SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2010  
UM um4, interj.
Ordformer
(um 1843 osv. umm 1999 osv. uum 1952 osv.)
Etymologi
[jfr d., eng. um; möjl. variantform till HM (jfr Ideforss PrimInterj. 134 ff. (1928))]
ss. uttr. för instämmande l. bifall l. samtycke; ngn gg äv. ss. uttr. för betänksamhet l. reservation l. svag protest. (Den 30-åriga berättaren:) ”I verkligheten väcker jag väl icke någon passion mer.” ”Um, um, um .. !” sade min styfmor med artigt menande, diplomatisk min. Bremer Dagb. 48 (1843). Nog är det vackert ändå, sa hon. Um, grymtade Bengt. Fogelström Minns 181 (1964). Minns du vad du kommit fram till under en filosofistund? – Umm, jag skriver ner mycket av det. Expressen 30/4 1999, s. 8.
Spoiler title
Spoiler content