[sv. dial. trut, tråt, trot; jfr fvn. þrot (nor. dial., nn. trot, isl. þrot), slut, brist; vbalsbst. till TRYTA]
(†) brist, nöd o. d. På Gudz beskärmelse och gunst, är inthet tråt. Phrygius 3Likpr. 29(1618). Bwken rädz altijd om trotet .. (dvs.) Bwksorgen gieer sigh aldrigh tilfredz. Grubb 59(1665). Så stort förråd på Proviant oc forenskap, at ingen hade något trot eller mangel. Dryselius Monarchsp. 60(1691). Fernow Värmel. 156(1773). — jfr FÖR-TRÅT.
SAOB
