DYMEDELST dy3~me2delst, stundom 4~10 l. 040 (dyme´delst Weste), adv. l. konj.
Etymologi
[eg.: medelst detta, af dy, svagtonig form för ty, dat. sg. n. af demonstr. pron. DEN, o. MEDELST]
I. adv.
1) (numera mindre br. o. ngt arkaiserande) därigenom, genom detta; på grund däraf. Och ligger them bägge (dvs. Spanien och Holland) Macht vppå .., at the stå medh hwar androm i godh Wänskap, at dymedelst förhindra Frantzosernes framgång vthi Nederland. Brask PufendorfHist. 288 (1680). Gustaf Adolf .. ville .. icke underlåta att äfven nyttja fredliga förslag, i fall något dymedelst stod att uträtta. Hallenberg Hist. 5: 359 (1796). Nyblom i 3SAH 8: 302 (1893). Han .. knackar häftigt med näbben på .. (flustret) och ådrager sig dymedels uppmärksamhet af portvaktarna. Ericson Fågelkås. 1: 38 (1906).
2) (†; jfr anm.) i den konjunktionella förb. dymedelst att, därigenom att. (Jag har) kommit at lida dymedelst, at jag varit referent i saken förra Riksdagen. 2RARP 4: 417 (1727). Dymedelst at detta (dvs. att man släcker elden i spisar osv.) försummas, slår ljungelden så ofta ned genom skorstenarne. Wåhlin Bastholm 97 (1791). SKN 1842, s. 154.
Anm. Om dymedelst skiljes från att-satsen gm paus o. sålunda helt ansluter sig till en föregående sats, är brukligheten densamma som i 1. (Virgilius') mest fräjdade verk, Eneiden, räddades från lågorna endast dymedelst, att man bröt mot den döende skaldens sista vilja. Rydberg Sägn. 10 (1874).
II. (†) konj.: hvarigenom. Sollefteå församling .. fortfar uti att undanhålla sina hästar ifrån skjutsning, dymedelst alla genom dragoner besökte byar hafva saknat all tillgång på hästar. Quennerstedt Torneå 2: 75 (i handl. fr. 1809).
