SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2009  
TRÄG, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(äv. -gh)
Etymologi
[jfr nor. treg, uthållig, seg, äv.: oböjlig, ovillig, fvn. tregr, ovillig; sannol. till TRÄGA]
(†) enträgen l. ivrig. Bedh thes träghare. LPetri 1Post. V 2 a (1555). Riket som han .. så trägdt åstundade. LPetri Kr. 136 (1559). (De) som trägt stå effter min dödh. Forsius Fosz 176 (1621).
Spoiler title
Spoiler content