TYPISERA typ1ise4ra l. ty1-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr d. typisere; sannol. efter t. typisieren; till TYP]
1) framställa l. återge (ngn l. ngt) ss. typ l. representant (gm att ange l. skildra ngra få karakteristiska drag); särsk. i fråga om konstnärlig l. litterär stil l. gestaltning; jfr TYPIFIERA 1. Vi kunna sluta, att Ben Jonsons komedi är den klassiska, realistisk, men abstrakt, en satirisk sedekomedi med typiserande karaktärsskildring. Sylwan EurLittH 1: 266 (1910). (Jag) försökte .. i det längsta typisera, så att hon blev alla de kvinnor jag sett den dagen i hötiden. Lo-Johansson Soc. 233 (1958).
2) införa l. konstruera l. skapa l. tillverka enhetliga typer (se TYP I 2) av l. för (ngt); äv. närmande sig l. övergående i bet.: standardisera (se d. o. 2); ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare, om förfaringssätt l. metod som innebär att sådana typer införs osv. Det är nu icke fråga om en sedan länge pågående typisering av maskiner, verktyg etc., utan om standardisering i mera inskränkt bemärkelse. SvD(A) 22 ⁄ 7 1919, s. 4. Själva stationshuset typiserades och indelades i olika klasser efter stationens storlek och betydelse. Paulsson SvStad 1–2: 417 (1950). Standardiseringen, som innebär en typisering av rum och rumsdelar, har i sig själv en gynnsam ekonomisk effekt. TT 1966, s. 1022. — jfr STEREO-TYPISERA.
