SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2010  
TÖFF töf4, interj. o. sbst.; ss. sbst. n.; best. -et. (ofta upprepat med l. utan bindestreck mellan leden)
Etymologi
[jfr d. tøf, t. töff; sannol. av eng. tuff-tuff, teuf-teuf (av fr. teuf-teuf) l. av fr. teuf-teuf l. av ljudhärmande ursprung. — Jfr TUFFA, v.2]
I. ss. interj., återgivande ljud från (ång)maskin l. motor. SAOL (1950).
II. ss. sbst.: ljudet ”töff”. Under dämpade töff-töff-töff styrde ”Orust” kosan mot Marstrands hamn. SD(L) 29 ⁄ 4 1905, s. 4. Det finns .. 18 gamla spårvägar och järnvägar med skrammel och töff. Expressen 24 ⁄ 3 1990, Res. s. 3.
Avledn. (vard.): TÖFFA, v. till I, om lok l. båt l. annat fordon: (under rörelse l. framfart) utstöta ”töff”; ss. vbalsbst. -ande äv. konkretare, om ljudet; jfr tuffa, v.2 En af ambulansens motorvagnar töffade i stark fart nedför avenyen. SDS 2 ⁄ 4 1905, s. 4. Motorn! Jag rusar till fönstret .. det töffandet kan man inte ta fel på. TurÅ 1912, s. 91. Ett barn passerade deras bord och drog under töffande och flåsande ett leksakståg i ett snöre. Wästberg Kung. 85 (1955).
Särsk. förb. (numera bl. mera tillf.): töffa fram10 4. töffande ta sig fram. Äntligen töffade en motorbåt fram mot oss. Mörne Hamn 31 (1927).
töffa in10 4. under töffande gå in (i hamn o. d.). Då trålarna töffade in med gråsej från Västerhavet. SvD(B) 25 ⁄ 5 1943, s. 10.
töffa ut10 4. under töffande ge sig ut (ur hamn o. d.); jfr tuffa ut. En liten motorbåt töffade ut och en tullare kom ombord. Fredricson Res. 82 (1940).
Spoiler title
Spoiler content