[sv. dial. trås, tråss; jfr. ä. d., d. dial., fvn., nor. dial. tros, torra nedfallna kvistar, träavfall; besläktat med nor. dial. trysja, braka, knäcka, krossa; sannol. i avljudsförh. till TRASA. — Jfr TROSSA, v.1,TRÖSKE, sbst.2,TRÖSTE]
(†) koll., om murket l. ruttet trä; i sht i fråga om gärdsel (se d. o. 2 b). NVedboDomb. Höstt. 1730, § 81. (Röda myror)äro ej så snåla på bijen, som .. (svarta,) hwilka hafwa sina bo i jorden, under stenar, i rutne trä och flera slags orenlighet och trås. Linnæus Bijskjöts. 75(1768). (Det blev känt att torparna) bränner trinne och trås som skulle hämttas af wåra .. gärdesgårdar. EtnolKällskr. 2: 8(1801).
SAOB
