SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2009  
TUMMA tum3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d., nor. tomme; avledn. av TUMME]
1) med tummen l. tummarna röra vid l. manövrera l. bearbeta l. forma (ngt).
a) med tummen (o. övriga fingrar) lätt röra vid l. peta på l. nypa i (ngt) (i sht för att känna på l. undersöka l. rätta till ngt); äv.: planlöst (i sht på grund av oro l. förlägenhet l. villrådighet o. d.) upprepade ggr lätt fatta l. nypa i (ngt); fingra på; äv. (o. numera vanl.) med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. ; äv. i mer l. mindre bildl. anv. Häll i dig och svälj, / Och tumma din egen butelj. Bellman (BellmS) 2: 144 (c. 1775). Jag (såg) ofta hela familjer, alla mumlande sina böner och tummande på sina rosenkransar. Böttiger 6: 173 (1835). Hvar känsla, hel och varm och skär, / vi tumma på, vi plocka sär, / tills färg och doft / är bytt i stoft. Hansson Nott. 68 (1885). Några gingo med dröjande steg mot dörren, andra stodo qvar och refvo sig i hufvudet eller tummade förläget på mösssan. Roos Strejk. 72 (1892). Ju omsorgsfullare sorteringen verkställts, och ju mindre frukterna tummats och flyttats .. desto lättare undgå de rötfläckarne. Abelin Frukt 222 (1902). (Elverksinspektören) gick omkring och tummade och tittade på allt möjligt, på lampor, väggkontakter o. s. v. GHT 6 ⁄ 10 1947, s. 20.
b) med avs. på papper med skriven l. tryckt text (t. ex. brev l. boksida o. d.): (upprepade ggr läsa o. därigm) sätta tumavtryck på l. fläcka l. solka; med avs. på bok l. häfte o. d. äv.: (med tummarna) bläddra i; särsk. (o. i sht) i p. pf.: ofta hanterad l. bläddrad i o. därmed fläckad l. solkig l. illa medfaren, äv. närmande sig l. övergående i bet.: flitigt l. ofta läst. Hur han bläddra, hur han tumma / Rådstu-Rättens Protokoll, / Fick han Debet i full summa / Och i Credit netto Noll. Bellman (BellmS) 2: 114 (1784, 1791). Man tummade böcker och vände ut och in på ett fotografi-album. Strindberg Fjerd. 5 (1877). De små tummade banden af Fänrik Stål föllo oss i händerna, så snart vi kunde läsa. Hallström Skepn. 23 (1910). Den gamle .. går in till sig efter sitt tummade brev. Martinson OsynlÄlsk. 221 (1943). (En av bröderna) slog sig ner vid den öppna flygeln. Stella .. och den andre brodern tummade var sin lapp och stod kvar framför instrumentet. Stensdotter ArnesKiosk 144 (2004). — jfr SÖNDER-TUMMA o. NED-TUMMAD.
c) (†) med tummen (l. pekfingret) justera visare på (ur) så att uret visar rätt tid, rucka (se RUCKA, v.2); äv. med avs. på visare, äv. i mer l. mindre bildl. anv. Hwems klåcka på landet, Prästen bör rätta sig efter, sin egen? el(e)r någons i Församlingen, som, torde hända ej går längre, än den tummas. VDAkt. 1794, nr 29. Tidens urvisare går sin gång huru vi också tumma honom. Tegnér Brev 3: 173 (1824). (Skolklockans) enda visare måste .. ofta tummas, vilket dock gärna under rasttimmarna bortglömdes. ÅbSvUndH 8: 18 (1923).
d) (†) med tummen l. tummarna (o. övriga fingrar) spela på (musikinstrument l. sträng); äv. med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. . Bellman (BellmS) 2: 60 (1767, 1791; med avs. på puka). Alt måste jag spela och brumma, / Och gå med Fiolen patrull; / Men hur jag på strängarna tumma, / Sprang qvinten och jag föll omkull. Bellman (BellmS) 1: 88 (c. 1770, 1790). Heidenstam Skog. 4 (1904).
e) med tummen l. tummarna (o. övriga fingrar) bearbeta o. forma ((föremål av) lera l. annat mjukt material); särsk. med resultativt obj. Äfven något som synes oss så enkelt som det att af en lerklump ”tumma” en liten skål eller annat kärl, dröjde det länge innan människan lärde sig. Uppl. 1: 163 (1902). (Keramikskålarna) har hon kavlat, byggt upp, och tummat kanterna. DN 19 ⁄ 9 1998, s. B5.
f) (förr) med avs. på smör: med tummen breda (på bröd). Sedan tummade hon, utan krus, fingertjockt, gult smör på hvarje (bröd)halfva. Wacklin Minn. 3: 18 (1845). ÖgCorr. 20 ⁄ 10 1970, s. 10.
2) [eg. bildl. anv. av 1 a (, c)] med avs. på förhållande l. tillstånd l. bestämmelse o. d.: (inte lämna i fred l. orört (orörd) utan) (lätt) ändra l. rubba l. rucka (oftast med klandrande bibet.); äv. med avs. på ngt som man rätteligen borde hålla fast vid (t. ex. sanningen l. vissa regler l. principer): göra (smärre) avsteg från l. frångå; äv. med personobj. (se slutet); numera bl. med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. . Westee (1842). Tro vidare ej jag skulle svika min ungdoms friska idéer .. lika litet som jag skall låta tumma min öfvertygelse. Strindberg Brev 1: 93 (1871). I ingenting visar sig den politiska omogenheten tydligare än i det ofta återkommande begäret att tumma på grundlagarne. Samtiden 1873, s. 337. När en så nykterhetsintresserad politiker som finansministern börjar på att tumma på rusdrycksmedelsfonden .. då borde (osv.). SvD(A) 1932, nr 194, s. 4. Något tummande på uppgörelsen kommer kåren inte att acceptera. TSvLärov. 1954, s. 758. Vi (kan) .. hitta enkla tillverkningsmetoder utan att tumma på kvaliteten. Ikea 1992, s. 24. Jag fick fröken deHuuis på tråden. Migrän, sa jag, och egentligen tummade jag väl inte särskilt mycket på sanningen. Nesser BarinTri. 345 (1996). — särsk. (†) förmå (ngn) att ändra ståndpunkt l. mening l. att frångå sina principer l. sin övertygelse; äv.: förmå l. locka l. tvinga (ngn att göra ngt); tubba; äv. med underförstått obj. Sedan Konungens proposition .. blifvit aflemnad till Stånden, kom Posses expeditionschef .. upp på vår byrå för att söka tumma i afseende på denna proposition. Liljecrona RiksdKul. 176 (1840). Jag .. (stod) så godt som ensam i mitt sträfvande att få bort husbehofsbränningen. Dom sökte tumma mig, förstås, och sa att jag svek bondeståndets sannskyldiga intressen för att tjena herrarne. Ekström Vandr. 92 (1871). Sokrates hade en hustru, som, när hon ej kunde tumma honom att säga artigheter åt damerna, förnedrade honom. Strindberg Giftas 2: XXI (1886). Auerbach (1915).
3) i uttr. tumma (med ngn) på ngt, sätta sin tumme mot en annan persons tumme ss. bekräftelse på ngt (t. ex. löfte l. överenskommelse); äv. oeg.: bekräfta t. ex. löfte osv.; förr äv. utan prep. , särsk. i förb. med att-sats. Möller (1790). Så gick han .. sedan han tummat med Scapha att denne skulle hålla sig tyst vid hemkomsten. Lindqvist Stud. 91 (1906). Det tummar vi på, sade de, vi ska hålla ihop. Martinson VägUt 357 (1936).
Särsk. förb.: TUMMA FRAM. (†) till 1 c: med avs. på urs visare: med tumme (l. pekfinger) justera så att uret ställs fram; anträffat bl. i ordböcker. (Sv.) Tumma fram, (fr.) avancer l’aiguille. Weste (1807). Schulthess (1885).
TUMMA IHOP10 04. till 1 e: med tummarna (o. övriga fingrar) arbeta l. knåda ihop l. samman (ngt). (T.) Verknödeln .. (sv.) tumma ihop små kulor af något, som t. E. af bröd. Möller 2: 1245 (1785). Kvinnorna .. kavlade ut en lerklump, rullade stänger därav och böjde dem till ringar, som staplades på varandra och tummades ihop till ett spetsbottnat kärl. Näsström FornDSv. 1: 34 (1941).
Spoiler title
Spoiler content