SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2009  
TUTTEL, r. l. m.; best. -eln; pl. tutlar.
Ordformer
(tutte 17901814. tuttel 17811814. tutlar, pl. 17511784)
Etymologi
[jfr t. tüte, tute, ngt trattformat; möjl. ombildning i anslutning till DEGEL, sbst.1]
(†) (koniskt formad) degel. Han hade förfärdigat af leran .. Tutlar, Deglar och Blyart-Deglar .. så wackra som någonsin de utländska. Linné Sk. 363 (1751). Blandades 2 Centner fin Tackjärns Borrspån med lika mycket hwit crystallinisk Arsenik, uti en stor Tuttel. Rinman JärnH 612 (1782). Heinrich (1814).
Spoiler title
Spoiler content