TURNUS, tur4nus, r. l. m.
Etymologi
[jfr d., nor., t. turnus; av mlat. turnus, ordningsföljd, växling, av lat. tornus, svarvstål (se TORNERA)]
(numera föga br.) om förhållandet att ngt sker l. görs i viss (skiftesvis upprepad) turordning l. ordningsföljd o. under viss tidsperiod; äv. med särskild tanke på sådan tidsperiod, förr särsk. i fråga om skogsbruk, om den sammanlagda tiden för avverkning av visst skogsbestånd indelat i årshyggen (jfr OMLOPPS-TID 4). Ström Skogsh. 119 (1830; i fråga om skogsbruk). Negativen bör också regelbundet efter en viss turnus genomgås för kontroll av deras kvalitet. Fornv. 1970, s. 167.
Ssg (†): TURNUS-TRANSPORT. i fråga om trupptransport på järnväg, motsatt: echelongtransport. Turnustransport .. består deri, att bantågen röra sig likformigt i båda riktningarna eller både fram och tillbaka mellan en jernvägslinies begynnelse- och slut-punkter. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 272 (1886). 2SvUppslB (1954).
SAOB
