TRÄD, sbst.4, n.; best. -et; pl. =; äv. TRÄ, sbst.4, n.; pl. -n.
Ordformer
(trä 1821. träd (-dh) 1626–1793 (: klöfve-träd))
Etymologi
[fsv. trädh, gm trampning uppkommet sår; jfr d. træd, steg, mlt. trede (t. tritt); vbalsbst. till TRÄDA, v.3]
(†) steg, tramp (se TRAMP, sbst.3 1 a); särsk. i anv. ss. måttsord (jfr STEG, sbst.1 4); äv. konkret, dels om trampskada (se d. o. a), dels om trampa (se TRAMPA, sbst. 2 b) (jfr TRÅD, sbst.3 3), förr äv. (ss. senare led i ssgn KLÖVE-TRÄD) om ngt som beträdes l. kan beträdas. Sedhan the sigh vthi ordning stelt hadhe widh pasz fämhundradhe träd ifrå the Romare. Schroderus Liv. 414(1626). Alle trädh och skredh som the stijgha. Schroderus Hoflefw. 83(1629). Hafwer een Häst trått sigh .. skär Håret bort på Trädet, tag een Haslenööth stort Victril, Boomollia och een sked Håning, klappa thet tilhoopa medh thet hwijta aff Egget, stryyk på een Kluut och lägg öfwer. IErici Colerus 2: 367(c. 1645). (Flickorna) hade nu upp ett stycke fin silkäs väf som hade 29 tramp eller trän att sätta föttren uppå. HLittSt. 1: 301(1821). — jfr FOT-, KLÖVE-TRÄD.
SAOB
