SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2009  
TURGESCENT tur1gesen4t, adj. n. o. adv. =.
Etymologi
[liksom eng., fr. turgescent av nylat. turgescentus, till lat. turgescens, p. pr. av turgescere, svälla (se TURGESCENS)]
(numera bl. tillf.) om cellvävnad hos växt: som är uppsvälld l. utspänd (av växtsaft), svällande (av växtsaft). Att bladen .. icke voro fullt turgescenta ehuru friska. BotN 1919, s. 14. Genom spänningen blir cellväggen och hela växten fastare, den blir turgescent. 2NF 30: 362 (1920). Om en .. (grönalg) ligger i rent vatten, så äro cellerna vattenmättade och fullt utspända (turgescenta). VäxtLiv 1: 447 (1932).
Spoiler title
Spoiler content