SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2009  
TULKEGRÄS, n.
Ordformer
(tolke- 1838. tulke- 17451826)
Etymologi
[förleden är trol. tolk, tulk (se TULKÖRT); senare leden är GRÄS]
(†) tulkört; jfr GRÄS 3 b. Tulke-Gräs kallades Asclepian, som här wäxte öfwer hela Marken. Linné Gothl. 210 (1745). Tulke-gräs. Sedan det blifwer frostbitit, ätes det af hästar. Aspelin Fl. 18 (1749). Lilja SkånFl. 107 (1838).
Spoiler title
Spoiler content