SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2009  
TRÖSTERMAN, m.
Etymologi
[av ä. d. trøstermand, ssg av trøster, tröstare, till trøste (se TRÖSTA) o. mand (se MAN, sbst.2)]
(†) tröstare (se d. o. a); särsk. om den helige ande. Then helghe andh wår san(n)er trösterman. LiberCant. Aa 4 a (1620). Nicander 2: 308 (1820).
Spoiler title
Spoiler content