UNANIMISM un1animis4m, r.; best. -en.
Etymologi
[liksom eng. unanimism av fr. unanimisme, bildat till unanime (se UNANIM) med suffixet -isme (se ISM)]
litt.-vet. litterär riktning som gör gällande att den enskilde främst har betydelse ss. en del av ett kollektiv o. att det främst är det kollektivt medvetna som skall förmedlas gm litteraturen. 2NF 38: 33 (1925). Vad innebär .. unanimismen? Kort sagt, införandet av en kollektiv princip i litteraturen i stället för den gamla individualistiska metoden. Tiden 1934, s. 340.
SAOB
