ULTRAMONTANISM, ul1tramon1tanis4m, r. l. m..; best. -en.
Etymologi
[jfr t. ultramontanismus, eng. ultramontanism; av fr. ultramontanisme, till ultramontain (se ULTRAMONTAN)]
relig. ss. (i sht under 1800-talet använd) benämning på riktning inom katolska kyrkan som hävdar påvens ofelbarhet o. absoluta suveränitet över kyrkan o. som strävar att utsträcka hans makt utanför Italien. ConvLex. Suppl. 8: 325 (1839). De konservativa katolikerna .. kastade sig i armarna på den påvetrogna katolicismen, som man sedermera skulle komma att benämna ultramontanism. Almquist VärldH 7: 70 (1928).
