publicerad: 2009
TRÖSTA trös3ta2, v.2 -ade. (pr. ind. sg. akt. tröst Murenius AV 508 (1661), Holmström (SVS) 1: 237 (c. 1700); -ar Psalt. 71: 21 (öv. 1536) osv.; -er OPetri 1: 59 (1526), Runeberg (SVS) IV. 1: 129 (1855; ss. rimord). — pr. ind. sg. pass. tröstas Wallquist EcclSaml. 5–8: 310 (1666) osv.; tröstes Wallquist EcclSaml. 5–8: 310 (1666). — imper. sg. tröst Psalt. 37: 5 (öv. 1536), Lindberg SannTråd. 20 (1894); trösta Psalt. 90: 13 (öv. 1536) osv. — ipf. -ade G1R 5: 78 (1528: fortröstede) osv.; tröste Luk. 18: 9 (NT 1526), GbgP 20 ⁄ 12 1952, s. 2. — sup. tröst G1R 2: 186 (1525: betrösth), G1R 10: 9 (1535: fortrost); -at 1Tess. 2: 11 (NT 1526) osv.). vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE, -ELSE (†, 1Tim. 3: 13 (NT 1526: förtröstilse), Schück Wivallius 1: 224 (i handl. fr. 1636)), -NING (†, G1R 1: 208 (1524: förtröstningh), Ekblad 362 (1764)); -ARE (se avledn.), -ARINNA (se avledn.), -ERSKA (se avledn.).
Ordformer
(trost- 1527 (: ffortrostningh)–1692. tröss, pr. c. 1700 (i vers). tröst- (-th-) 1524 (: betrösthe) osv. trööster, pr. 1526)
Etymologi
[fsv. trösta, förtrösta l. lita på, våga, inge förtröstan l. mod, styrka, trösta; motsv. fd., d. trøste, fvn., nyisl. treysta, fsax. trōstian, mlt. trōsten (lt. trösten), mnl., nl. troosten, fht. trōsten, mht. trœsten, trōsten (t. trösten); till TRÖST, sbst. — Jfr TRÖSTERMAN, TRÖSTIG]
1) († utom i ssgrna FÖR-, MISS-TRÖSTA) motsv. TRÖST, sbst. 1: förtrösta; förlita sig l. lita; hoppas; i sht i uttr. trösta på ngt l. ngn; ss. vbalsbst. -ning (jfr 3) äv. konkretare: förtröstan, hopp; äv. refl. (se slutet). Therföre tröste inghen påå sina rijkedomar. OPetri 1: 77 (1526). Herren är .. itt feste vthi nödhennes tijdh, och kenner them som trösta vppå honom. Nah. 1: 7 (Bib. 1541). En part, när the höra, att Gudh haffuer budhit giffua almoso .. fara the til att giffua almoso och settia theres trösthningh in på samma almosogifftt. LPetri Œc. 80 (1559). Juten tröster på fremmande nationer, måste tryckias, mädan vintern är. Requireras stort tal krigzfolk, är mechta nödigt. RP 18: 6 (1658). Ingen kan trösta på Guds nåd .. som tröstar på egna gjerningar och förtjänster. Borg Luther 1: 203 (1753). Men ett sken af hopp uppehöll ännu Svenskarne; de tröstade på upprorsandan i Ryssland, okunnige derom, att dessa uppror redan voro dämpade. 2SAH 61: 377 (1884). SvHandordb. (1966: trösta på ngt; angivet ss. ålderdomligt). — jfr BE-, FÖR-, MISS-, TILL-TRÖSTA o. FÖR-TRÖSTNING. — särsk. med refl. obj., särsk. i uttr. trösta sig vid l. av ngt l. ngn, förtrösta l. förlita sig på l. sätta sin tillit till ngt l. ngn; jfr 4 slutet. LPetri 1Post. a 1 a (1555). (Hon) hafuer och alt in i änden .. tröstatt sig wid gudz ordh, och honom troligen åkallat. VDAkt. 1676, nr 249. Trösta dig wid mig, kära Moly, sade han, jag skal aldrig öfwergifwa dig. Ekelund Fielding 86 (1765). Orätt tröstar sig .. mången af Guds beskärm. Ödmann PredUtk. 55 (1808). ÖoL (1852).
2) [utvecklat ur 1] (†) kunna l. förmå l. orka (ngt); nännas; våga l. töras; särsk. (o. i sht) med inf. ss. obj., närmande sig funktionen av modalt hjälpverb; äv. abs.; äv. med refl. obj. i förb. trösta sig ut, våga sig ut. Vår Canceller (har) til kenne giffuit om the .. (100) oxar som tw vthlåffuat haffuer för tin forlæningh .. ath tw trösther them icke komma åstadh. G1R 4: 78 (1527). (Rätten frågade vittnet) om han tröster göre sijn eedh vpå dhe ordh han sacht hafuer. BtÅboH I. 4: 72 (1629). Men lijkwist äre fåå aff them som thenna Werldens goda hafwa bekommit, som tröste taga aff thet them öfwerflödar, och hielpa sitt nödstälte Fädernesland. Baazius Posse 62 (1677). Hon frågades hwarföre hon icke förr detta Consistorio uptächt, swaradhe hon Jag tröstadhe int(et), bloden är tiockare ähn watn. VDP 1682, s. 436. Då man ligger i sohlskenet om sommaren, blifwer man så mat, at man knapt tröstar stiga up. Linné Diet. 1: 71 (c. 1750). Ingen kämpe var så båld, att han tröstade en kamp emot de förskräckliga hafs-trollen. SvFolks. 47 (1844). När ingen annan tröste sig ut, erbjöd han sig att komma hem till folk med betyg eller andra papper, som det brådskade med. GbgP 20 ⁄ 12 1952, s. 2. — jfr BE-, FÖR-TRÖSTA.
3) († utom i slutet α, γ) motsv. TRÖST, sbst. 2: hjälpa l. bistå (ngn); äv. dels: försäkra l. lova, dels: inge förtröstan l. tillförsikt l. mod, styrka, uppmuntra; ss. vbalsbst. -ning (jfr 1) äv. konkretare: försäkran l. uppmuntran. 2Kor. 13: 11 (NT 1526). O we (sägher naturen) är thet tröstning tilseya menniskione fördömelse? OPetri 2: 300 (1528). Gudh tu som oss bortdriffuit och förströödt haffuer och wast wredh, trösta oss igen. Psalt. 60: 3 (Bib. 1541). Kunne vij .. icke annet tencke än the lijfflendske haffve tröstedt honom (dvs. spionen) um hans saks förfordringh. G1R 26: 458 (1556). At bönderne .. (till bergsmän) disponeras kunne medh tröstning, at dee som .. grufuedeeler taga vele, skole niuta .. frijheet j Uthskrifning och andre besuär. HFinlH17Årh. 101 (1639). Tröst osz nu medh glädie och frögd, / Then tu vthaf tin Himmels högd / Til osz hijt wärdes sända. Ps. 1695, 79: 8. Schulthess (1885). — jfr BE-, FÖR-, MISS-, TILL-TRÖSTA o. BE-, FÖR-TRÖSTNING. — särsk. förbleknat, i sådana uttr. som Gud tröste mig l. dig o. d.; i senare språkprov med nära anslutning till 4.
α) (numera bl. ngn gg, arkaiserande l. skämts.) ss. uttryck för beklagande l. ömkan l. förvåning l. förskräckelse, liktydigt med: Gud hjälpe (se HJÄLPA, v. 1 a β) mig osv.; förr äv. utan utsatt obj. Rudbeckius KonReg. 177 (1615). På een fredagh dödde printz Ulrick, Gud tröste. Bolinus Dagb. 85 (1685). Tröste Gud, den all sin lycka / Hämta skal ur männsko-hand! Dalin Vitt. I. 1: 74 (c. 1745). Tidigt nästa morgon började gatukontoret slita upp vägbeläggningen utanför med en pneumatisk borr och då ringde jag, gud tröste mig, till syster Margareta .. och hon sa att jag kunde komma och bo i villan i Spånga. Balderson StatsrTid. 10 (1980).
β) (†) med bestämning inledd av prep. för, ss. uttryck för önskan att undslippa ngt obehagligt l. oönskat, liktydigt med: Gud bevare (se BEVARA, v.1 10 f γ α') mig osv. för (det l. det). Trösta mig för denna Karlen, han lär nu sitta här och söla hela dagen igenom med sin Pipa. Modée FruR 34 (1738). Tröste mig för dig! SvHandordb. (1966; angivet ss. ålderdomligt).
γ) (numera bl. tillf.) ss. uttryck för varning l. hot, liktydigt med: Gud nåde (se NÅDA, v.2 2 b) dig osv., akta (se d. o. I 6 d, e) dig osv.; i sht med efterföljande villkorssats. Gud tröste honom (dvs. magistern), om han handterar lilla Grefven som andra scholpojkar, då vill jag inte vara i hans kläder! Knorring Ståndsp. 1: 40 (1838). Gu’ tröste er .. om ni inte är hemma vid mjölkdags! SvLittTidskr. 1963, s. 9.
4) [sannol. delvis efter motsv. anv. i mlt.] bringa l. (in)ge l. skänka (ngn) tröst (se TRÖST, sbst. 3) (i l. vid sorg l. lidande l. bekymmer l. oro o. d.), hugsvala; ofta med bestämning inledd av prep., särsk. dels med, angivande tröstemedel, dels i, angivande den sorg osv. vilken tröstandet avser att lindra; förr äv. med sakobj. betecknande denna sorg osv.; äv. dels abs., dels med refl. obj. (se slutet). Hon lät sig inte tröstas. Tröstande besked, famn, föräldrar. Thet (är) then helge andes embete ath han tröster j nödh och bedröffuelse. OPetri 2: 182 (1528). Mi(n)ne retferdigheetz Gud, tu som tröstar mich j ångist, war mich nådeligh och höör mina böön. Psalt. 4: 2 (öv. 1536). Allmänn olÿcka tröstar. Celsius Ordspr. 3: 30 (1711). Till middagen voro vi hos grefvinnan Gjös; där blef jag tröstad af att få se Manderström. Montgomery-Silfverstolpe Mem. 1: 188 (1798). Läraren kan ej vara sorgfri, ty det är just hans kall att dela och trösta andras sorger. Tegnér (WB) 4: 136 (1824). Vasens fot stod kvar på bordet .. de skulle till att trösta henne med, att sådant kunde lagas. Hallström Händ. 202 (1927). Anna försökte trösta, såja, såja, torkade den gamles kinder och skämdes. Fredriksson Anna 11 (1994). — jfr BE-, FÖR-TRÖSTA o. SORG-TRÖSTANDE samt BE-, FÖR-TRÖSTNING. — särsk. med refl. obj.: finna l. hämta l. söka l. känna tröst; äv. förbleknat: ge sig tillfreds, lugna sig; ofta i uttr. trösta sig med ngt, finna osv. tröst i ngt; jfr 1 slutet. Widh thette .. löfftet höllo sich Adam och Heua .. Och styrkte och tröstade sich ther medh j theras nöödh och bedröffuelse. OPetri 3: 565 (c. 1535). Tröst tig tu bedröfwada siäl. Swedberg SabbRo 1045 (1690, 1712). Äta vi frukten med skalen, kunna vi, även om grannen vid bordet ser snett på oss, trösta oss med att vi ha vitaminforskarna på vår sida. Bolin VFöda 127 (1933). Jag såg .. att han inte tänkte låta trösta sig så enkelt. Lo-Johansson Förf. 104 (1957).
Ssgr, se tröst, sbst. ssgr.
Avledn.: TRÖSTAN, r. l. f. († utom i ssgrna för-, miss-tröstan) till 1: förtröstan, hopp. Verelius 127 (1681). På tigh (Jesus) jagh min tröstan ställer. Ps. 1695, 151: 5. (Den flygande holländarens) tröstan till sin kraft och ihärdighet. Rydberg hos Warburg Rydbg 2: 341 (1876). Lago-Lengquist Vindf. 34 (1910). jfr för-, miss-tröstan.
Ssg (†): tröstans-full. förtröstansfull. Stagnelius (SVS) 1: 356 (c. 1820). Svenson-Graner Regnb. 101 (1914). —
TRÖSTARE, i bet. a m. (l. r.)//(ig.), i bet. b r. l. m. [fsv. tröstare] till 4: person l. sak som tröstar l. skänker tröst.
a) om person (l. djur); i sht förr äv. till 3, om Gud l. Kristus l. (i sht) den helige ande (jfr hjälpare 1). Psalt. 69: 21 (öv. 1536). (Vi tror) at Sonnen icke är Fadhren, vthan at Gudz Son är af Fadhrens natur, ther och Anden är Tröstaren, hwilken .. vthgår vthaf Fadhren och Sonnen. Carl IX Cat. Ee 3 a (1604). Han var ständigt i arbete: som celebrant, predikant, försångare och tröstare vid otaliga sjukbäddar. DN 27 ⁄ 9 1995, s. B7. jfr för-, själe-tröstare.
b) [eg. utvidgad l. bildl. anv. av a] om sak l. förhållande; i sht förr särsk.: sup (jfr tröste-tår 2). Påkalla ej de bullersamma Nöjen, som väcka yrsel, men äro usle tröstare. Lantingshausen Young 2: 99 (1790). Bärarna skulle taga sig en tröstare i bedröfvelsen. Larsson Larssons 20 (1902). I .. (konstnärens) bilder kan naturen vara tröstare men också förgörare. GbgP 23 ⁄ 3 2002, s. 51. —
TRÖSTARINNA, f. [fsv. tröstarinna] (numera bl. tillf.) till 4: trösterska; äv. utvidgat l. bildl. PJGothus Martini 180 (1608). Hon (dvs. religionen) är .. tröstarinna i lifvets elände. Snellman Stat. 31 (1842). —
TRÖSTERSKA, f. [fsv. tröstirska] till 4: kvinna som tröstar (jfr tröstare a); i sht förr äv. utvidgat l. bildl., om sak l. förhållande (jfr tröstare b); jfr tröstarinna. Asteropherus 41 (1609; uppl. 1909). Iduna 2: 70 (1811; bildl.). Hon .. kunde dela lägenhet med Jenny som blivit hennes lyssnerska och trösterska. DN 9 ⁄ 11 1996, s. B16. —
TRÖSTESAM, förr äv. TRÖSTSAM, adj. (tröst- 1681–1964. tröste- 1917 osv.) [äv. att hänföra till tröst, sbst.] till 4: som skänker tröst, tröstande, trösterik. Verelius 118 (1681). Om någon ändå haft ett tröstesamt ord! Hansson SamhFöräldr. 31 (1960). jfr för-tröstsam.
Spoiler title
Spoiler content