publicerad: 1982
SOT sω4t, sbst.2, förr äv. SOTT, sbst.1, r. l. f. l. m. (LPetri 2Post. 303 a (1555) osv.) ((†) n. Achrelius Jos. D 4 a (1692)); best. -en; pl. -er (i ä. språkprov möjl. äv. att hänföra till sg. sota l. sotta, HH 20: 134 (c. 1565: buuksother) osv.); förr äv. SOTA l. SOTTA, r. l. f.; best. -an; pl. möjl. -er (se ovan). Anm. I ä. tid förekommande dat.-form sotom har anträffats (med singular bet.) i Broman Glys. 2: 289 (c. 1730).
Ordformer
(soott 1555—1556. sot (-oo-) 1524 (: sote sæng), 1527 osv. -sota (-oo-) 1636 (: lunghsootan, sg. best.)—c. 1790 (: Rödsota). sott 1529 (: sotta seng), 1548—1792 (: lungsott). -sotta c. 1670 (: lungesottan)—1670 (: lungsottan). såte- i ssg 1552 (: såtesäng). såtte- i ssg 1603 (: Såttesängh). -söt 1783 (: rödsöt). sött 1645)
Etymologi
[fsv. so(o)t, sott, sv. dial. sot(t); jfr fd. soot (d. sot), fvn. sótt, nor. (dial.) sott (nor. dial. äv. sutt), got. saúhts, fsax. suht, fht. o. mht. suht (t. sucht), feng. (från fsax. lånat) suht, syht; i avljudsförh. till SJUK, i övrigt av omtvistat urspr.; formerna med -ö- beror på regional särutveckling. — Jfr -SIKTIG o. SOTARE, sbst.1]
1) = SJUKDOM 1; särsk. om smittosam sjukdom; i sht förr äv. koll., om sjukdomar; förr äv. liktydigt med: sotsäng; utom ss. senare led i ssgr numera bl. i vitter stil l. med ålderdomlig prägel. G1R 4: 393 (1527). Hwaden kommer brådödh, Så många siwkdomar och sotter, vthan aff öffuerflöödigt ätande och drickande, och aff daghliga okyskheet. PJGothus Savonarola SyndSp. H 2 a (1592). Sin hielprijk Arm Hoon (dvs. en kvinna som var känd för sin välgörenhet) strekte, / Til then som på sin Säng lågh siuk aff alskiöns Soot. Lucidor (SVS) 300 (1673). Der een man på sin soot ligger och giör testamente. FörarbSvLag 1: 262 (1690). Hur mången ej af sot, men läkedomar fälles? Triewald Lärespån 43 (c. 1710). Sitter jag (dvs. döden i gestalt av en gammal man) vid midjan (på den sjuke), varder soten kortare ock mycket hårdare (än om jag sitter vid fötterna), men likväl kommer .. full hälsa efter. Landsm. V. 6: 61 (1885). (Det) kom .. en sot över bygden som tog många liv. Edqvist MännÖ 16 (1971; om förh. på 1300-talet). — jfr BANE-, BARNA-, BLEK-, BLOD-, BLÅ-, BRÄNN-, BRÖST-, BUK-, BUNG-, DÖDS-, FALL-, FALLANDE-, FAR-, FETT-, GALL-, GRÅ-, GUL-, GÅNG-, HEL-, HOVE-, HUVUD-, INNAN-, KALL-, LEVER-, LUNG-, LUS-, LÅNG-, MAGE-, MASK-, MAT-, MJÄLT-, MÄSSLINGS-, NÄSSLE-, NÖD-, ORSA-, PEST-, PINK-, RÄNN-, RÖD-, SARA-, SJÄLA-, SKVALT-, SKÄLVO-, SLEM-, SLUK-, SMITT-, SPETÄLSKE-, SÖMN-, TVIN-, TÄR-, UT-, VATTU-, ÖGON-SOT m. fl. — särsk.
a) i ordspråk o. ordspråksliknande talesätt (äv. med inbegrepp av oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr 2)); jfr b, c, 2 slutet. Långh sooth är wis dödh. SvOrds. B 4 b (1604). Tag ther boot ther tu fick sot. Därs. C 7 a; jfr: Taga boot dher man får sooth .. (dvs.) Rwsz medh Rwsz fördrifwa. Grubb 337 (1665); jfr äv.: (Sv.) Tag nu bot, ther tu taget sot, (t.) was du hast eingebrockt, das magst du ausessen. Lind (1749); jfr äv.: Söka boten där man tagit soten. SvHandordb. (1966; angivet ss. ålderdomligt). Sehnt är läkdom tå bereda, när en sot sig fått vtbreda. Sahlstedt Hoffart. 134 (1720). Boten är ofta värre än soten. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) i uttr. bot för, äv. mot sot(en), botemedel l. hjälp mot sjukdom(en); särsk. i ordspråk o. ordspråksliknande talesätt (o. i denna anv. äv. med inbegrepp av oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr 2)). Lillienstedt Vitt. 273 (1680: moot; bildl., om kärleksplåga). Än finner man boot för den soot. Celsius Ordspr. 11: 103 (c. 1710). Smeden kunde nog gifva bot för sot. Han sköt med en gammal, god bössa öfver den sjuka lemmen i öster, vester och söder. Aldén Getapul. 104 (1883). Hon kände sig obetydligt talträngd. Däremot fick han (som tydligen hade bekymmer) gärna tala. Om det kunde finnas bot för sot i det. Bergman LBrenn. 157 (1928). Ingen sjuk stapplade längre uppför trapporna i kyrktornet för att söka bot för sot hos (de där förvarade helgonbilderna). Larsson i by StugFolk 115 (1930).
c) [sannol. urspr. (skämtsam) ombildning av uttr. bot för sot (se b)] i uttr. sot för bot, sjukdom i st. f. bot; särsk. i ordspråksliknande talesätt (o. i denna anv. äv. med inbegrepp av oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr 2), särsk. liktydigt med: sota l. plikta för sina gärningar l. dyl.). Blir emellertid en sådan käring (dvs. en sådan som gm trollkonst drager till sig mjölk från grannens kor) upptäkt, nog får hon sot för bot. Landsm. II. 5: 9 (1881).
d) (†) i uttr. sotom död, död gm sjukdom. Lars Broman född 1675 .. blef ther (i Narva) sotom död, Ogifter, 1701. Broman Glys. 2: 289 (c. 1730).
e) (utom ss. senare led i ssgr numera bl. i vitter stil) i fråga om dels djur, dels växt. Bör och alt thet fä .. som af sot dör, eller dräpas måste, föras til luderorter. FörarbSvLag 5: 201 (1713). Djupt under ärrig bark / är märgen (hos eken) maskfri och utan sot / och ådrornas lifssaft stark. Gripenberg Spillr. 15 (1917). — jfr BOSKAPS-, PÄRL-, SLEK-, SLICK-SOT.
2) (numera bl. ngn gg, i sht i vitter stil) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr 1 a—c), = SJUKDOM 2. KOF 1: 246 (1575; om av girighet förorsakad ängslan o. oro). Thet haff(ue)r iagh bådhe hört och sport, / at sorghen är then varsta sött. Visb. 1: 110 (1645). Kierleek är een dödlig soot. CGripenhielm Vitt. 296 (c. 1690). Du Afwunds stygga Soot. Achrelius Dan. D 2 a (c. 1690). (Eftersom) spanmålsinförseln alramäst präszar och plågar wår handelswåg, och följakteligen som en tärande sot mattar hela Rikskroppen. SvMerc. 1: 704 (1756). (Mördaren) Bekänner, skriftar sig, gör bot, / .. Och längtar i hvar stund at, fri från syndsens sot, / Få gå sin Frälsare emot. Kellgren (SVS) 2: 358 (1793). Du, mina dagars öde, stärk / mitt uppsåt och min vilja, / täcks ängslans sot och tviflets värk / ifrån mitt inre skilja. Levertin NDikt. 42 (1894). Någon uppvaktande herreman väntade .. (den vackra tjänsteflickan) inte längre på ... De där breven (som sänts för att driva med henne) hade botat henne fullständigt från den soten. Bergfors Norr. 218 (1936). — jfr AVUND-, GIFT-, GULD-, HÖGFÄRDS-, INBILLNINGS-, KÄRLEKS-, PLADDER-, REGN-, SJÄLVO-, SKRIV-, SVART-, TAL-, TRÅN-, TRÄT-, ÄLSKOGS-, ÄRE-SOT m. fl. — särsk. (†) i uttr. drucken sot, om berusning efter spritförtäring; anträffat bl. i ordspråk. Drucken sooth giör sömpnen booth .. (dvs.) Bästa medicin för en drucken man är en rooligh sömpn. Grubb 158 (1665).
Ssgr (till 1; numera bl. i vitter stil l. med ålderdomlig prägel): A: SOT-BÄDD. (mera tillf.) jfr -säng. Heidenstam Alienus 1: 200 (1892). —
-DÖ. [fsv. sotdöia] (numera i sht i skildring av ä. förh.) dö (en naturlig död förorsakad) av sjukdom l. ålderssvaghet, dö i sotsäng (motsatt: dö i krig l. gm olyckshändelse o. d.); i sht förr äv. oeg. l. bildl. (särsk. i fråga om att ngt upphör av sig självt). BtFinlH 4: 321 (1566; om knektar). SthmFig. 1847, s. 337 (bildl., om hjältes svärd). Anordningen (med examina vid läsårets slut) var .. redan (år 1626) föråldrad och sotdog inom några år. Annerstedt UUH II. 1: 21 (1908). särsk. (numera föga br.) i utvidgad anv. (jfr sot, sbst.2 1 e), om djur: självdö. Hwar en skall bortföra det, som i hans gård sootdöör, och den det på gatan kastar, böte derföre. FörarbSvLag 1: 494 (1693). VetAH 1792, s. 102 (om amöbor). —
-DÖD, sbst. (numera i sht i skildring av ä. förh.) om naturlig död (förorsakad av sjukdom l. ålderssvaghet), död i sotsäng (motsatt: död i krig l. gm olyckshändelse o. d.); i sht i uttr. dö sotdöden, stundom äv. sotdöd, dö en naturlig död, dö i sotsäng, sotdö; förr äv. konkretare, övergående i bet.: dödlighet (till följd av sjukdom osv.); äv. oeg. l. bildl. (särsk. i fråga om att ngt av sig självt upphör). Schroderus Dict. 38 (c. 1635). At så starck sotdöd och pestilentie hos eder grasserar och rycker monga bortt jemwel i theras vnga åhr, si thet (osv.). Swedberg SabbRo 1187 (1691, 1712). Hel .. har att råda öfver alla, som dö sotdöden. LbFolksk. 255 (1868). (Kung) Domar dör sotdöd i Uppsala. Rig 1919, s. 48. Innan sällskapet (Utile Dulci) dog sotdöden, hade man förrättat över 500 inval. Schück i 3SAH LII. 2: 46 (1941). särsk. (tillf.) i utvidgad anv. (jfr sot, sbst.2 1 e) om djurs självdöd (se själv-död, sbst. 1). Wrangel FornTid. 226 (1926; katts). —
-DÖD, adj. (sot- 1549 osv. sote- 1667—1747) (numera bl. i skildring av ä. förh.) gm sotdöd (se -död, sbst.) död; förr äv. dels i uttr. varda l. bliva sotdöd, sotdö, dels oeg. l. bildl. Han (som var livdömd) blef .. dock sotdöd. Berg Statsförv. 84 (i handl. fr. 1549). Af Gordons regemänte ähr och en stor afgångh slagne och sotdödha. OxBr. 9: 621 (1645). Törneros Bref 1: 66 (1824; bildl., om tankefoster). Allfader kastade .. Hel i Niflheim, där hon härskar öfver de sotdöde. 2NF 19: 163 (1913). särsk. (†) i utvidgad anv. (jfr sot, sbst.2 1 e) om djur: självdöd (se själv-död, adj. 1). ÅgerupArk. Brev 19/9 1773 (om kviga). Topelius Fält. 3: 324 (1858; om hästar). —
-SÄNG. (sot- 1618 osv. sota- 1529—1744. sote- 1524—1889. soto- 1607) [fsv. sotta siäng] säng l. bädd där ngn ligger sjuk, sjuksäng, sjukbädd; numera bl. pregnant: säng l. bädd där ngn (på grund av sjukdom l. ålderssvaghet) ligger dödssjuk l. på sitt yttersta l. kommer att dö l. dör sotdöden, särsk. liktydigt med: dödsbädd (äv. med inbegrepp av människor (anhöriga) samlade kring sådan bädd); i sht använt för att beteckna ngns hälsotillstånd, särsk. i sådana uttr. som (ned)läggas l. komma l. ligga på (i sht förr äv. uppå, förr äv. å), stundom äv. i sin sotsäng l. sotsängen, äv. sotsäng (förr äv. sotsängs), betecknande att ngn blir resp. är sjuk l. (o. numera bl.) blir dödssjuk l. råkar i ett svaghetstillstånd som leder till döden resp. är dödssjuk l. ligger på sitt yttersta; stundom äv. närmande sig l. övergående i att beteckna själva sjukdoms- l. svaghetstillståndet (äv. med särskild tanke på l. om tidsutsträckningen); jfr -bädd, -läger. OPetri Tb. 41 (1524: laag wpa syn sotesæng). Händer .. icke sällan, att mången af siuckdom och Sottesängh blifwer förhindrader, att .. komma tillstädes (vid rådets sammanträden). HSH 33: 108 (1636). Om Natten .. haffwer han (dvs. en för stöld anklagad man) .. stegit op vthaff sin sottesängh och gådt till kyrckioherdens hemman. ÅngermDomb. 1648, fol. 100. LReg. 415 (1662: ligger å Sotesängz). Jag har sett flere sotsängar, men ingen så rörande. Weste FörslSAOB (c. 1817). Du säkre syndare .. som uppskjuter med din salighets sak till desz du kommer på sotsängen. Scott Tröst 13 (1840). När min far efter en säx månaders sotsäng kallade oss fram till sig för att säga oss farväl, då (osv.). Landsm. VIII. 3: 32 (1898). Död i sotsäng kan aldrig bli något piggt och trevligt. Då är kungliga bröllop bättre. Hedberg Räkn. 120 (1932). I början av december 1827 nedlades han på sotsängen. Nyberg i 3SAH LXII. 2: 383 (1951). Ahnlund Därs. LXV. 2: 25 (1955: lades på sotsängen). särsk.
a) (†) i förb. med attributiv bestämning dödlig l. sista, angivande att vederbörandes sjukdoms- l. svaghetstillstånd leder till döden. Then tijd hon lagh opå sin sijdste sotthe sengh. G1R 23: 73 (1552). Min Son blef lagd på dödlig sotesäng. Kolmodin QvSp. 2: 424 (1750).
b) oeg. l. mer l. mindre bildl. (särsk. i fråga om att ngt upphör l. håller på att upphöra av sig självt). Voteringarna i förstärkta statsutskottet kastade henne (dvs. Svenska Minerva) omsider på sotsängen. Palmær Eldbr. 76 (1834). Din (dvs. Rikard II:s) sotsäng är ej mindre än ditt rike; / Der ligger du till namn och rykte sjuk. Hagberg Shaksp. 3: 32 (1848). Yrkesmännen emellan synes man vara på det klara med, att en tidskrift endast kan undvika sotsängen genom att väsentligt sänka sin kvalitet. VFl. 1933, s. 8. Den (antika kulturen) låg redan i ”den siste atenarens” århundrade på sotsängen, ehuru dödskampen varade ännu ett par århundraden. Nyberg i 3SAH LXVIII. 1: 16 (1959).
Ssg (numera bl. i vitter stil l. med ålderdomlig prägel): sotsängs-liggare. person som ligger på sin sotsäng. VDAkt. 1788, nr 546.
B (†): SOTA-SÄNG, se A.
C (†): SOTAR-BY. [fsv. sottar by] by l. stad där (smittosam) sjukdom härjar. Schultze Ordb. 4713 (c. 1755).
D (†): SOTE-DÖD, -SÄNG, se A.
E (†): SOTO-SÄNG, se A.
Avledn.: SOTA, v.1, se d. o. —
Spoiler title
Spoiler content