SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2009  
TUMULTUÖS tumul1tuø4s l. tɯ-, adj.
Ordformer
(-tueus 1809. -tuös 1672 osv.)
Etymologi
[av fr. tumultueux, (möjl. via t. tumultuös) av lat. tumultuosus, avledn. av tumultus (se TUMULT)]
tumultuarisk, tumultartad. Dhet otijdige .. lefwerne, som nu .. giönom bemälte Boffwars argsinnige anstiftan och tumultuöse upwäckande uthi Hoffby församblingh .. wankat hafwer. Cavallin Herdam. 5: 293 (i handl. fr. 1672). Engelsmännernes tumultueusa Parlaments val. Schönberg Bref 1: XXXVIII (1809). De dadaistiska kabareterna och publikskändningarna fullföljde futuristernas tumultuösa uppläsningsaftnar. OoB 1963, s. 476.
Spoiler title
Spoiler content