publicerad: 2009
TRÄFFLIG, adj.1, l. TRÄFFELIG (trä`felig Weste (1807)), äv. DRÄFFLIG l. DRÄFFELIG, adj. -are. adv. = (Schück Wivallius 1: 62 (i handl. fr. 1632), Dalin Arg. 1: 344 (1733, 1754)), -A (Forsius Fosz 374 (1621), Nicander GSann. 5 (1766)), -EN (OxBr. 3: 79 (1624), Topelius Planet. 3: 128 (1889)), -T (Brasck FörlSon. G 4 b (1645), Topelius Läsn. 8: 154 (1896)).
Ordformer
(dref- 1603–1698. dreff- 1537–1689. dräf- 1606–1701. dräff- 1603–1688. tref- 1619–1697. treff- 1550–1740. triff- 1666. träf- 1607–1766. träff- 1550–1896. -elig 1550–1896. -eligit, n. o. adv. c. 1645–1738. -li 1678–c. 1692. -lig 1537–1871. -ligit, n. o. adv. 1627–1767)
Etymologi
[liksom ä. d. treflig, treffelig (d. træffelig, træflig) av t. trefflich, till treffen (se TRÄFFA); formen dr- beror sannol. på inverkan från mlt. drep(e)lik, eg.: som träffar målet (se DRÅPLIG). — Jfr FÖRTRÄFFLIG]
1) (†) om ngt sakligt: ansenlig, betydlig, stor, god; om ngt skadligt l. om ngns utsägelse, ofta: allvarlig l. svår l. grav; jfr FÖRTRÄFFLIG 1. Then drefflige schade, han så forrettelige bracte oss opå. G1R 11: 347 (1537). En heligh träfligh gåfwo. Forsius Fosz 338 (1621). En träffelig summa penningar. Girs J3 50 (1627). Bryggan .. gifver hela holmen et träfligit anseende från alla sidor. BrinkmArch. 1: 183 (1713). Mineralier har jag hafft en träffelig lust till. Linné Bref I. 1: 310 (1731). Det står jag aldrig ut med att höra sådant träffeligt tal om min flicka. Topelius Planet. 1: 58 (1889).
2) (†) som utmärker sig gm ovanligt l. synnerligen goda egenskaper, utmärkt, framstående, förträfflig (se d. o. 2). Then trefflighe Astronomus och Mathematicus Erasmus Reinholdus. Lælius Bünting Res. 1: 176 (1588). Medan .. Gudh .. haffuer .. Utwidgadt Sweriges Grentzer .. medh dhe träfflige fruchtbare och wijdhe Landen Estland och Ingermanland. Thyselius HdlLärov. 1: 63 (c. 1623). Emedan dän formsnidaren som skär wärket är en drefligh mestare. Rudbeck D. Ä. Bref 211 (1685). At Ängelsman är så litet bekymrad om Irrlands upodlande, hwilket land har en träffelig jordmon för Lin och Hampa. König LärdÖfn. 5: 171 (1747). Bockblod träffligit är, och bör des nogare gömas: Stött til pulver i Vin för styng det snarliga botar. Nicander GSann. 146 (1767). Johansson HomOd. 18: 128 (1845).
3) (†) ss. adv., motsv. 1 o. 2: i hög grad, väldigt, oerhört, övermåttan; duktigt (jfr DRÅPLIG 1 slutet, FÖRTRÄFFLIG 1 slutet). G1R 11: 337 (1537). Thesse ringa Creatur, Bij och myror, som så treffeliga och idkeligha arbeta om therass föda om Sommaren. Brahe Oec. 180 (c. 1575; uppl. 1971). (Han) befästade .. åter om Natten sitt Lägher så träffligen, at han medh ringa Fahra förmotte sedan Fiendens Skått mota. Schroderus Os. III. 1: 271 (1635). Augustus, haffver .. dräffeligen stormat och regnat. Gyllenius Diar. 157 (c. 1670). Lutherus har träffeligen wäl förklarat sin mening. 2BorgP 3: 516 (1727). Kloka Matts .. smider konstlås och är så träffeligt sluger, att han kan lura en räf. Topelius Läsn. 8: 154 (1896).
Avledn. (till 2; †): TRÄFFLIGHET, r. l. f. förträfflighet, utmärkthet; äv. konkretare: förträfflig egenskap. (Sv.) träfligheet (lat.) præstantia. Wollimhaus Ind. (1652). Ty den hans Tapperheets Mann-dater will förtälja; / Och Siunga, som sig bör, hans witra Träfflighet. Dahlstierna (SVS) 96 (1698). Lagfarenhet är en bland wåra träffligheter: / Hwi skulle man ock här ej kunna få Poeter? Dalin Vitt. 3: 22 (1736). Heinrich (1814).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content