[sv. dial. tullra; jfr d. dial. tulre; trol. ljudsymboliskt ord; jfr sv. dial. tulla, med samma bet. (se TULLA, v.2)]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) rulla l. trilla; särsk. i förb. tullra om10 4 , rulla runt. Huru små Paltarne .. sprungo omkring och tullrade om i .. gropar och stenhögar. Bremer FamH 72(1831; uppl. 2000). Det hände aldrig honom, som andra, att faten tullrade i gatan och skadades. Almqvist Lad. 11(1840). Balansera med armarne. Ramla af midt i (skid)backen. Kullra och tullra. Hülphers Ångermanl. 192(1900).
SAOB
