UNANIMITET, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. unanimität, eng. unanimity, fr. unanimité; av lat. unanimitas (gen. -ātis), till unanimus (se UNANIM)]
(†) överensstämmande uppfattning l. åsikt (hos grupp l. samling av personer), enhällighet, samstämmighet. Oelreich 608 (1755). Om den anklagade ej samtyckte till val af nya jurymän, höllos .. de först valde innestängde utan näringsmedel till dess de blifvit enstämmige, och denna sed var det, som sedan allmänt följdes för vinnande av unanimitet. Nordström Samh. 2: 812 (1840). 2NF (1920).
SAOB
