[sv. dial. tulla; jfr d. tulle, nor dial. tulla; ljudsymbolisk bildning]
(numera bl. tillf.) rulla (ngt, äv. sig); särsk. i uttr. tulla in sig i ngt, svepa in sig i ngt, förr äv. i förb. tulla ihop l. tulla av; äv.: vagga (ngn). Tulla ihoop .. (dvs.) legga allahanda tilsamman uti en bylt. Spegel(1712). Blånorna eller strygarnet ”tullas af”. SD 7 ⁄ 12 1902, s. 2. At om man går ut och tullar sig 1 à 2 gånger på marken (vid åskmuller) .. så få the thet året ej ondt i ryggen. Dahlgren Carl 60(1916). För att lugna de små barnen, då de skulle ”tullas” till sömns .. sjöngs det. Modin GTåsjö 294(1916). Den sovande har i reserv sockor, schalar och koftor att vid behov tulla in sig i. Idun 1950, nr 6, s. 26.
