SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2009  
TUFF tuf4, r. l. m.; best. -en; pl. (om slag l. stycken av tuff) -er; förr äv. TUFFA, r. l. f.
Ordformer
(tuf- i ssg 1840 (: tufartade). tuff 1774 osv. tuffa 1777–1814)
Etymologi
[elliptiskt för TUFFSTEN; jfr eng. tuff (för bet. 1), tufa (för bet. 2)]
1) geol. o. mineral. om skör o. porös bergart av vulkaniskt ursprung (bestående av sten, slagg o. stoft); särsk. i uttr. vulkanisk tuff; äv. i individuell anv., om stycke av sådan bergart; jfr TRASS. Bergman Jordkl. 2: 183 (1774). Jag hade samlat några ockror och tuffer från Mont Dore i Frankrike, hvilka jag nu undersökt. Berzelius Brev 13: 19 (1822). Vulkanisk tuff. – Små kantiga stycken af pimpsten och slagg samt deras söndersmulade stoft .. bilda de tuffmassor, som i mängd förekomma i alla trakter, der verksamma vulkaner finnas. Lindström Lyell 301 (1857). Gravmonument, uppförda av rödbrun vulkanisk tuff, ett utmärkt byggnadsmaterial, både lätthanterligt och hållfast. Ymer 1937, s. 192. — jfr BASALT-, PALAGONIT-, PORFYR-TUFF.
2) geol. o. mineral. om porös bergart bestående av kalciumkarbonat som gm luftens inverkan utfäll(t)s ur kalkhaltigt vatten (jfr TRAVERTIN); i sht ss. senare led i ssgrna KALK-, KISEL-TUFF. Då jordarterna i källan, eller i dess aflopp, fälla sig på stenar eller strå, som ligga i vattnet, formera de omkring dessa egna stenagtiga incrustationer, kallade tuffer. Berzelius Kemi 1: 219 (1808).
Ssgr (geol. o. mineral.): (1, 2) TUFF-ARTAD, p. adj. jfr arta, v. V 3. Den Skånska tufartade Gruskalken. Hisinger Ant. 7: 37 (1840). Hallström ItBr. 93 (1901). —
(1, 2) -BILDNING. abstr. o. konkret(are). Svea 1: 13 (1818). Uttrycken Ler-, Tuff-, Sand-, Kritbildning, – hvarunder jag önskar se inbegripet, icke allenast sjelfva processen, hvarigenom lagren bildats, utan äfven det uppkomna geologiska materialet. Post KoprJordb. 5 (1862). Tuffbildningar .. af vulkaniska eller plutoniska eruptionsprodukter. Bergstrand LbGeol. 241 (1868). —
(2) -KALK. (†) kalktuff. Berzelius Brev 14: 25 (1824). Då bäcken .. (följs) uppåt till Benesta, träffas en deposition af Tuffkalk, hvitgulagtig, ofta stalactitisk. Hisinger Ant. 4: 180 (1828). JmtFmT 2: 210 (1901). —
(1) -KÄGLA. (†) kägelformig tuffbildning; jfr kägla, sbst. 3 c. Rydberg KultFörel. 1: 150 (1884). Ett så våldsamt utbrott måste äfven haft till följd, att en tuffkägla bildades kring utbrottsöppningen. Nathorst JordH 154 (1888). —
(1, 2) -LAGER. jfr lager, sbst.3 1 a. Hisinger Ant. 1: 85 (1819). Tufflager, som bildas i närheten af Vesuvius och andra vulkaner. Lindström Lyell 311 (1857).
Spoiler title
Spoiler content