publicerad: 2010
TÅGA tå3ga2, v.2, -ade ((†) pr. sg. -er Axehielm (c. 1630; under biltugh), Swedberg BetSwOlycko 44 (1710)). vbalsbst. -ANDE, -NING († utom i bet. 1).
Ordformer
(tog- (-gh-) 1535–1816. tug- c. 1585–1642. tåg- (-gh-) c. 1585 osv.)
Etymologi
[jfr fd. tugæ, dra, rycka (d., nor. toge, gå i tåg, marschera, d. äv.: tove, förhala, bogsera), fvn. (nyisl., nor. dial.) toga, dra, rycka, sträcka, mlt., mnl. togen, dra, rycka, släpa, bege sig, gå i tåg, fht. zogōn, dra, rycka, bege sig (mht., ä. t. zogen, gå i tåg, marschera); sannol. avledn. av ett verb motsv. got. tiuhan, dra (se TE, v.2). — Jfr ANTÅGA, AVTÅGA, BETÅGA, FÖRTÖGRA, REDUCERA, TÅGA, v.4, TÅGLIG]
1) hala l. förhala (se FÖRHALA, v.1 III a) l. släpa l. dra (skepp l. fartyg o. d.); särsk. (o. numera nästan bl., i vissa kretsar) med avs. på kanot; äv. utan obj. (jfr FÖRHALA, v.1 III b); förr äv. med avs. på person. Remulcus, (dvs.) Warpetråtz eller äsping som skepet toghas medh. VarRerV 31 b (1579). Om midnatztidh, kom drängen op för strömen, och togade sigh med handenne widh bomen, effter han inthet togh hadhe. 3SthmTb. 8: 104 (1615). Att hur Siö-Fålket då hälst arbetar åg tågar / Drifs likwäl Skieppet från dän rätta Segel-led. SkrVSocLd 20: 78 (1697). På ett ställe löper .. (kanalen) genom ett berg, medelst en underjordisk gång, stor nog at emottaga de flatbotnade större Båtar, som blifwa tågade å hwardera sidan genom handstöder. Fischerström 4: 124 (1792). På sina ställen forsar .. (floden) så häftigt och våldsamt att vi måste tåga (dra kanoterna) nedströms. ICAKurir. 1984, nr 33, s. 20.
2) [jfr TÅG, sbst.4 1, 2] gå l. delta i tåg (se TÅG, sbst.4 2) l. procession; äv. närmande sig l. övergående i bet.: marschera (se d. o. 2); i sht förr särsk. (motsv. TÅG, sbst.4 1) om militär trupp, äv.: (mer l. mindre ledigt o. långsamt) marschera (se d. o. 1), förr särsk. i uttr. dels tågande trupp, trupp som går i tåg l. är på (genom)marsch, dels vara i tågande, vara på marsch, dels tåga i fält (se FÄLT 10 c α); äv. allmännare: (mer l. mindre långsamt o. målmedvetet l. avmätt l. gravitetiskt) gå l. vandra (ngnstans), särsk. i uttr. komma tågande(s) (jfr KOMMA, v. I 1 a α); äv. med innehållsobj. (se a); äv. oeg. l. bildl. (se c). Tåga mot fienden. Vm thet szå sack vore atuj toge modt Keyserenn eller hans foruante. G1R 10: 52 (1535). Den Båtsman, som något stiäl eller snattar, när Siöfolket är i togande in i Landet; straffes dubbelt emot annat snatteri eller tiufnad. PH 6: 3760 (1755). Jag ser Wilhelm komma tågandes. Stenborg Jäg. 45 (1780). Jag tågade först till fot till Rosenbad. MoB 2: 73 (1792). När trupp tågar, skall icke allenast manskapet, utan ock allt befäl .. till fots färdas. TjReglArm. 1858, 2: 298. Enligt gammalt bruk skall bröllopsskaran alltid samlas på prostgårdens gårdsplan .. innan den tågar i ordnad procession till kyrkan. Ödman VexlBild. 232 (1892). SFS 1901, nr 83, s. 4 (: tågande trupp). På samma sätt (som på G. Karlins tid) har stjärngossarna tågat på Kulturen under snart ett sekel. Kulturen 1992, s. 161. — jfr BORT-, DURK-, EFTER-, GENOM-, HEM-TÅGA m. fl. o. SEGER-TÅGNING. — särsk.
a) med innehållsobj. betecknande väg o. d. på l. längs vilken ngn tågar; särsk. (o. numera bl.) med obj. närmande sig l. övergående i adverbiell anv. De tågade sin väg. (Han) kom medelst möda .. (fram) i det han tagit en sådan wäg, som man altid hållit för omöijelig at tåga. Ehrenadler Tel. 672 (1723). Allena skall jag öknen tåga. Stagnelius (SVS) 1: 135 (c. 1815). Jag begär allenast att få tåga vägen fram härigenom. 5Mos. 2: 28 (Bib. 1917).
b) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk. om dels djur, dels naturföreteelse l. tanke o. d.; jfr TÅG, sbst.4 1 b, 2 slutet. En flock höns tågade över gårdsplanen. Hwad giör, at Bärge-Häll till Strids mot Bärget tågar? Frese VerldslD 40 (1716, 1726). Vid samma tid nästan som (boskaps)Sjukdomen .. kom til Italien, eller 1709, tågade den från Tartariet genom Moskow til Pålen. PhysSH 224 (1786). Midt ibland .. (drömbilderna) tågade också föreställningen om hans fångenskap. Gumælius Bonde 105 (1828). Guldskyarne öfver hafvet tåga åt sidan, själfva det blå hafvet mörknar. Strindberg Svanehvit 135 (1902).
Särsk. förb. (till 2): TÅGA AV10 4. (numera bl. mera tillf.) avtåga (se d. o. 1), bryta upp. Såssom .. (deltagarna i riddarspelen) hwar effter annan togha på Bahnen, skole the ock i samma ordning ränna och sedan togha af igen. Schück VittA 1: 32 (i handl. fr. 1617). Derpå satte jag mössan på hufvudet .. och tågade af. Palmær Lustr. 15 (1841, 1848). jfr avtåga. —
TÅGA FRAM10 4. jfr framtåga; särsk. dels om militär trupp, dels oeg. l. bildl. (jfr tåga, v.2 2 b). Forsius Phys. 37 (1611; om militär trupp). Månen tågade fram stor och helrund bakom snömolnen. Lagerlöf Jerus. 1: 240 (1901). Studentkåren tågade fram under sång. FinT 1955, s. 248. —
TÅGA FÖRBI10 04. jfr förbitåga; särsk. bildl. (jfr tåga, v.2 2 b). Blott jag sluter ögat, tåga hemlandets bilder förbi min själ. Böttiger 6: 190 (1835). Direktörskorna och grosshandelsfruarna tågade förbi disken. Carlsson MinB 10 (1912). —
TÅGA IN10 4. jfr intåga; särsk. dels om militär trupp, dels mer l. mindre bildl. (jfr tåga, v.2 2 b). Schück VittA 1: 32 (i handl. fr. 1617). Nederlaget har i alla tider tågat in genom segerns port. Topelius Fält. 3: 114 (1858). Man tågade in till middagsbordet. Siwertz Sel. 2: 155 (1920). När de amerikanska arméerna tågade in i Irak var Bushadministrationens förhoppningar om en demokratisk utveckling i Mellanöstern grundmurade. NorrbK 2 ⁄ 1 2009, s. 2. —
TÅGA OMKRING10 04. jfr kring, adv. 5 b. Man föreställe sig blott de första menniskornas tillstånd, huru de i horder nomadiskt tågade omkring. Broocman SvSpr. 72 (1810). —
TÅGA UPP10 4. tågande bege sig upp (till l. mot ngn l. ngt); särsk. bildl. (jfr tåga, v.2 2 b). Adlersparre o. Leijonhufvud Bremer 1: 404 (i handl. fr. 1842; om stjärnbilder). Han tågade upp till Hedvig. Siwertz Sel. 1: 54 (1920). —
TÅGA UT10 4. tågande avlägsna sig; särsk. om militär trupp. Sahlstedt (1773; om militär trupp). När lucia tågade ut dog sången bort i takt med att ljusen släcktes. DN 13 ⁄ 12 1998, s. C16.
Ssg (till 1): TÅG-LINA. särsk. (numera bl. i vissa kretsar) om lina (se lina, sbst.1 (c)) avsedd för l. använd vid förhalning l. dragande. Tåglina till kanot. En kolossal tåglina .. har .. förfärdigats .. för ett rederi i Ryssland. SD(L) 21 ⁄ 4 1894, s. 8. Fatab. 1914, s. 164 (till fisknät).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content