(vard.) liten flicka (med tultande gång); jfr RULTA, sbst.Spegel GW Fff 2 b(1685). Tultan, som skall profva / i dag sitt första lopp / hon sätter liten rofva, / den lilla rosenknopp. Dagen 1 ⁄ 2 1899, s. 3. Selma, som var en liten tulta i blå klänning och randigt förkläde. Lagerlöf Mårb. 12(1922). Sist kommer en liten tulta, hon knatar på för fullt för att hänga med, men välter helt snöpligt före korsvägen. Expressen 24 ⁄ 7 1991, s. 20.
SAOB
