj. 210 (1764).
TRÅNA BORT10 4, förr äv. TRÅNAS BORT. jfr borttråna o. trå bort 1. särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) till 1: tyna bort l. förtvina. Wollimhaus Ind. (1652). Min lemmar trånas bort af sorg och mycken sweda. Swedberg Ps. 1694, 391: 2. (Barnets amma) som hemligen söp brännewin, förgiftade barnet thermed, at thet trånade bort, til thet dödde. Rhyzelius Ant. 110 (c. 1750). Det (av skogen) som står på bättre grund .. tiltager med dubbel förkofring och styrka: det sämre åter trånar bort af sig sielf, dör ut, faller omkull samt förruttnar. SamlRönLandtbr. 2: 306 (1777). Den grekiska mytologin berättar .. om nymfen Echo, som trånade bort av olycklig kärlek till den vackre Narkissos. Expressen 30 ⁄ 8 1996, s. 39.
b) (†) till 1 slutet: gm trånande slösa bort l. förspilla (ngt, i sht tid); äv. med sakligt subj. Jag är inte upfödd i den stora verlden för at tråna bort mina bästa dagar i en sådan ödemark. Björn Okände 95 (1791). Wadman Saml. 2: 100 (1835).
TRÅNA TILLBAKA10 040. till 2; jfr trå tillbaka. Lamm Oxenst. 352 (1911). Hon hade .. av hela sitt hjärta längtat och trånat tillbaka till livet i klostret. Lagergren Minn. 6: 219 (1927).
Ssgr: A: (2) TRÅN-BLICK. (†) trånande, längtansfull blick. Valerius 1: 5 (1803). (Ryssen) bad upp mot läktarn med trånblick så lång. Scholander 2: 250 (1880). Risberg Sof. 37 (1910).
(1) -FEBER. (†) tärande, långdragen feber (i vilken den sjuke sakta tynar bort). Har Febren .. ovarsamt med kylande saker blifvit qväfd .. får man nu se en trån-feber, som håller uti hela månader eller tils hjelp kommer. VetAH 1754, s. 311. Schulthess (1885).
-FULL.
1) till 1: full av plåga, plågsam. Vinden var god; men lugnet öfver all önskan. Seglen hängde slakt .. Trånfullt långsamt gick denna dag. Linnerhielm 2Br. 148 (1804, 1806).
2) till 2: full av trånad l. längtande, längtansfull. Arnell Scott Sjöfr. 41 (1829). O hur stjärnan från evig led / trånfull ser till ditt rike ned, / som hon vore af längtan tärd. Rydberg Dikt. 2: 138 (1891).
-MATT.
1) (†) till 1: matt (o. tärd) av sjukdom o. d. Det är lätt för en trån-matt och svag Människa at hvila, liknöjd på sit ställe: men en frisk, en stark behöfver Frihet och rörelse. Thorild (SVS) 2: 86 (1784).
2) (numera mindre br.) till 2: matt av trånad. Lidner 2: 85 (c. 1790). SAOL (1950).
-SJUK.
1) (†) till 1: som lider av trånsjuka (se d. o. 1); jfr tvin-sjuk. Lind (1738). Trån-siuk, den som trånar .. twinar bårt. Schultze Ordb. 4136 (c. 1755). Levertin Magistr. 47 (1900).
2) till 2: sjuk (se d. o. 2) av trånad l. trånande. Anderson Dikt. 131 (1893). Här sitter du som en trånsjuk tonårsflicka och väntar på telefon. Delblanc Nattresa 145 (1967).
-SJUKA. (trån- 1642 osv. tråne- c. 16451750)
1) (numera i sht i skildring av ä. förh.) till 1, om (mer l. mindre långvarigt) sjukdomstillstånd under vilket ngn (l. ngt) sakta tynar bort; ofta liktydigt med: tvinsot; äv. i fråga om mentalt tillstånd, om depression o. d.; jfr -sot 1 o. trå-sjuka, trånads-sjuka. (Mandlar är bra) för them som hafwa tråånsiukan, eller eliest äre swaghe. Palmchron SundhSp. 56 (1642). Atrophia, (dvs.) när hela sädesståndet plågas af trånsiuka och dör ut. Gadd Landtsk. 3: 460 (1777). Af Blyrök upkommer också hos Blyarbetare och Silfverdrifvare en svår trånsjuka. Rinman 1: 242 (1788). Hennes själ lider af en trånsjuka, som .. har försvagat hennes helsa. Almqvist Ekols. 3: 37 (1847). jfr barna-trånsjuka.
2) till 2, om sinnestillstånd vari ngn trånar, (häftig l. våldsam) längtan; jfr sjuka, sbst.1 2, o. -sot 2. Heinrich (1814). Smärtans vällust och trånsjukans månskenssvärmeri hafva få besjungit med samma mästerskap. NF 2: 173 (1876).
-SOT. (†)
1) till 1: trånsjuka (se d. o. 1); jfr sot, sbst.2 1, trå-sot. Palmchron SundhSp. 224 (1642). Natten förut dog Hr. Jordan, efter en 11 månaders trånsot, på sit 45:te å(r). SvMerc. 1765, s. 50. Lindfors (1824).
2) till 2: trånsjuka (se d. o. 2); jfr sot, sbst.2 2. (T.) Sehnsucht .. (sv.) heftig trängtan, trånsot. Dähnert 296 (1746).
(1) -VÄXT, p. adj. (numera bl. tillf.) klen till växten (till följd av undernäring o. d.); äv.: förtvinad; jfr trå-växt. Den mark, der .. En-, Gran- och Hasselbuskar äro mera trånvexte, är .. tecken till grusbotten och ringa mylla. LAA 1813, s. 276. Fredskongresser, vattnande med försagdhetens tårar fridens ännu så trånväxta planta. Cygnæus 4: 58 (1839). Östergren (1962).
B (†): TRÅNE-SJUKA, se A.
Avledn.: TRÅNIG, adj. särsk. (†) till 1: som tyder på sjukdom l. undernäring o. d.; trånväxt. Hufwud-kålen .. hinner ej til någon särdeles wäxt, utan får små och tråniga hufwuden. SvSaml. 1: 14 (1756). De (träd), som komma til lifs, bli trånige och bära ingen frugt. LBÄ 5–6: 149 (1797).
Spoiler title
Spoiler content