SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2009  
TY ty4, förr äv. DY, pron., adv. o. konj.
Ordformer
(di 1588 (: efftherdi)1615. dy (-ÿ) c. 15801778. ti (th-, -ii, -ij, -j) 15231907. ty (th-, -ÿ) 1521 osv.)
Etymologi
[runsv. þy, fsv. þy; motsv. fd. thi, thy (d. thi, nor. bm. ti), fvn. þý (nor. nn. di, nyisl. því); eg. dat. sg. n. av fsv. þän (se DEN). — Jfr DYLEDES, DYLIK, DYMEDELST, FÖRTY, TYVÄRR]
I. († utom i α, β, δη) ss. dels demonstr. (l. determ.) pron.: den (se DEN IIV), denna, dels tredje personens pers. pron.: den (se DEN VVIII); äv. närmande sig l. övergående i anv. ss. dels rel. pron.: som (jfr DEN IXXI), dels bestämd fristående artikel: den (se DEN XIIXIV); särsk. i förb. med prep. (jfr γη). (Jag) wil .. vara honom tiil wilie j alle ty mijn mact tiil sægher. G1R 1: 56 (1523). Wee thy landena som faar j skugganom. Jes. 18: 1 (Bib. 1541). Dottren Egypten ståår medh skam, ty hon är thy noordländsko folckena j hender giffuin. Jer. 46: 24 (Bib. 1541). Allenast någre få (skall) tilskiptes waka, och taga wahra på Lijket, at intet otienligit ty wederfares. Kyrkol. 18: 3 (1686). För ty sak skull lära Kongl. Maijttz byggningz penningar .. wara skonade. VDAkt. 1705, nr 320 (1704). Altså hafwe Wi .. öfwerenskommit .. at för Swea Rike och thy underliggande Länder stadga följande Regerings-form. RF 1809, Ingress 2. Östergren (1964; angivet ss. ålderdomligt). — särsk. i vissa förb. o. uttr. i attributiv l. adverbiell (jfr II) l. konjunktionell (jfr III) anv.
α) (fullt br.) ty åtföljande (äv. sammanskrivet), stundom äv. ty följande (jfr β) därmed l. därav följande; särsk. föregånget av prep. med. Att blotta känslan för Fäderneslandet .. med thy åtföljande begär att sig för thess tjänst uppoffra .. utmärker en sann Riddare. TornSp. 1800, Utm. s. 9. Skogarna ha .. utsatts för en betydande överavverkning med ty åtföljande klimatförsämring. SvGeogrÅb. 1949, s. 292. Förbränningen av fossila avlagringar med ty följande koldioxidutsläpp. Sydsv. 24 ⁄ 6 2007, s. B18. Fylleri med tyåtföljande slagsmål, drunkningsolyckor, bilkrockar och misshandel. Hufvudstadsbl. 3 ⁄ 10 2007, s. 18.
β) [utvecklat ur α med anslutning till FÖLJAKTLIGEN] (fullt br.) ty följande, därmed, följaktligen. Ty följande har det blivit mera av indignation än av sakresonemang. Medborgaren 1976, nr 7–8, s. 2.
γ) (†) i ty mål, äv. (ngn gg) sammanskrivet i tymål, i denna sak l. angelägenhet l. detta ärende; jfr MÅL, sbst.2 2. At then samme .. skal .. dömas efter Wåre i ty måle utgångne Stadgar och Förordningar. Schmedeman Just. 1369 (1694). (Då den sjuke var otröstlig över att han givit ut ateistiska skrifter, sade prästen) det wara wäl giort, at han war bedröfwad öfwer sin egen onda Afsikt i dymål. Kling Spect. Rr 2 b (1735). Moberg Gr. 216 (1815).
δ) (numera föga br.) i ty fall, i så(dant) fall, i det fallet. Weste (1807). Äfven om en god författares efterdöme kan vara att i ty fall åberopa, är det icke hans oaktsamhet som bör lända till föresyn. Rydqvist SSL 2: 466 (1860). SAOL (1986; angivet ss. ålderdomligt).
ε) ty förutan, se FÖRUTAN I 4 a β.
ζ) för ty, se FÖRTY, efter ty, se EFTER, prep. 12 slutet, 15 f ε.
η) i förb. i ty i determ. anv. syftande på en efterföljande att-sats: i det (att) (se I, prep. 17), däri l. därigenom (att); äv. (o. numera bl.) övergående i konjunktionell anv., i uttr. ity (äv. skrivet i ty) att, emedan, därför att (jfr II 3 o. FÖRTY I 3 a), stundom äv. samordnande, liktydigt med: ty (se III 3) (jfr II 3 o. FÖRTY I 3 b); äv. (med efterföljande bisats) utan att (se slutet). På thet ath the som vtkalladhe äro, skulle få then ewogha arffdelens lyffte, j thy, ath hans dödh gick ther emellan, til återlöszning. Hebr. 9: 15 (NT 1526). Jag försäkrar, at jag sanningen ingenstädes wil spara, i thy at jag vti mig en Menniskios bild föreställandes warder, som (osv.). Humbla Landcr. 4 (1740). Tack vare fru och herr Jonsson, hade han äntligen funnit sin utvalda. Ity att om han icke fått stanna under deras .. tak .. så torde han icke ha råkat denna kvinna. Hedenvind-Eriksson Hjul. 66 (1928). Visst kan de med klokskapen bakom sig avfärda diskussionen ity att de inte känner igen beskrivning och ståndpunkter. DN 15 ⁄ 7 2000, s. A4. — särsk. med utelämnat att, ss. konj. inledande kausal bisats (jfr III 1 o. FÖRTY II 1); stundom äv. ss. samordnande konj., liktydigt med: ty (se III 3) (jfr FÖRTY II 2). OPetri 1: 92 (1526). (Här) är en liuffligh trägård till att see medh största förlustan i ty här äro trädh som hålla sig gröna både winter och sommer. Bolinus Dagb. 27 (1667). Han gaf mig ej eller dertil tid, i thy han i det samma öpnade dörren. Ullman GrefvHänd. 146 (1782). I bondesamhället .. var det naturliga ljuset nödvändigt ity det inte fanns elektricitet. DN 6 ⁄ 11 1995, s. D2. Ur demokratisk synpunkt är beredningens resultat kanske i formell mening mindre lämpligt, ity alla partier är överens om slutrapporten. KvällsP 28 ⁄ 8 2004, s. 2.
II. [utvecklat ur I] (†) ss. adv.
1) (†) ss. bestämning till en komparativ: dess, desto; särsk. (jfr DESS, adv. 1 b γ, DESTO 1 b γ) i (de parentetiskt inskjutna l. vid satsens slut ställda) uttr. ty bättre l. ty värre (se TYVÄRR) l. ty heller (se HELLER, adv. I 1 c). Och effther (thy betther) jnthet sådant wbestondh på färde är. G1R 6: 41 (1529). (Lögnen) består inted ij lengden, ty bettre. GBanér i HB 2: 265 (1594). Hon svar icke gaf: / De sporde thy mer, / att afslag mötte. Afzelius SæmE 87 (1818). Cannelin 925 (1921).
2) (†) ss. demonstr. adv. inledande en sats som ger förklaring l. motivering till en föregående sats l. ett föregående satssammanhang: fördenskull, av den orsaken, därför (se d. o. I 3); äv.: därmed, därigenom; äv. med försvagad bet., ungefär liktydigt med: så (se , adv. 5 a, c) (jfr b, c). Szå .. stadfester iach samme breff, att han the godz .. beholle måå i frälse, så länge han leffuer. Ty förbiuder iach alle .. at i honom her emot hindre eller hindre lathe. G1R 1: 2 (1521). Lijkwäll .. kräfwer nödtorfftigheten, at her med skee måste någon förandring. Ty må och her med så handlat warda. Schmedeman Just. 32 (1559). Medh squaller tager iagh mäst mitt brödh, / Dy frijar iagh migh för hungers nödh. Asteropherus 40 (1609; uppl. 1909). Harald .. blef .. tvungen til en Fred .. hvilket lände honom til förakt; ty menar man, at han deraf fådt sit tilnamn. Dalin Hist. 2: Föret. s. 17 (1750). Alla, som göra din vilja, höra till den stora, odödliga slägten: ty vill jag, oegennyttigt och ömt, närma mig äfven till dina öfriga barn. Wallin 1Pred. 3: 58 (c. 1830). SAOL (1986; angivet ss. ålderdomligt). — särsk.
a) (†) ställt efter det finita verbet. JMessenius i HB 1: 78 (1629). Politica professio och Hist. ähr eij ringare, uthan större beswär medh, än medh andre in faculteten .. synes ty ej obilligdt att (osv.). BraheBrevväxl. II. 1: 122 (1658). (Göken) lefer af skrifä och yrfä; Och håller sig ty gärna uti Trägårdar. Rudbeck D. Y. Samolad 72 (1701). Björner Hrolf 110 (1737).
b) (†) inledande en imperativisk sats, mer l. mindre liktydigt med: så (se , adv. 5 a ε). Tii tenk her tiil eth annath Siin ok öfwer giff then Geenstortogheiith tw hafwer. G1R 1: 79 (1523). Du har ej fylt din plikt; ty gjör dig ej beswär. Livin Kyrk. 49 (1781). Köttet är förgängligt, men anden är oförgänglig, thy låter oss söka det bättre, att vi må vinna vår hela arvedel i evighetens liv! Koch GudVV 1: 39 (1916).
c) (†) föregånget av kausal (ngn gg äv. annan adverbiell) bisats, närmande sig l. övergående i försvagad o. mer l. mindre pleonastisk anv.: så (se , adv. 5 c α (δ')), då (se , adv. 3 (a,) b). Rosén E14HNämnd 173 (i handl. fr. 1562). Emedan thet föll the Chineser förswårt att vthsäya Constantin, ty begynte the kalla honom Tamtim. Kiöping Resa 119 (1667). Som en god Ordning är Gudi wälbehagelig uti all ting .. Ty hafwe Wij (dvs. K. XI) för en stoor nytta och nödwändigheet achtat .. at författa .. en visz Kyrckiolag. Kyrkol. 1686, Föret. s. 4 b. Om Du vill träffa honom, som Du väl vill, ty tycker jag Du har ingen tid att försumma. ETegnér hos Wrangel TegnKärlekss. 186 (1802). Livijn 2: 280 (1834).
3) [eg. specialanv. av 2; jfr motsv. anv. av fsv. þy at] (†) i determ. anv. syftande på en efterföljande att-sats: fördenskull, därför; vanl. ställt omedelbart före att-satsen o. övergående i konjunktionell anv. i uttr. ty att (jfr I slutet η o. ATT, konj. 14), emedan, därför att (se DÄRFÖR I 3 b), stundom äv. ss. samordnande konj., liktydigt med: ty (se III 3) (jfr I slutet η). G1R 1: 34 (1522). Then ther gör synd, han är aff dieffuulen, Ty ath dieffuule(n) syndar aff begynnilsen. 1Joh. 3: 8 (NT 1526; Bib. 1541: Ty dieffuulen). Ty är kråkan gråå at hon haffuer monge sorger. SvOrds. C 5 b (1604). Dn. pastor förmeenar att the icke med godh skääl kunna sigh beswära, ty att dhe widh stort oföhre icke köra up wägen för prästen, att han beqwemligen fram komma kan. HärnösDP 1661, s. 15. Är en stoor deel som högeligen fructa för curatoribus, ty att nogon skulle alltid vara dem för ögon. Rudbeck D. Ä. Bref 25 (1663). Han är wähl exerceradt uti Musiquen, ty att han upwaktadt har uti Collegio Musico j 5. åhr. VDAkt. 1701, nr 56.
4) (†) ss. rel. adv. inledande en bisats: varför, på grund varav; jfr DÄRFÖR II 2. SynodA 2: 26 (1585). Dhet är fuller ingen ringa Konst at kunna tala och discurera grundrijkt om alt Ting, ty man och för een lång tijdh sedan sagdt: (osv.). RelCur. Föret. 2 (1682).
III. [utvecklat ur I (slutet ζ, η) o. II 3] ss. konj.
1) (†) ss. underordnande kausal konj.: emedan, därför att; jfr I slutet η, II 3. Chesnecopherus Skäl Gg 2 a (1607). Altså woret godt, att man sedem belli annorstädes än i Swerige settia måtte, ty wij ingenstädes swagare äro än i Swirge. Gustaf II Adolf 533 (1629). Och ty han Ingen feck, som wille wara legder, / Så geck han sielf i Fällt och fäckte Kring sig deckt. Dahlstierna (SVS) 128 (1698). Jag vet intet om H:r Cantzlirådets k. Fru har .. något bref skrifvit färdigt, ty hon i går strax effter högmässan, sedan hon fått sine bref, reste .. ut til Berga. Bark Bref 2: 131 (1706). Man förkastar icke ett vackert hus .. för några fels skuld i architecturen, man deri kunde finna: ty man lika säkert ser, att det vigtiga är der. Thorild 3: 120 (1791). (Sv.) Ty .. (t.) alldieweil. Auerbach (1915; angivet ss. föråldrat, i juridiskt spr.). — särsk. (†) i det mer l. mindre tautologiska uttr. ty och då (jfr , konj. 3). 1NJA 1874, s. 7. Ty och då valet till följd härav icke kan anses hava i laga ordning försiggått, prövade k. m:t lagligt att .. undanröja valet. SvLärT 1924, s. 985.
2) [jfr motsv. anv. av fsv. än thy] (†) i uttr. än ty, inledande en koncessiv bisats: fastän, ehuru. Sagde the (dödsdömda tjuvarna) .. at en war m(edh) th(e)m .. æn tÿ han th(et) nekade. OPetri Tb. 42 (1524).
3) ss. samordnande explanativ konj., inledande en huvudsats som förklarar l. motiverar l. närmare utvecklar innebörden av en föregående sats l. ett föregående satssammanhang: för (se FÖR, konj. 2 b); ngn gg äv. inledande en förkortad sats; jfr I slutet η, II 3. OPetri 1: 7 (1526). Hwarföre säger tu, Iag troor? Ty, then som wil salig warda, han måste intet lijta på ens annors Troo. Swebilius Cat. 2: 31 (1689). Så länge som Samfund warit på jorden, så länge hafwa Lagar warit; ty utan ordning kan ingenting bestå. Dalin Hist. 1: 197 (1747). Finnveden eller Finnheden – ty båda benämningarna hafva häfd för sig – är en af Götalands tidigast befolkade bygder. Samtiden 1874, s. 729. Då började han skälva av skräck. Ty nu förstod han, att tomten hade förtrollat honom. Lagerlöf Holg. 1: 15 (1906). Viktigast, ty grundat på självständig kritisk forskning, är det föredrag, som (osv.). Lychnos 1938, s. 517. Man hade dock inte mycket för sitt besvär, ty doktorn var .. en mycket allvarlig herre. Siwertz Tråd. 21 (1957).
Spoiler title
Spoiler content