publicerad: 2010
TÅGLIG l. TÅGELIG, adj. -are. adv. = (Widekindi G2A 93 (c. 1676), Oec. 103 (1730)), -A (SalWijsh. 12: 2 (öv. 1536), Muncktell Dagb. 2: 71 (1817)), -EN (Ahlquist Öl. 1: 356 (cit. fr. 1601), Heinrich (1828)), -T (Wennæsius Klingd. 23 (1677), Cannelin (1939)).
Ordformer
(tog- (th-, -gh-) 1526–1817. tåg- (-gh-) 1626–1939. tåug- 1698. -elig 1601–1807. -lig (-gh) 1526–1939. -ligit, n. sg. 1536–1659. -ligt, n. sg. o. adv. 1677–1939)
Etymologi
[fsv. toghliker, adv. toghlika, sv. dial. tåglig; sannol. till TÅG, sbst.4, l. TÅGA, v.2 (l. ett därtill bildat vbalsbst.) med syftning på långsam gång l. rörelse]
(†) långsam (se d. o. 5) l. maklig; äv. dels: stilla l. stillsam, dels: saktmodig l. mild; särsk. dels om eld: långsam (se d. o. 5 c α slutet), dels ss. adv.: (så) småningom. Then wijszdom som offuan effter är, han är .. fridsam, toghligh, styrug. Jak. 3: 17 (NT 1526; Bib. 1541: sachtmodigh). (Då du älskar allt) straffar du (dvs. Gud) togligha them som falla, och förmanar them medh tuchtan. Vish. 12: 2 (Bib. 1541; Bib. 1999: steg för steg). Een toghligh och saligh hädhanferd. Rudbeckius 3Pred. D 2 a (1622). Altsammans i et renligt kärill på tåglig ell kokad till des Kornen spricka, sedan sijlad. Roberg Beynon 210 (1697). Then lösa efterbörden föllier nogsamt, i thet man sachteligen åt sig drager strängen: jag säger tågeligen, ty elliest kan sielfwa lifmodren med kakan föllia ut. Hoorn Jordg. 2: 13 (1723). Under en mycket tåglig Marche, kommo Turckarne omsider til Adrianopel. Nordberg C12 2: 213 (1740). Våra Hästar voro trötta, och det var nu alldeles mörkt, så att det gick rätt tågligt och ledsamt. Bremer Brev 1: 64 (1821). Cannelin (1939). — jfr O-TÅGLIG.
Avledn. (†): TÅGLIGHET, r. l. f. långsamhet, maklighet. Serenius (1741). Vi kunne räkna på, all Svenska tågligheten oaktad, at Gästgifvaregårdarne blifva försedde med .. alla de beqvämligheter, en resande kan behöfva. LBÄ 16–17: 148 (1798). Cannelin (1939). jfr o-tåglighet.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content