SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2009  
TUAREG tɯa1re4g, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -er (NF 4: 1181 (1881) osv.) ((†) -s Sundevall ÅrsbVetA 184344, s. 67, Retzius EthnolSkr. 224 (1856)).
Ordformer
(-reg 1881 osv. -rik 18431936)
Etymologi
[jfr t., eng. tuareg; av berbiska twareg, pl. av targwi; av ovisst ursprung]
person tillhörande ett berberfolk i västra Sahara; i pl. äv. sammanfattande, om detta folk. Sundevall ÅrsbVetA 184344, s. 67. Tuaregen rider sin dromedar / medan solen beskriver sin bana. Henrikson Bit 59 (1970). Omkring 70 000 tuareger, en nomadnation som aldrig har erkänt de gränser som skär genom den öken där de driver sin boskap, har tvingats över till Niger av de senaste årens torka och hungersnöd. SvD 20 ⁄ 10 1974, s. 7.
Spoiler title
Spoiler content