ULTRAMARIN ul1tramari4n l. ul4tramari1n, r. l. m. (VetAH 1750, s. 64, osv.) ((†) n. Sundén(1891–1934)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d., t. ultramarin, eng. ultramarine; av mlat. ultramarinus, som hör hemma bortom havet, ssg av ultra (se ULTRA-) o. marinus (se MARIN, adj.). — Jfr ULTRAMARIN, adj.2]
om högblått färgämne urspr. berett av pulvriserad lapis lazuli (jfr LASUR 1), numera uteslutande framställt på syntetisk väg (o. då äv. med nyanser i grönt l. violett o. d.); äv. om färgnyans som erhålls gm färgning med sådant färgämne; i sht förr äv. oeg., i uttr. gul ultramarin, om bariumkromat; jfr AZUR, LASUR-BLÅTT, MARIN-BLÅTT. KKD 10: 17(1707). Til marmor arter, hörer .. skiöna blå Lazur stenen, hwilken uti Persien, Armenien och Ungern brytes, och til den dyrbara fergen, Ultramarin kallad, calcineras. Bromell Berg. 29(1730). De färger, som icke kunna ses och icke kunna målas, de äro himmelens grund. Ej ultramarin, ej azur. Men mer. Almqvist TreFr. 3: 230(1843). Bariumkromat .. är ett olösligt, gult pulver, som användes såsom målarefärg under namn af gul ultramarin. Rosenberg OorgKemi 492(1888). De i sockerbageriet bästa, nödvändigaste oskadliga färger äro .. gul satsfärg, grön satsfärg, indigokarmin och ren ultramarin. Grafström Kond. 25(1892). — jfr SODA-ULTRAMARIN.
Ssgr: ULTRAMARIN-BLÅ. som har färg av ultramarin; äv.: som har samma blå färg som ultramarin; jfr azur-blå. Lucidor (SVS) 299(1672; uppl. 1997). Smält blyoxid och svafvel, och det uppstår skönt ultramarinblå krustor? Strindberg Brev 10: 172(1894). Absidvalvets fond är ultramarinblå med svart undermålning. Fornv. 1949, s. 85.—
-BLÅTT. färgämnet ultramarin. Brenner Nomencl.(1680). På en grund af ultramarinblått, blandadt med cinober, kunna hvita bokstäfver, schatterade med ljusgrått, anbringas. AHB 12: 30(1865). —
-GRÖNT. grönt färgämne (erhållet (i ett inledande skede) vid framställning av ultramarin). JournManuf. 1: 127(1825).
